Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

De många timmarna som hade passerat hade Trond lyckats somna, han vaknade med en ryck av Torbjörns ömma beröring och snart satt den nakne unge mannen där bredvid. De honungsgula ögonen betraktade honom förväntansfullt, nyfiket men också med en gnutta rädsla i sig.

“Berätta vad, far?” frågade han, nästan lite för ivrigt som om han väste fram det.

Hon betraktade honom under tystnad medan han talade, väl medveten om vem han var, men hon lät honom hållas. Hon ville gärna informera sina rådgivare om ärendet i Djupgraven, men de var redan på väg och till dess att de anlänt såg hon ingen anledning att fösa iväg handelsmannen. Istället lyssnade hon under tystnad och nickade lite åt hans ord, ett…[Read more]

Lite paff blev Vésiva hon var inte van med att få ett nej. Hon rynkade på pannan och hade lust att muttra några svordomar. I sista sekund lyckades hon bita sig själv i tungan och inte låta de fula orden slinka ut. Hon skrockade till och dunkade lite i disken så att hennes dryck spilldes lite på träets yta.

“Äsch, vi klarar oss kanske bättre ut…[Read more]

Trond kunde inte hindra honom från att gå, men det gjorde honom lite paff. Han suckade tyst och i formen av en räv kurade han ihop sig utanför idet. Det var svårt att inte låta tankarna springa frma och tilbaka. Var han en människa? Vad skulle han då göra? Var han tvungen att ta sig till en av deras många städer och bli som dem? Bara tanken gjo…[Read more]

Den svaga rösten var som ett knivhugg. Var det verkligen hennes starka far som låg så… besegrad där? Hon rynkade på sina ögonbryn. Inte helt säker på om hon skulle ta sig fram till honom. Men till slut svalde hon och drog ett stärkande djupare andetag för att sätta sig på huk vid sängen. Försiktigt lade hon en hand på hans arm.

“Ja far,…[Read more]

Att Torbjörn försökte undvika att svara på hans frågor var uppebart och han sjönk ner lite besviket framför älgen som de inte hade lämnat mycket av. Han strök lite disträ sin hand över pälsen till sin far och lade sig sedan ned på rygg och såg upp på grenarna.

“Far, jag är alltid din pojk. Men du döljer något”

“Vi kan ta det i olika pass. Om du sover först så vakar jag över dig” sa hon med ett svagt leende och nickade lite uppmuntrande åt sin egna idé. Åtminstone skulle de båda få energi tillbaka och kunna röra sig vidare. Fast det var fortfarande en irritation att de inte kom in i skogen och fann det som de hade pratat om så länge nu. Nog måste de v…[Read more]

Faktum var att hon inte hade räknat ut det. Så klart hade hon känt hans magiska aura och att det var något mer än vad hon hade känt innan. Nu när han sa det, något utom denna värld passade väl in på det.

“En annan värld…? Och vad är det för värld då?” frågade hon och lade sitt huvud på snedden.

“Du är full av hemligheter, Xarnir” sa hon näs…[Read more]

Hennes brors ord var inte allt för tröstande. För hon trodde inte helt på dem. Hon kramade om sin bror, för att tacka, för att sedan ta sig en promenad. Till slut hade hon bestämt sig för att möta sin far. Vakterna hade annonserat till hennes far att hon hade kommit och hon klev in i rummet. Än så länge satt han upp, vid fönstret men han såg inte…[Read more]

Allting verkade som vanligt här i vinterskogen. Som om tiden inte ens gått framåt. Bara tanken på det var skön, men han hade svårt att få bort en gnagande fråga och han såg lite sorgset upp på sin far.

“Det där rået kallade mig människa far. Är jag det?” frågade han och rynkade på sina ögonbryn. Var han själv det han hatade? Bara tanken gjord…[Read more]

Den forna prinsessan ryckte till när hon hörde Kaels röst och att han lade sin hand på hennes arm. Hon hade trott sig vara ensam, hon vände blicken upp mot honom. Som ett skyggt djur eller någon med rädsla hade hon stora ögon.

“Jag… jag vet inte…” viskade hon och greppade tag i hans hand.

“Men jag kan försöka…” fortsatte hon sedan och…[Read more]

Så smal var han väl inte? Han skrockade till och sprang efter sin far, snart i sin egna björnskepnad. Han hann ikapp Torbjörn och knuffade honom lekfullt i ena sidan, och ännu en gång. Han brummade till nöjt och snart var de framme vid älgen. Njutningsfullt åt han sig mätt innan han satte sig ner i sin människoskepnad.

“Vad har du gjort far?…[Read more]

Gentjänster. Det lät inte allt för väl. Vad kunde det betyda? Han rynkade på sina ögonbryn, men kunde inte riktigt behålla de tankarna när han såg sin far med ett sådant brett leende. Han lade sina händer på hans händer för att sedan klappa dem mjukt.

“Så gott som ny!” instämde Trond med ett glatt skratt och hörde hur hans mage gav ifrån sig et…[Read more]

Ett bitter skratt lämnade hennes läppar. Kunde inte de acceptera hennes önskan utan att fråga vidare. Hur svårt kunde det vara? Hon gjorde en gest över sin uppenbarelse.

“För all del. Jag har redan levt länge och att en alv blir en vampyr. Bara det är fel.” svarade hon och fnös för att sedan ta fram en nål. Hon gick fram till Jezeral och gjorde…[Read more]

Rösten lugnade honom och han kunde inte rå för att i instinkt gnida sitt huvud några gånger vid hennes hand. Egentligen hade han ingen lust att byta skepnad, men vad hade han egentligen för val? Hon hade läkt honom och han skulle vara tvungen att visa tacksamhet.

Snart satt Trond på huk och de mörka lockarna föll vackert ner till hans skuldror,…[Read more]

Vid hans ord frös Vinga till. Det var därför som far inte var med vid eldens dag. Inte för att det egentligen var allt för överraskande, han var en äldre man. Lite oroligt och nervöst drog hon handen genom sitt hår.

“Jag kan inte träffa honom Kael. Du vet vad han sa till mig och gjorde mot mig senast vi sågs.” viskade hon tillbaka och det kändes…[Read more]