Heribert lyste upp.

“Dvärgar! Bergakungens smycken! Stora fester!”

Han sprang på stället av iver.

“Faegrim! Det här är något vi inte kan missa! Vi måste ju packa våra grejer direkt och förbereda oss för färd!”

Han såg mot Tussie.

“… Men öhh… Jag hade förstått att dvärgarna bor långt norrut? Och till mig verkar det som du kom från norr?”…[Read more]

Wreax såg på Isra och hade på flit valt att Fëanis namn för att se hur hon skulle reagera. Hans självsäkra leende gav inte vika för en stund medan hon talade om vad hon visste och ville.

Han knackade med en dyrbar ring på hans högra hand på glaset, ryckte på axlarna och svarade till drottningen i något av en nonchalant ton.

“Rent blod är över…[Read more]

Alvkvinnan hade stannat tvärt i sitt spår och såg nu tredje ögats emblem på hans kläder. Hon skulle definitivt ha varit road av krigarens försök att kisa igenom sin rustning, men i dessa omständigheter var hon inte det. Nu stirrade hon bara rakt i ögonen på Jezeral.

Hon tog några steg tillbaka “…Heder? Jag lär inte sådana som enbart har ög…[Read more]

En alvisk kvinna kom gåendes från skogskanten mot landsvägen från nordost. Hon hade rött hår, och bar två dolkar som inte såg vanliga ut bland krigare, men snarare som skulle används i ceremonier. Hon bar också med sig små flaskor av djupt röd vätska på sitt bälte som var speciellt gjort för detta syfte. Hennes ena dolk var i handen och hade…[Read more]

Wreax tittade sig omkring. Han såg ut som att han var redo att kasta allt och alla ner för världens längsta stup, och ilskan i honom kände att vampyren förtjänade att vara det första han skulle börja med. Han hade dock en blick av skräck för en stund medan han tittade mot Me’erisierkvinnan. “N…Naera!”, kvävde han ifrån sig i panik.

Han…[Read more]

Herrie var förvånad.

“Men vad…” Sade han till Faegrim, men denne var redan snabbt iväg in huset.

Där stod han kvar med skogstrollet, och tystnaden var mera än pinsam.

“Jaha, så, Tussie!… Var är.. du ifrån… någonstans?”

Han såg ner på sina händer. “Oj! Ja, får det vara något att dricka? Öl? Jag kan springa efter något du behöver eller v…[Read more]

Wreax tittade mot Kheezai, och var skarpsynt nog för att se hur hennes händer skakade. Han gick fram till henne och tog lätt i hennes händer.

“Absolut, kära du! Jag anställer dig till min väns klinik. Och han kommer att hjälpa dig med att lära dig behärska denna kraft du har. Du kommer att vara en mästare av läkekonst inom kort. “<…[Read more]

Wreax stannade glaset på bordet, och drack av vinet då hon druckit av det. Smaken var förträfflig, men han visade inte mycket av sin njutning utåt, för att han lyssnade alltför fokuserat på Isras ord.

Han stannade dock upp medan hon såg på honom väntandes på ett svar. Han fick känslan att han behövde förklara sig. “Ah, ni förstår. Jag h…[Read more]

Eidur var överväldigad.

“Drakar, och demoner? Vid Tharuks skägg… Det här var mig något jag aldrig väntat denna dag.”

Han försökte samla sig och sina ord i denna situation som helt tydligt var för mycket för honom.

“Ni har redan sagt så mycket som jag måste se till att anteckna om. Att resa bortom Talanrien? Jag kommer att behöva detaljer, ba…[Read more]

Wreax visste att han måste få drottningen på sin sida för att kunna förhandla med henne, och det innebar att han hade valt att släppa sitt ego för att lättare nå en gemensam ton med henne. Wreax hade ju vissa narcissistiska drag, men var väl behärskad och kunde låta bli att vägra underställa sig andra ifall det fanns någon nytta för honom i de…[Read more]

Wreax låtsades som att han inte lyssnade ända tills hans ögon lyste upp då hon nämnde att det finns något han kunde bistå med som inte var anknutet till Handelsgillet Bläck. Då fick han ett mera belåtet leende som hade något av samma obehagliga drag som drottningen haft, medan han såg tillbaka på denna och mötte hennes blick.

“Det låter som att…[Read more]

Wreax hade lite smärta, men långt ifrån den värsta han någonsin haft. Den var i alla fall inte så hård att han inte kunde förundra sig över känslan som spred sig omkring. Han kände kylan som en lätt vind från norra ishavet på däcket av ett skepp. Mörkret kändes som ett mörkt moln som sakta tog sig in för att täcka solen som bländade synen, och…[Read more]

Wreax reste sig ordlöst ur sin stol, samtidigt som Kheezai då hon mötte honom med blicken, som om han hade väntat sig att hon skulle göra det. Han gick nu kring bordet, medan han tog en kökskniv i sin hand och gick in till vardagsrummet. Medan han gick vecklade han upp ärmarna på sin handelsmansdräkt.

Han vände sig mot Kheezai och såg på henne m…[Read more]

Valindra var mycket belåten att äntligen få ett namn på hästen. Zuhlasi.

“Åh, nej men visst! Zuhlasi har fått vara i god ro och hon är belåten!” sade Valindra med en varm och glad stil och tittade lite drömmande på Wreax, men var fortfarande behärskad i sitt kroppsspråk.

Wreax såg med ett milt och aktivt lyssnande ansikte på Ithia då hon berätta…[Read more]

Magin som påverkade på Wreax gjorde inte bara att hans fysiska egenskaper ändrades – hans vanligtvis lugna och behärksade sätt att vara började tas över av blodmagin som han utfört. Detta fick honom att vråla av ilska och vilt slå med kedjepiskan på alla bybor som varit i Sparvens närhet, och piskan lämnade brinnande sträck längs marken där den…[Read more]

Wreax hade känt illviljan som växte bland byborna över scenen de hade orsakat – de hade bestämt sig för att bli av med båda. I deras ögon kunde de likaväl vara demoner och på samma sida även om de haft en våldsam diskussion sinsemellan.

Från tentaklerna spred sig svart bläck kring på marken kring honom medan han rörde sig bakåt, vilket fick fle…[Read more]

Wreax stod på andra sidan av matsalens stora bord och Valindra stod brevid honom vid var sin stol.
“God morgon, Ithia och Kheezai. Jag ber om ursäkt för den tidiga väckningen, men jag har bara ett antal timmar före skeppet gör sin avfärd från hamnen. Och vi har mycket som vi ska hinna med än före det.” 

Han såg på Kheezai, och var något road ö…[Read more]

Gofur kom springande efter, och pustade. Han hade åter laddat sitt armborst, och var nu igen tillräckligt nära.

Han sprang så fort han orkade upp för en trappa som ledde upp till muren utanför Zirthimar därifrån han nu siktade åter igen mot tjuven från mitten av trappstegen. Gofur var en skicklig skytte, men han förstod sig inget av magiska ti…[Read more]

Heribert såg på Faegrim. “Javisst! Kanske vi redan kommer iväg imorgon! Måste ju hinna själv också, fiskevärktyg…”

Herrie höll på att falla över baklänges när han fick syn på skogstrollet.

“Men vad i all världen? Var kom du ifrån?”

Han var lite överraskad över Faegrims gästvänliga sätt att bemöta den främmande varelsen. Hur kunde han veta va…[Read more]

Heribert såg på Faegrim och insåg att denne var tveksam.

“Men Faegrim.. Vi behöver ju inte börja stort. Men vi måste åtminstone först gå längre ut än Vetegårda! Den gamla bonden sade att det fanns en sjö en god bit nordväst om Brinkeland. Jag tycker att vi ska gå och se sjön först, och sen kan vi göra nästa färd ännu längre!”

Heribert h…[Read more]