Den första bästa personen vände sig mot Aine och tittade på denna med studerande ögon, ett av dem rött, och det andra mörkt indigo. Intressant. En utlänning i Antrophelia. Den här dagen kanske inte förblir tråkig trots allt.

Hennes hand hade vidrört hans mörkblåa klädsel som var prytt med guld för att få hans uppmärksamhet. Klädseln hade ett…[Read more]

Späck såg på Lissandra med en bedömande blick.

“Om det vore rätt eller fel svar beror enbart på verkställandet av beslut och utnyttjandet av möjligheter. En politisk person av vikt kan vara värdefull som fånge, bara man hittar rätt person som är villig att betala för dennes liv.”

Hans allvarliga min ändrade inte även om hans ton var mildare. “…[Read more]

“NEJ NU!”, röt kyparen, medan han tog i Deimos och lyfte denne från golvet. “UT! NI HAR DRUCKIT NOG!”

Deimos skakade på huvudet medan han grimaserade och stönade. Kyparen pekade mot honom med ett kort svärd som han tagit fram. Deimos höll i ankaret som han alltid bar med sin vänstra hand, och lyfte sina lediga hand mot kyparen för att lugna n…[Read more]

Herrie tittade mot Brinkeskogen som låg framför dem.”Ah. Jag minns att jag nästan vågade mig in i skogen en gång förut. Denna gång vänder jag mig inte tillbaka mot Räkvik, inte ännu i alla fall!”

Han log med självsäkerhet och var övertygad att allt skulle gå bra. Så långt ute var de inte än. “Ja, man kunde ju börja tänka på att äta något när v…[Read more]

Moldark såg fortfarande med intensiv blick mot Ingeborg. Han lyssnade på rapporten som Ingeborg gav till Nenya, utan att ge denne mycket uppmärksamhet, utan främst för att lyssna på vad Ingeborg sade. När han förstod vad de diskuterade om fick det honom att skratta högljutt.

“Är detta vad ni ynglingar verkligen använder er tid för? Ni vill skapa…[Read more]

Wreax studerade fortfarande Vésiva noga. Han visste att hans försök att få information från henne inte skulle gå igenom. Så öppet brukade de inte diskutera om så vägande ämnen.

“Självklart, jag förstår. Jag ville bara att du vet att du kan tala med mig ifall du känner för att du behöver säga saker högt.”

Han drack lite ur stopet. “Ja, m…[Read more]

Wreax och Vésiva gick till gyllene sköldpaddan där de var varmt välkomnade. De hade trots allt gått till detta ställe ofta då det var så centralt i Antrophelia, då det inte var en lång väg från Handelsgillets kontor eller det kungliga palatset. Wreax beställde ett stop för var och de satte sig ner i ett bord där de var ostörda.

“[Read more]

Moldark avbröt aldrig ögonkontakten med Ingeborg då denne såg på honom med sin nyfikna men vassa blick. Hon hade ett öga för vampyrer – hon kunde se att han var mera värd en veklingarna kring honom. Då hans han blev fri tog han i halsen på alven som stod framför honom och drog den närmare. Hans blick var fortfarande fäst på Ingeborg medan han str…[Read more]

Wreax såg Vesívas oro igenom hennes kroppsspråk. Det var trots allt något han blivit tvungen att bli bra på att tolka för all affärsverksamhet. Men hennes svar hade varit något deflekterande.  Han valde dock att besvara hennes fråga.

“Ja, det kunde faktiskt inte stå bättre till för tillfället…”

Utan att fortsätta vidare om sig själv fortsatt…[Read more]

Moldark Derendes
Där satt han i mörkret och tänkte för sig själv, en bit ifrån de andra vampyrerna fastkedjade till den väggen. Han själv var fastkedjad i väggen så att hans armar, hals och övre kropp inte kunde ta sig loss från väggen – han var mer omsorgsfullt kedjad än resten. Så såg han på medan de andra vampyrerna slängde sig emot Ingeborg…[Read more]

Terrängen började bli jämnare då de åter närmade sig landsvägen. Långt ifrån gruppen österut längs landsvägen kom det ett dussin ryttare som alla var klädda i dräkter med en mörk violett färg. En av ryttarna bar en flagga med samma färg som botten och var prydd med en svart krans med vita blommor. Ryttarna var på väg ridandes mot Jezeral, Kamil…[Read more]

Deimos suckade djupt. “Öva mig?… Får se om man får någon övning från den här alls!”

Han steg upp och rörde sig med förvånande koordination så att han vände sig mot den unge mannen i en flytande rörelse, och slog med ankaret i magen så att mannen föll på huk framför honom. Mannen hostade och försökte få andan, men Deimos hoppade på honom oc…[Read more]

Korpen började plötsligt störta ner, men började flaxa nervöst i luften och blev tydligt sig själv på nytt. En vanlig korp, som inte hade något intresse att bli kvar ovanför stridsfältet. Däremot vaknade Hallsten ur transen som han var i för att kontrollera korpen och vände sig snabbt om för att kasta sig till marken och spy, medan han lutade me…[Read more]

Herrie försökte sitt bästa att inte verka oartig.

“Nej men faktiskt, den kakan var god! Men… Jag måste erkänna att jag ätit väl innan. Men jag är säkert hungrig nästa gång vi stannar!”

“På tal om det, Faegrim, var tror du att vi borde stanna nästa gång? Vi borde ju orka gå ett par timmar innan vi stannar.”

Han tittade upp från deras konversat…[Read more]

Späck såg på maten som han blev erbjuden av Toss, och tog emot kycklingbenet utan ett ord eller leende. Det var något egendomligt i hans sätt att vara – han verkade inte ens kapabel att le, även om han haft orsak. Detta var första gången han skulle äta något på flera dagar, då han använt sina egna pengar på att supa i lata hundens värdshus. Med…[Read more]

Deimos tänke över Sparvens fråga, och hans motiv för att fråga det han gjorde. “Ja du…”, sade han och ryckte på axlarna med en något deprimerad uppsyn. “Utan att komma direkt till honom och ge honom av sin egen medicin?… Jag vet inte. Jag har fått nog av att förstöra för andra för att förstöra för honom. Tidigare tänkte jag att alla som arbeta…[Read more]

“Javisst! Man tackar aldrig nej till kakor, om man vill vara lycklig alltså!” Brast Herrie ut, och tog glatt emot en av kakorna som han stoppade hel i sin mun. Smaken var god till en början. Kakor var det ju frågan om! Varför skulle han ha tittat mera noggrant på dem?

Sen gled nästa smak långsamt in. Det slemmiga grodlåret gled mellan Herries…[Read more]

Sådan som Deimos nuförtiden var, vilket var en tragisk syn, så var det sällsynt att han skulle kunna ge ifrån sig mera än ett svagt leende. Även detta gjorde han inte medan han lyssnade på Sparvens tal om att ha mött Wreax.

“Hans små planer? Ja… Det var mina planer en gång i tiderna…”, sade han med en någorlunda besegrad ton, och märkte ett…[Read more]

Deimos såg på på Lissandra med en studerande blick medan hon talade. Han besvarade inte Lissandras leende med ett eget – han verkade inte att visa glädje eller optimism utan eftertanke. Det var nästan ironiskt hurdan kontrast det var mellan Lissandra och Deimos i deras uppsyn, sätt att vara och ja… Nästan allt annat, också.

“Då så. Jag är gä…[Read more]

Folket omkring hade först trott att Deimos och Sparven skulle börja ett gräl som ledde till att stolar och glas flyger åt olika håll. Men då Deimos satte sig var de alla tillbaka till vad de höll på med, och var alltför upptagna med att dränka sina kläder i sina drycker då de missade ändamålet som det försökte nå med sina stop.

Deimos så…[Read more]