• Det rådde fortfarande panik i Zirthimar nära portarna ut ur bergsriket. Vättarna hade länge sedan lämnat området, men dvärgarna hade inte ofta stött på en situation där ett krig hotade och måste blåsas av så fort det börjat. Det var en svaghet i deras alarm – när man hade blåst i hornet så var det gjort. De sena dvärgtrupperna kom fortfarande m…[Read more]

  • Wreax var ännu mera road. “Min plats? Min plats är var jag väljer att stå. Om det är här, i Worggard, i Dar Zakhar… Det har liten betydelse.”

    Han talade nu i en mera lugn ton. “Även om ni är min drottning i det rike jag är född i skall ni komma ihåg att jag inte är er hund att piska. Att jag stigit in i er sal har jag gjort för att förhandla -…[Read more]

  • Wreax såg på Isra, medan hon gick kring honom, och han visade inte annat än sitt självsäkra leende. Men då han började tala igen hade hans tal en aningen hånfull ton.

    Ni må dansa med demoner, Isra Sarrancenia. Men undervärlden är min. Då ni ber om information med ett par guldmynt, vet ni vem mynten går? Till mig. Och den ni bad informatione…[Read more]

  • Wreax såg på Isra att denne inte för tillfället hade tålamod för att ta konversationen i den takt han hade velat.

    Rakt på sak, det skall gå. Då börjar vi med mitt första förslag.”

    Wreax rörde sina axlar en del före han fortsatte tala.

    Jag ger er gärna information på dem som är efter Ayperos, som mina kontakter har fått reda på.[Read more]

  • Valindra kom strax in i huset, och gick till övre våningen för att sätta gästrummen i ordning, vilket inte tog en lång tid. Lite senare satt hon sig med resten av gruppen och åt middag tillsammans, och alla var belåtna då de gick till sängs.

    Wreax vaknade upp väldigt tidigt. Han brukade nästan alltid sova relativt lite och gå under den tidiga m…[Read more]

  • Wreax såg oimponerat på soldaterna som stod framför drottningen, men var nöjd över att drottningen inte hade Nennas kompanjoner vid sin sida. Att de stått framför de flesta kungliga i hus Sarrancenia och inte längre hade den position de hade i samhället var något som han var mycket road över.

    I Dar Zakhar hade han varit tvungen att vara med p…[Read more]

  • Valindra såg på hästen, och blev genast gladare. På grund av hennes blick var det genast uppenbart att hon var en stor djurvän – vilket inte var förvånansvärt enligt andra raser då man talade om hur alver var. “En så vacker häst ni har!”, sade hon till Ithia, med en imponerad röst. Hon höll i Kheezais väska med ena handen och rörde hästens mane m…[Read more]

  • Heribert skrattade tillsammans med Faegrim till sitt missöde.

    “Skål!” brast Heribert ut belåtet. Han var på bättre humör nu när han fick det kalla ölet. Han drack ur sitt stop, och såg skummet på Faegrims näsa vilket fick honom att skratta ännu värre, och spotta ut ölet i sin mun tillbaka in  i stopet. Han kunde inte låta bli att skratta, och de…[Read more]

  • Wreax studerade lite sina händer för att försäkra sig att han inte hade blod på dem. Ifall han skulle ha haft det så skulle han ju behöva ordentligt med tvål att bli av med det – blod är inte så trevligt att handskas med jämfört med vanligt smuts.

    Detta var dock en sorts skådespel som han höll på med – att låta sig verka ointresserad. H…[Read more]

  • Wreax förstod inte riktigt Ithias reaktioner mot honom. Han hade ofta en förmåga att sänka folks fientlighet mot honom då de inte var fullkomligt fördomsfulla mot honom. Kanske hon som paladin var känslig för sådant – att kunna se på folk och bedöma deras karaktär. Eller så var hon helt enkelt lika misstänksam till sin natur som Wreax för det…[Read more]

  • Wreax såg på sin blödande arm och på Kheezai som drog sig undan. Hans reaktioner var lugna och sansade, och reagerade inte som om han var förskräckt att Ithia avbrutit vad de gjorde.

    Ta det lugnt, paladin. Jag diskuterade om arbeten med Kessie och hon nämnde läkekonst. Jag önskade en demonstration, för arbetets skull. Jag ville vara säker på…[Read more]

  • Wreax såg på medan Kheezai nervöst svarade till honom. Han förstod att denne var nervös – man hamnade ju sällan i en arbetsintervju så plötsligt. Men hans ögon lyste upp då hon nämnde magi och läkekonst.

    Magi och läkekonst? Ja men det är ju en utmärkt början!” Wreax log till Kheezai och rörde hennes axel lätt och fortsatte tala till denne.

    [Read more]

  • Heribert satt fortfarande lite desorienterad på marken. Hans lockiga svarta hår låg över de bruna ögonen, hans mörka skjorta var lite skrynklig, och ena sidan av hans hängslen som höll hans bruna byxor uppe vid den smala midjan hade lindat sig kring hans arm.

    Han var mer mager än många brinker då han brukade skippa måltider med att han gjorde…[Read more]

  • Wreax visste inte det om vampyrer. Att blodet gav dem information om blodets officiella ägare. Detta gillade han inte alls. All information han hade inne i sitt huvud var bara hans att dela frivilligt av.

    Jag tror att du vet tillräckligt, vampyr. Jag må ha klena och svaga trasdockor som livvakter – det är för min egen säkerhet. Ifall de kunde…[Read more]

  • Wreax var konfunderad över denna vampyr. Han visste mycket om alla slags varelser som existerade i Talanrien men hade sällan träffat dem personligen. Dess beteende var egendomligt – möjligtvis mycket till orsak av dennes sinne som verkat rubbat eller annars bara… annorlunda.

    Han lade ner sina främre tentakler, piskan låg på sidan av honom…[Read more]

  • Heribert Pott hade levat ett relativt stillsamt i Räkvik hela sitt liv, och sällan gått lång ifrån hem och aldrig sett världen utanför Brinkeland, även om han hade tendensen att vara något äventyrlig av sig. Han hade ett rykte av att tänka väl på sina fötter och vara rådig, men också ett rykte av att ibland vara klumping, att ställa till med…[Read more]

  • Wreax betraktade Ithia noggrant. Han tyckte sig känna av någon form av avund eller misstanke som Ithia hade. Det var dock milt jämfört med den oftast öppna avsmaken eller hatet som de flesta visade honom då han reste utanför Celeras och Me’erisia – i hans hemorter och här i handelsstaden hade han ett gott rykte tills vidare. Men kring andra r…[Read more]

  • Händelserna sker i nutiden, År 1422, Tredje Tidsåldern.

    Vattenytan av det Me’erisiska havet vaggade långsamt på en klar och molnfri dag. Vågorna rullade kring den enorma onaturliga malströmmen som ledde ner till Antrophelia. Ett handelsskepp som hade lämnat den undervattniska staden på förra årets sida hade nu återvänt. Skeppet hade Me’erisia…[Read more]

  • Savage replied to the topic I Elidens hamnar in the forum Nela'thaënas 4 years, 6 months ago

    Eidur Akurkam kände sig lite vilse i diskussionen mellan varelserna som var flera tusen år äldre än han. Och hur kunde han begripa? Med så många år bakom sig av att ha sett Talanrien ändras måste deras sett att förstå tidens karaktär på ett helt annat plan än han gjorde. De måste säkert förstå existens på ett annat sätt också.

    “Jag ber om…[Read more]

  • Zekk Grashnak skrockade belåtet.

    Självklart Malvrul! Det hade jag räknat med från första början! Jag vill att du leder din egen klan i strid när det blir dags.” Det var verkligen inte ett problem för Zekk – han hade inte själv mycket erfarenhet av krig inne i bergstunnlar och gruvor. Han ville att de som kunde det bättre än han kunde ta ansvare…[Read more]

  • Load More

© Talanrien

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.