Ett skrockande kom ifrån Camthalions läppar när han mhörde Neaduins kommentar och han skakade nätt på sitt huvud åt den. Människor. De tycktes allt sakna hyfs. Han nickade lätt som ett enkelt farväl till både Aeriel och sedan Taewyn för att med snabba fötter snart komma ikapp Neaduin.

Det var en märklig känsla inom honom. Nästan som om han skull…[Read more]

Enbart lukten av människornas mat fick Camthalion att rynka på näsan. När han sedan tog tuggan kunde han enkelt konstatera att det smakade på samma sätt – smaklöst och tung mat. Kanske därför de flesta människorna var som de var. Han böjde sig fram till Aeriels öra.

“Smaklöst, som de flesta människorna, inte sant?” frågade han på aela och skratt…[Read more]

Det var klart allt skulle ordna sig. Sanningen visade alltid vägen! Åtminstone denna gång. De andra gångerna behövde man ju inte fokusera på. Han nickade lätt åt det hela.

“En elak trollkarl, som förstörde Corrins liv.” sa han och försöket att inte låta sin blick dras mot Corrins nya bröst igen. de var betydligt mer tilltalande än vad de hade var…[Read more]

Camthalion vaknade till. Sträckte på sig med ett litet nöjt leende. För att sovit så lite såg han nästan irriterande utvilad ut.  Han drog ner sin huva och avslöjade det solblonda håret. Han försökte få något fason på håret genom att använda sin hand som kam och sedan lät han sitt enda violblåa öga betrakta Aeriel med ett svagt leende innan den ha…[Read more]

Åt förslaget nickade Camthalion enkelt och satte sig lite mer tillrätta vid ett träd. Inte hade han tänkt gå in i det tältet igen – inte utan inbjudan. Det var första och sista gången han hamnade upp och ner på av den rubusta, men vackra kvinnan tänkte han och log lite åt det. Även om han fortfarande var lite öm efter behandlingen kunde han int…[Read more]

Det var lite som om hungern hade avtagit och så fort som Camthalion satte brödbiten i munnen kändes det bara som om brödet växte i munnen på honom. Han svalde det till slut med en obekväm min och drog handen genom håret för att sedan sträcka på sig. Ett litet tag verkade som om han inte lyssnade på ordväxlingen mellan alla, men verkade vakn…[Read more]

Camthalion var inte helt säker på vem denna Oden var, men förstod att det var någon som hon såg på med vördnad. Han log bara lite lätt över hennes ord och ryckte på axlarna som om det inte vore något speciellt det han hade gjort. Blicken följde Sunniva så långt det gick, han hoppades innerligt att hon skulle komma iväg.

Han hörde nog hur Aeriel…[Read more]

Den rubinröda blicken rörde sig över det mindre rummet de nu var i. Det var en evighet sedan hon hade varit där, fast de mörka kala väggarna och stenbordet i mitten var den samma. Ifrån sin väska tog hon upp ett pergament men en karta. Hon ägnade inte ens någon av de en blick men det fanns ett farligt leende på hennes läppar.

“Jag är inte din mäs…[Read more]

Trevligt? Långt ifrån, hon kunde se hur Zaa’lek hade en viss förvåning i hans ansikte. Fast hon tillägnade inte den någon uppmärksamhet, inte nu. Det fanns viktigare saker att ta itu med nu. Hon nickade mot Zaa’lek, att svara honom tycktes överflödigt. Speciellt när Lloth började tala igen. Hon böjde huvudet vördnadsfullt åt henne, som för att v…[Read more]

Den unga kaptenen lyssnade på både Neaduin och sedan Aeriel. Även fast det var mindre risk att de människorna bedrog dem – trots allt hade de nyss dödat av sina egna – så höll han med Aeriel. Däremot ville han inte visa för Neaduin och Taewyn att han hade dessa misstankar. Innan tiden rann för fort bort från dem gjorde han en gest mot Aeriel.

“…[Read more]

Den utmanande blicken var ingenting som Camthalion lade mycket tid på. Han suckade trött och nickade åt henne. Innan han knuffade på deras nyfångade fånge, det var en hårdknuff som inte visade någon empati för människans smärta. De hade inte riktigt tid att stå att prata, de kunde göra det på resande fot istället.

“Jag tror dig. Det har jag re…[Read more]

Tanken på tortyr fick Camthalion att bli illamående, inte på grund av blodet men för att det visade hatet som de flesta människor hade ont i sinnet och inga svårigheter att tortera en alv på det sättet. Vad hade hans frände gjort? Ingenting.

Han knöt sina nävar och skakade bittert på huvudet åt det hela för att sedan röra sig ut mot fången som…[Read more]

Efter att ha hört sitt namn steg Ziyaté fram ur skuggorna. Hon hade stått där hela tiden. Betraktat dem med sina röda ögon. Det fanns en slags nonchalans på sättet hon rörde sig över golvet. Rakryggad och med en stolthet som inte visade att hon hade bedragit sitt släkte. På hennes hand glimmade ringen som band henne närmare Lloth, dess lila st…[Read more]

Hon tog emot skyddsglasögonen när han räckte henne dem, och hon vände och vred på dem en liten stund utan att riktigt förstå vad de var för något och vad hon skulle med dem till. Det var först när han satte på sig ett par själv som hon med en liten fnysning satte på sig dem. Det lindrade det starka ljuset, men hon valde ändå att inte se direkt…[Read more]

I ögonvrån såg hon hur han betraktade henne och hon var förvånad över att finna en något uppskattande glimt i de gula ögonen. Hon var väl medveten om att hon inte var en arketypisk skönhet, alldeles för muskulös och ärrad, men hon visste att somliga män uppskattade det. Tydligen var Arand en av dem. Tanken fick henne att flina lite.

”En tjänst…[Read more]

Ordet äventyr fick ett otäckt leende att vandra upp i hennes ansikte. Hon slog sina fingrar lätt mot bordskanten medan hon lät tystnaden skapa en stämning. Djans ord var rätt. Hon skulle få det som hon ville. Talanrien skulle vara i hennes hand. Ett galet skratt lämnade hennes läppar och hon lade huvudet på snedden medan hon gick fram till Vend…[Read more]

Att Aeriel mådde så illa efter att ha tagit deras liv gjorde Camthalion illa till mods. Framför allt ville han inte lämna henne ensam. Fast han var medveten om att deras frände förmodligen hade det mer illa än henne. Låt det gå.  Försökte han intala sig själv medan han hoppade ner från trädet och rörde sig emot Neaduin och Taewyn. Hans öron ryckt…[Read more]

Oimponerande? Hans ord fick hennes blod att koka, trots att det var en kylig dag i Iselem. En av de få. Det enda som fick henne att inte förstöra sitt glas och låta skärvorna rispa Vendrik var det hysteriska skrattet från hennes rådgivare. Orden lugnade henne och gav henne ett snett leende på läpparna. Självklart hade han rätt. Fast nu var inte t…[Read more]

Ögonen smalnade när hon hörde hans till synes flörtiga svar om att straffa henne. Straffa henne? De skulle snarare vara tvärtom. En liten pojkvask som honom. Vem trodde han att han var? Hon spände sina käkar och sina händer för att försöka lugna sig. Fast hans reaktion mot Älvskogen fick henne att skratta till. Inte ett varmt skratt, utan ett tom…[Read more]

“Så klart det gör, jag har en hel del recept själv. Vill du veta dem?” frågade hon, som om hon inte tog påhoppet som något hot eller illa. Det var så som verkligheten var, det fanns väl egentligen ett utbud för allt nu för tiden. Fast de hade inte tid för sånt här löjligt pratande. Hon sträckte på sig och började vandra vid hennes forna lärlings s…[Read more]