Luka sken upp som den lilla sol han faktiskt var då han fick ett tack av Dhrach från att bli erbjuden ett äpple att mumsa på. Sedan hade det inte gjort något om han tagit mer eller allt av maten han hade men förstod även att det kunde kännas fel för de flesta att ta allt de blev erbjudna. Då han presenterade sig som Dhrach så stannade Luka funde…[Read more]

Aningslös så såg han hur hon drog hem ett poäng och la ut en knäckt till vilket han la ut en kung och smällde handen i baren efter sin vanliga lille tanketid på vilket nummer som skulle klara ut puzzlet framför honom. Han drog åt sig korten och tog sig ett nytt kort som direkt hamnade på bordet; en sexa.

“Handelsgillet bläck har jag hört masso…[Read more]

Ulwarth. Ordet skar i hennes öron. Förrädare. Hon gav till ett skratt som var en kort utandning som skulle kunna misstas för en fnysning. Utan att tveka fällde hon honom på marken och tryckte honom ner mot marken med hennes fot mot hans rygg för att sedan böja sig fram och trycka ner hans ansikte i jorden. Lika smutsig som han var.

“Du glömmer…[Read more]

Så klart. Varför skulle något vara annorlunda från nu till då? Även fast människokrypen hade korta liv, kändes det onödigt med ett sådant avslut, eller kanske början på deras äventyr. Hon suckade när resten av vakterna höll sina spjut mot dem och började komma närmare. Hon lade armarna i kors och verkade inte alls orolig för vapena som riktade…[Read more]

Var det ett nej på hans fråga? Han antog det, för helst höll han sig så långt bort som möjligt för den där människan. Om det ens gick att kalla honom det. Äcklig, förrädare. Han kunde inte rå för att le lite åt Neaduins fråga.

“Mina fränder kommer inte skjuta dig.” försäkrade han henne, även om de förmodligen skulle få ställas till svars.

Alienna? Ett lågt skratt kom ifrån drottningen och hon var inte säker på om hon hörde rätt först. Men tjänaren intygade på att drottningen om Älvskogen var där. Kunde det vara mer passande?

“Se så, det är ofint att låta gäster vänta.” uppmanade hon och avfärdade iväg tjänaren med en nonchalant gest. Så som han skulle vara en irriterande fluga s…[Read more]

Inte en min rörde hon när mannen framför dem offrades. Det var för det bättre. Att offras var det enda som gjorde denne mans liv värt att leva. Om ens det. Skriket var patetiskt. Trots allt uppfyllde hans Lloth önskan och för det borde han vara stolt. Tanken på sin härskarinna fick henne att le lite för sig själv när hon kände en värme inom si…[Read more]

Vesiva stirrade på sina kort framför sig, hon hade så klart redan sex kort. Tre för mycket och en av dem råkade vara en fyra. Triumferade lade hon fram fyran, dunkade bestämt i bordet och drog korten åt sig själv som hon lade på bordet. ven om ett av korten åkte tillbaka upp i hennes hand. Hon log brett och drog ett nytt kort för att börja med…[Read more]

Gå efter den arga trollkarlen? Aldrig i livet! Så klart skrek han inte ut det, men varje del av kroppen var emot det. Han tog en stor klunk av ölen för att samla sig själv för att sedan samla lite tankar och mod. Han harklade sig sedan.

“Vi skulle ju kunna hitta… en annan trollkarl. Ja, en som inte är ond eller arg”

Camthalion hade inte riktigt varit beredd på hennes ropande och verkade vakna till ur några tankar. Hans öron ryckte till och han såg på henne med ett svagt leende. Han såg sig runt omkring, som för att räkna ut var de var någonstans innan han drog en hand över stammen som de passerade.

“Inte allt för långt kvar, vill du ha avlastning med den där…[Read more]

När den plötsliga ilskna blicken sköt fram mot Luka så kunde han inget annat göra än att bli röd som en tomat i hela ansiktet. Vad hade han nu gjort? Varför var Wreax så sur på honom helt plötsligt? Det var ju stadsvaktens jobb att sköta sådant här och att bara låta honom titta lite snabbt i påsen skulle ju göra allt så lätt eller hur? Luka va…[Read more]

Ett skrockande kom ifrån Camthalions läppar när han mhörde Neaduins kommentar och han skakade nätt på sitt huvud åt den. Människor. De tycktes allt sakna hyfs. Han nickade lätt som ett enkelt farväl till både Aeriel och sedan Taewyn för att med snabba fötter snart komma ikapp Neaduin.

Det var en märklig känsla inom honom. Nästan som om han skull…[Read more]

Enbart lukten av människornas mat fick Camthalion att rynka på näsan. När han sedan tog tuggan kunde han enkelt konstatera att det smakade på samma sätt – smaklöst och tung mat. Kanske därför de flesta människorna var som de var. Han böjde sig fram till Aeriels öra.

“Smaklöst, som de flesta människorna, inte sant?” frågade han på aela och skratt…[Read more]

Det var klart allt skulle ordna sig. Sanningen visade alltid vägen! Åtminstone denna gång. De andra gångerna behövde man ju inte fokusera på. Han nickade lätt åt det hela.

“En elak trollkarl, som förstörde Corrins liv.” sa han och försöket att inte låta sin blick dras mot Corrins nya bröst igen. de var betydligt mer tilltalande än vad de hade var…[Read more]

Camthalion vaknade till. Sträckte på sig med ett litet nöjt leende. För att sovit så lite såg han nästan irriterande utvilad ut.  Han drog ner sin huva och avslöjade det solblonda håret. Han försökte få något fason på håret genom att använda sin hand som kam och sedan lät han sitt enda violblåa öga betrakta Aeriel med ett svagt leende innan den ha…[Read more]

Luka hade varit fast så länge att det kändes skönt att släppa ut lite energi men då han såg att Kentuaren skyddade sig mot splattret han inte ens tänkt på att han frammanade så tvingade han sig själv att sluta plaska omkring likt en delfin. Dessutom så ömmade ju hans fena efter att ha blivit mos under stenbumlingen så det var kanske bäst att vila…[Read more]

Ahh fan vad typiskt! Muttrade Axel tyst till sig själv då hela jävla staden började klämta från klockor vilket i sin tur betydde att detta skulle bli en lång resa ut ur riket. Snabba steg hördes runt om i gatorna då dvärgar började leta efter honom ilsket fräsande som om de också hade någon del av katthumanoid i dem. Axel sköt fram genom gränden…[Read more]

Åt förslaget nickade Camthalion enkelt och satte sig lite mer tillrätta vid ett träd. Inte hade han tänkt gå in i det tältet igen – inte utan inbjudan. Det var första och sista gången han hamnade upp och ner på av den rubusta, men vackra kvinnan tänkte han och log lite åt det. Även om han fortfarande var lite öm efter behandlingen kunde han int…[Read more]

Det var lite som om hungern hade avtagit och så fort som Camthalion satte brödbiten i munnen kändes det bara som om brödet växte i munnen på honom. Han svalde det till slut med en obekväm min och drog handen genom håret för att sedan sträcka på sig. Ett litet tag verkade som om han inte lyssnade på ordväxlingen mellan alla, men verkade vakn…[Read more]