Också Isra tycktes lysa upp då de nådde ytan. Den friska fläkten svepte genom hennes hår och över hennes hud och fick den att knottra sig. Nere i Antrophelia fläktade inga vindar och temperaturen var alltid behaglig och stabil, inte alls som ovanför ytan där de nu befann sig. Det var uppfriskande, och hon kunde inte låta bli att sluta ögonen fö…[Read more]

Förvåningen i hans ögon skulle ha varit nog för att få henne att skratta om det nu inte var för att där inte bara fanns förvåning i dem, utan också något annat. Det gjorde henne lite paff, och än mer så när han lutade sig in för att kyssa henne igen. Det var nog för att göra också henne förvånad, men hon var inte den som klagade. Istället b…[Read more]

Hon betraktade dem medan Dastan hjälpte Sera på fötter, glad över vetskapen att prinsessan ännu hade kompetenta och lojala män vid sin sida. När hon först fått nyheterna om läget i Iselem så hade hon fruktat att Sera skulle vara helt och hållet ensam. Hon var glad att så inte var fallet. Hon skulle behöva allt stöd hon kunde få, särskilt nu när…[Read more]

Ett litet slugt leende fanns på hennes läppar och hon kunde inte rå för att skratta ett bubblande och glatt skratt. Hennes ögon var något mer allvarliga och det fanns en nästan mörk och nästan lurig glimt i ögonen.

“Åh ja, men å andra sidan måste det betyda att du är den enda som rör sig i svarta marknaden, hm?” sa hon som om det var något anna…[Read more]

Givetvis var det så, de befann sig ju trots allt i Märehn. Hon skulle antagligen ha sagt något om vad hon tyckte om en så humorlös gud, men när han föreslog att han skulle slåss för henne, och sedan talade om deras ”vekhet” så mörknade hennes blick, och hennes humör.

”Om det är blod ni vill ha, furst Vasilij, så är det blod ni ska få. Min bror…[Read more]

Vésiva rynkade på sina ögonbryn över hans ord för att klia sig på hakan medan hon tycktes fundera över det hela. Trots allt hade hon andra planer – och vem vet vad drottningen ville sedan. Som hon alltid gjorde medan hon klurade på saker fiskade hon upp en kortlek som hon började kupera korten och utan att fråga Wreax började hon dela ut korten…[Read more]

Camthalion hade hört att Aeriel hade tänkt säga något – men precis innan han hörde något mer kände hon dunkandet i ryggen och såg nästan lite förnärmat upp mot Neaduin och sträckte på sig igen. Vad var det där bra för? tänkte han argt och lite irriterat till sig själv men sedan nickade han instämmande till Aeriels ord.

“Jag för talan, inget me…[Read more]

Att få all denna uppmärksamhet var ingenting som Toss var van med och han rörde sig lite obekvämt där han stod och drog en hand nerövst genom sitt hår. En prövning? Vad visste egentligen Toss om något annat än mat och dryck. Fast hon begränsade ju honom inte med något annat. Han ryckte lite lätt på axlarna och placerade båda händerna om sin…[Read more]

I ögonvrån kunde hon se generalens förvånade min över att Ismat hade sagt åt honom vad han skulle göra. Hon kunde inte rå för att skrocka lite tyst för sig själv och ett hastigt leende fanns på hennes läppar även om det var flyktigt. Hon drog djupt efter andan för att sedan nicka som svar till Ismats båda frågor och tog stöd av Dastan. Hon grima…[Read more]

Tre… två… ett. Tio minuter hade gått och en hennes fickur vibrerade något i hennes inneficka. Nöjt lade hon ena handen på pannan och saluterade männen som inte verkade allt för nöjda åt det. Hon gick några steg framåt för att sedan vända sig om och blinka charmerade med ena ögat och ta upp sin ena hand som nu verkade hålla en penningpung som…[Read more]

Ett litet förvånat pip kom ifrån Eili och hon hoppade hastigt bakåt – in i folkmängden igen. Det var svårt att inte låta blicken vara fäst i den sprakande och ilskna elden. Fast sedan kom hon på att det inte var en bra idé att andas ut och hon ruskade på det stora huvudet och satte på hatten på huvudet för att börja röra sig bort ifrån kortspele…[Read more]

Aetas? Namnet fick henne att rynka på ögonbrynen det och på näsan som om en äcklig lukt hade svept förbi. Hon fnös lätt åt de bådas ord om halvvampyrer. Trots allt, vem hade bättre insikt än henne i det? Hon lät sina blixtrande blå ögon fästa som hastigast på Ingeborg och sedan på Moldark.

“Halvvampyrism är ingen lösning.” sa hon och lät tystnade…[Read more]

Det ryckte lite i Vésivas mungipor och hon lade sina händer omkring stopet som hon hade fått för att se in i Wreax ögon med en något road och skärpt blick.

“Åh, för all del Wreax. Jag trodde du haffade tag i mig för att du ville mig något? Och jag är trogen vår drottning nog att låta våra ärenden vara ifred.” sa hon med ett litet skratt innan ho…[Read more]

Vanligtvis hade inte Nenya något problem med mörker, men det var något som gjorde henne obekväm i att vandra ner för korridoren. Kanske det snarare var personen som väntade henne där nere. Ingeborg. De hade setts ett par gånger när hon skulle inspektera hennes verk. Hon hade nog hört om det innan – men hon var inte riktigt säker på vad som egent…[Read more]

Det var något med svaret som fick henne att oroa sig mer. Vilket egentligen var löjligt – varför skulle det vara oroande att han inte mådde bättre? Hon log lite svagt och fiskade upp ett fickur från fickan på hennes väst. Klockan var inte allt för mycket ännu och hur länge skulle detta mötet kunna ta.

“Ett stop kan vi räckas med, innan mötet…[Read more]

“Lysande, lysande!” kommenterade hon, i ett försök att vara samma entustiask som hon alltid tycktes vara – från barndomen och det verkade inte försvinna. Men på senare tid hade det varit mycket att oroa sig över och det hade påverkat även henne.

“Jag kom precis tillbaka själv från Karm och ett uppdrag från vår drottning, men jag antar att Neyir o…[Read more]

Precis som Xharin såg hon sig omkring en extra gång – men ännu tycktes det inte finnas några träd eller ens rötter.

“Haha! Vad kommer här näst, mordiska grässtrån?” föreslog hon skrattandes för att lätta upp stämningen något. Hon svingade ner sin säck som hon hade haft på sin axel och letade snart fram lite torkat kött som hon räckte åt trollka…[Read more]

Jag är redo! Ord som egentligen skulle göra Vésiva mer lugnande och börja följfulla sitt löfte. Men ärligt talat, gjorde det henne nervös. Vart i helvete började man någonstans? Vad var det nu hennes far hade sagt åt henne?

“Det är inte så svårt som det ser ut… egentligen är det väldigt enkelt. Kalla det instinkt!” sa hon och drog sig upp på…[Read more]

Nöjd var han åtminstone över att de båda verkade äta hans mat, inga klagande miner ännu i alla fall. Fast det var lite svårt att tolka den magra främlingen fast å andra sidan såg han ut att sluka benet utan att stanna upp en sekund att njuta. Vilken tragedi!

Toss verkade vara i sina egna tankar och han hörde inte riktigt vad kaptenen sa. Han ve…[Read more]