Wreax slutade kisa med sina ögon och såg på Ethirion. Wreax var inte förvånad över det som Ethirion frågat om. Tack vare sitt kontaktnätverk (som han själv brukade kalla det, vilket var en mycket missledande term egentligen då man tog verksamheten i beaktan) visste Wreax mer än flesta i Talanrien vad som pågick omkring, och verkligen inte minst…[Read more]

Wreax tog emot skrinet och tittade in i det, och var mycket belåten med betalningen. För honom, som inte haft anstränga sig över dvärgar eller allmänt inte heller haft alls för stort besvär i att slutföra denna affär var detta en mycket stor vinst. “Javisst, det här är tillräckligt. Teleskopet är ditt.”

Wreax blev dock fundersam. Me’erisia? Varför…[Read more]

Zekk hade alltid gillat klanen Khakvok. De vättar som levde i de djupaste tunnlarna under bergen i Worggard hade alltid haft kunskapen att sköta sina egna problem, hade sällan bett om Worggards hjälp för att se till att de klarade sig, och hade varit oerhört likasinnade i sitt hat för dvärgar. Dessutom var Zekk väldigt förtjust i Olog-Hai,…[Read more]

Stunder efter att Bläckspindeln hade lämnat vättekonungens sal hade den enorma worgen Xil börjat skälla och väckte upp de andra worgarna runtom. Worgarna gick intresserat omkring i salen varpå en worg gick närmare Malvrul av klanen Khakvok, varpå denne återvände till tronen och lade sig bredvid Xil. Vättekonungen och hans klan Grashnak hade växt w…[Read more]

Wreax log milt och var nöjd över glädjen han såg i Ethirions ögon. På ett konstigt sätt kände Wreax att även om han agerade på gråa och svarta marknader, och gjorde saker som de flesta skulle döma som dåd utav ondska och hat, så fick han stort nöje och glädje ur att hjälpa olika varelser som blev lyckliga av de saker han gjorde eller fick tag p…[Read more]

“Vid Tharûks skägg! Vad händer?!” brast Gofur, historikerns sonson ut, och sprang mot portarna likt alla andra dvärgar som gjorde sig redo för krig.

Under tiden, utanför Zirthimar var Zekk Grishnak i fullkomlig blodtörst och hans hat av dvärgar fick hans ögon att lysa av glädje för varje som blev träffad med pilarna från vättarna. Hi…[Read more]

Eidur var fortfarande vid sitt hem. Han var trots allt gammal, och hans tidigare ansträngningar hade gjort att han var väldigt trött. Hans sonson Gofur var vid hemmet, en ung dvärg i stadsvakten som arbetat i närheten, och denne sade åt Eidur: “Farfar, gå lägg dig. Det är inte bra för dig att anstränga dig så. Stadsvakterna ska få tillbaka tel…[Read more]

Wreax och Ethirion kom in i arbetrsummet som inte var ett dugg mindre än det tidigare rummet. Det enorma arbetsrummet var varje historikers, akademikers eller arkanists dröm, med ett hav av information och verktyg för en hel del olika sorters forskning och undersökningsarbete. Men Wreax var själv mera intresserad i verktyg av ett annat slag, och…[Read more]

Eidur blir slagen av total häpnad. “Men… Cirkeln var grundad första året av andra tidsåldern! Ni är då minst tre tusen år gammal!”

Som en historiker och undersökare av allt relaterat till första och andra tidsåldern hade han som yngre varit något av en arkeolog och gjort flera fynd bland föremål från de tiderna medan han gjort expeditioner…[Read more]

Wreax såg på Taras med stenhård blick och sade bara till honom medan han och sina andra vänner kände klumpigt runt på påsen. “Ser inte ut som ett av det tredje ögats metoder för att undersöka magiska föremål…“, sade han hånfullt till alla.

“Men var försiktiga. Det är ömtåligt. Jag skulle inte ta ansvaret för att förstöra andras egendom i er…[Read more]

Wreax hade under tiden av hela deras diskussion gått runt i Ethirions nedre våning och beundrat hemmet. Jag borde ju ibland hitta tid för att stanna kvar på samma ställe längre än jag gör. Njuta av det jag har, som han gör där uppe. Mitt hem här i Celeras är ju för det mesta tomt här, förutom att det passas upp av mina undersåtar. Det är likt de…[Read more]

Den gamla dvärgen var fundersam. Men då han mötte blicken med denna främmande man, och insåg att denne hade ögon som odjur, blev han ännu mera det. Och det var ingen vanlig man. Vem kunde detta vara, som vore gammal bekant till Eärmelindo?

Eidur hade inte kommenterat dennes uppseende eller varit oartig i sina reaktioner även om han på insidan v…[Read more]

Eidur hade känt en vindpust medan han hade undrat över det knastrande ljudet och tittade mot fönstret för att se en svans som flög ut som sista delen av något som hade flugit ut.

Den gamla dvärgen var nu rabiat och sprang som om han vore ett århundrade yngre ut ur sitt hem, och skuffade snabbt undan de andra dvärgarna som kommit runt honom fö…[Read more]

Eidur sade till sig själv “Det här skall bli en dag att minnas.”, varpå han öppnade dörren till sitt hus och stängde dörren bakom sig. Han gick till sitt skrivbord, där han såg att teleskopets läderficka inte längre låg. “Vad i all världen?!”

Han slår vilda blickar kring sig, och drar fram sitt svärd. “Jag vet att någon är här! Kom fram, TJUV!”…[Read more]