Omari är namnet jag tilldelats. Orden verkade inte riktigt registreras hos Akila. För hon kunde fortfarande inte riktigt förstå. Han skulle vara död. Det var något som hade gnagt på hennes samvete sedan den natten hon lämnade honom. Däremot kunde hon inte förneka att amuletten liknade den som hon lade i sonens famn. En sista sak att minnas hen…[Read more]

Nilla hade inte först lagt märke till att Arlin var där med tanke på hans väl kamouflerade skepnad i i nattens mörker vilket nästan fick henne att hoppa till på sin hästs rygg, men bara nästan när hon hörde sitt namn i Arlins stämma. Han kom farandes fram mot henne och hon kände som alltid hur fladdrande av vingar i hennes mage kom till ytan ige…[Read more]

Väntan. Oändlig sådan. Ibland undrade Akila om ett sandkorn hade fastnat i det stora timglaset till Sharah. Vanligtvis gjorde det inte drottningen något. Hon var en kvinna som fann ett tycke i strategi och planering. Allt hade sin tid. Precis som att var sak hade sin plats.

Fast på senare tid tycktes allt vara på fel plats och tålamodet tycktes…[Read more]

Sparvens pupiller hade utvidgats så pass att det gula nästan inte syntes vilket gav illusionen av att Sparven nu hade kolsvarta ögon. Det var otroligt svårt att undvika detta med tanke på att han var täckt av utsökt blod och att hans mördar instinkter kickat in på riktigt nu. En av vakterna hade ryggat tillbaka vid Sparvens kvicka mord och han…[Read more]

Luka var en person som var allt för godhjärtad för sitt eget bästa men det fanns det positiva i det negativa, i alla fall när det kom till andra. Det negativa var att andra tenderade att utnyttja och missleda honom då det var otroligt lätt att göra så eftersom han trodde på personers ord han hörde. Liksom varför skulle de ljuga? Det positiva va…[Read more]

Hon log åt Sera. “Du kommer vara drottning över Iselem och en tränad magiker. Du vågar nog bara inte tänka på hur mycket du kommer kunna göra när det är dags.” Hon lutade sig fram och placerade sin hand öppen med handflatan uppåt framför Sera, inbjudande för Sera att hålla i.

“Skulle du behöva en rådgivare eller magiker så kan du räkna med mig. J…[Read more]

Elden sprakade till när han lade dit ännu ett par kvistar. Glöden flög upp mot natt himmelen och Dahlia sträckte sig fram mot honom för att lägga sin hand i hans för att försöka söka sin blick med hans. Nästan lite desperat som om hon försökte se något. Förstå något hon inte riktigt förstod.

“Eyraz…” sa hon, som om hon smakade på namnet.…[Read more]

Kettil såg mot sin far och följde sedan hans blick mot Rune. Det var kortvarigt dock för hans mor anlände och kom rusande genom salen mot honom. Ett plågat leende fyllde hans ansikte och han sträckte ut sina armar för att möta henne, men liksom henne passerade han rakt igenom. Han såg ner mot henne, tydligt tveksam, och rörde sig för att försök…[Read more]

“Istilwys? Vi var på samma första uppdrag…” hummade hon för att sedan ge ifrån sig en liten skrockning och lägga huvudet på snedden åt Yazefin. För att slå lite med sina smala fingrar på underarmen. Hon mindes fortfarande den resan. Det var en av de minnena som fortfarande var som klarast trots att de flesta minnena var diffusa nu.

Det…[Read more]

Orden kom allt närmare. Glåporden. Svordomarna. Fast det var en röst som tycktes skära igenom dem alla. Var det Istilwys? Plötsligt tycktes alla röster som försvunna – det var trots allt omöjligt för dem alla att vara där och varför skulle de?

Bara tanken var löjlig och fick Ziyatés kinder att prydas med en röd färg där hon låg på marken och höll…[Read more]

Återigen grävde hon ner sina fingrar i sanden igen. Det var något som roade henne över hans reaktion och hon började slå i takt med hans hjärtrytm på sitt ben medan hon lät sin blick vara fäst på hans ögon. Som om hon kunde se något där, som inte han kunde.

“Namn är mäktiga ting. Men även namn kan bytas bort.” sa hon och gav ifrån sig ännu e…[Read more]

Ett litet tag tycktes kvinnan förvirrad – som om hon inte riktigt hade minne av att hon hade ställt den frågan innan. Hennes ögon var disträ och verkade var fäst på den lilla flickan som låg i hans knä. För ett kort ögonblick tycktes det finnas något milt där även om hennes sneda leende verkade ge det en liten mer obehaglig känsla.

“Jag…[Read more]

“Med ett slag mot Ingval så att pannbenet sprack.” mumlade hon fram, men kunde inte rå för att le lite åt känslan och det underbara ljudet. För att sedan se på Ejvald lite ursäktande. Det var nog inte det som han ville höra och hon suckade tungt.

“Du borde straffa mig med, det vet du.” sa hon simpelt till slut och log lite åt hans ord om vad so…[Read more]

Sniffandet av den lilla ungen kittlades i hennes hand och hon kunde inte rå för att skratta till. Vilket nästan lät som en liten flickas fnitter och hon letade i sina många fickor för att få fram ett par små torkade köttbitarna som hon höll fram till den lilla draken.

“Är du ännu hungrigare?” frågade hon, nästan lite orolig för efter det här…[Read more]

Hans klagande verkade för Toss förvirrande. Två timmar var trots allt mycket tid – tid nog att göra två rätter för att vara ärlig. Han suckade, nästan lite uppgivet för att skaka på huvudet och sneglade mot sin kapten som vanligt talade med flera stycken samtidigt. Det var svårt att helt förstå vem och vad som kaptenen pratade om ibland.

Lite…[Read more]

Nashwar kom runt hörnet med spjutet höjt och förväntade sig ingenting egentligen, men blev ändå förvånad när där var tomt. Hon tog några steg in och sökte bland hörnor och gömmor men såg ingenting nära. Hade det varit någon här var de nog redan långt borta, men vad mer kunde hon göra härifrån.

Hon återvände till huvudleden och såg mot Djan och Ak…[Read more]

“Det är inget du borde fråga mig om… Du vet vad mitt svar skulle vara.” svarade hon simpelt för att sedan lägga en hand, nästan lite milt över Ejvalds för att se på honom lite menande.

“Du ska inte låta din svaghet för mig blinda dig, det var jag som attackerade de två först och bröt din regel.” sa hon, lite menande men hon hade inte ångrat…[Read more]

Lite förvirrad var hon över de skiftningar som fanns där hos Ejvald, men hon fann en lättnad krypa sig upp inom henne när han var lite mer mjukare och lade sin arm omkring honom. Även om hon ryckte till lite först – som om han kommit åt ett blåmärke.

“Jag vet inte… Hjälplösheten kanske? Eller likheten? Att vara en ung kvinna, utan någon att v…[Read more]

Blicken och den plötsliga kylan skrämde Ranghildr och hon var inte riktigt säker på vad hon skulle säga eller om hon ens borde säga något. Kanske hans ilska och kyla var mot henne. Hon visste förstås att hon inte skulle ha ingripit i vad de höll på med men samtidigt kunde hon inte ha gjort något annat när kvinnans skrik på hjälp ekade i hennes…[Read more]