Wreax hade under tiden av hela deras diskussion gått runt i Ethirions nedre våning och beundrat hemmet. Jag borde ju ibland hitta tid för att stanna kvar på samma ställe längre än jag gör. Njuta av det jag har, som han gör där uppe. Mitt hem här i Celeras är ju för det mesta tomt här, förutom att det passas upp av mina undersåtar. Det är likt de…[Read more]

Den gamla dvärgen var fundersam. Men då han mötte blicken med denna främmande man, och insåg att denne hade ögon som odjur, blev han ännu mera det. Och det var ingen vanlig man. Vem kunde detta vara, som vore gammal bekant till Eärmelindo?

Eidur hade inte kommenterat dennes uppseende eller varit oartig i sina reaktioner även om han på insidan v…[Read more]

Eidur hade känt en vindpust medan han hade undrat över det knastrande ljudet och tittade mot fönstret för att se en svans som flög ut som sista delen av något som hade flugit ut.

Den gamla dvärgen var nu rabiat och sprang som om han vore ett århundrade yngre ut ur sitt hem, och skuffade snabbt undan de andra dvärgarna som kommit runt honom fö…[Read more]

Eidur sade till sig själv “Det här skall bli en dag att minnas.”, varpå han öppnade dörren till sitt hus och stängde dörren bakom sig. Han gick till sitt skrivbord, där han såg att teleskopets läderficka inte längre låg. “Vad i all världen?!”

Han slår vilda blickar kring sig, och drar fram sitt svärd. “Jag vet att någon är här! Kom fram, TJUV!”…[Read more]

Wreax höll kvar sitt lugn, ser på sin egen tekopp och dricker belåtet mera. Han talade i den lugnande diplomatiska rösten han ofta använde då det var nödvändigt eller fördelaktigt.

“Ithia, du måste förstå att vissa åtgärder är nödvändiga. Kessie verkar också godhjärtad från mitt perspektiv. Men Lloth har en förmåga att lyssna genom mörkeral…[Read more]

Eidur, en av de få andra som inte var alver stod i närheten av Elídens hamn medan han såg segel i fjärran som närmade sig. Till sin nyfikenhet hadde denne gamla historiker från Zirthimar märkt att detta inte var något alvskepp.

Han hade långsamt tagit sin väg till hamnen för att få en bättre titt på skeppet som snart anlände. Alverna på väge…[Read more]

Wreax var sitt vanliga lugna själv, knappt berörd av något de i rummet hade sagt till honom. Han hade té. Det var ett gott té. Hmm, från Nirai, kanske? Eller Iselem? Smakar exotiskt. Ethirion kunde också lägga till den affärskontakt han fått det från på köpet. Fast, han betalar ju stora mängder redan för det jag har med mig. Kanske en pytteliten…[Read more]

Triskian såg på Eldrinn med äcklad min och säger “Ja och förmodligen finns det något en blodmagiker kan använda vampyrblod för!”

Sen såg han på Jezeral och instämde “Javisst. Kan knappt vänta tills jag får åka hem via Aldiea. Det enda som är bra med Celeras är att det är nära hem!”

Fortfarande lite disorienterad, och fundersam, svarar Triskian som tidigare varit väldigt formell i betydligt mera familjär stil, och med lugnare ton.

“Jezeral… Jag ser mycket, och gör mitt bästa att tolka på basen av vad jag ser. Men mina tolkningar är inte konkreta visioner. Det är genom er som det jag ser får form.”

Triskian blir funders…[Read more]

Wreax vände om sig och fick synen på Kheezai – denne var en mörkeralv. Han var för sig van i att se mörkeralver, han hade spenderat 12 år i Dar Zakhar och mörkeralviska stridstrupper. Ah. Det här förklarar mycket, men väcker andra frågor. Varför vill denne Ithia beskydda denna mörkeralvsflicka? Hon var ju inte ett dugg förvånad, så de måste ha byg…[Read more]

“Jag inte bråttom att få sakerna. Det jag har bråttom om tar jag hand om själv. Men kom med mig här, det är ännu en sak som måste ske.”

Wreax gick in i bredvidliggande rummet, och sparkade upp sina livvakter. “Ni lät in den här mannen medan ni sov. Jag trodde att jag varit tydlig om ert uppdrag.”

Utan att byta skepnad som han ofta gjorde fö…[Read more]

“D…Drake?”

Triskian såg väldigt fundersam ut. Han hade svårt att bearbeta informationen som han fått. All denna ny aktivitet i det arkana… Och ifall det fanns en drakunge skulle alla med minsta magiska talang vara efter denna.

“Ja… få saker kunde förklara hur det arkana blivit svårare att bearbeta så snabbt… Men en drake?.…[Read more]

Wreax sade lugnt till alvpojken “Det är lugnt, Elwydd. De är med mig.”

Han gjorde också en välkomnande gest till Kheezai och Ithia och lät dem passera genom porten före honom, varpå de gick in i gården och följde Elwydd in i Ethirions hus.

Wreax ser obelåtet på Taras och Luka.

“Jaha… nåväl. Men ni kommer att ångra detta. Ni hade ingen rätt till att göra det här, stadsvakt.”

Wreax tar fram påsen, och ger den till Taras. Därefter ger han en ilsken blick till Luka.

“Varsågoda. Ta en titt för er själva.”

Wreax var alltid nöjd då han fick nya kontakter att arbeta med. Denna kontakt hade ett pris, men det var ju inte en månadslön det var frågan om bland dem som han anställt tidigare. ”Bra. Vi börjar med ögonen… och resten av allt det du tog från mig. Och jag litar att du, så skicklig som du är kan vara mer diskret nästa gång du stjäl något, s…[Read more]

Wreax börjar skratta, men denna gång mycket tystare, kontrollerat, lömskt och med en ond ton.

”Hahah… Det ska du inte oroa dig om. De skimrande värdesakerna kan du mer än väl behålla ifall du så känner för. De saker jag har speciellt intresse i är sådana du förmodligen inte ser värdet i. En mans skräp är en annan mans skatt. Och de saker jag…[Read more]

Aldarskogarna? Hade han inte hört talas om förut. Han var fortfarande misstänksam om denne figur, och var inte beredd att totalt låta bli att vara på sin vakt.

“Ja Axel.. Mitt namn är Wreax Situros, men mig kan du kalla Bläckspindeln. Och tänk på vårat möjliga affärsförhållande i formen av häleri. Jag är beredd att betala dig mycket väl för…[Read more]