Aine
Hon betraktade paladinen, för henne var han likt en öppen bok. Hon läste honom lätt, vid det här laget var hon van vid att andras känslor föll över henne som regn. Hon log och harklade sig besvärat. Poängen var att avsluta de affärer man hade. Att man hade chansen att säga farväl till nära och kära, om man hade några. Det var tämligen välkän…[Read more]
Daermond
Legoknekten nickade. Det räckte med att nämna att han skulle få betalt, så skulle han göra som alla hyrsvärd. Ta jobbet. Hon behövde inte vara suggestiv med män som honom. Daermond tömde vinglaset och ställde det på bordet. Han visste redan vem han skulle be att ta över hans jobb när han var ute och letade efter lönnmördare “Min vän Elisha…[Read more]
Skjórinn
Hon ville inget hellre än sova. Vila. Låta stygn och örter göra sitt. Ögonen kändes tunga. Med den skadade armen hårt tryckt mot sin kropp, sträckte hon sig efter den erbjudna handen. Med hans hjälp så tog hon sig upp ur den varma källan. Den kalla luften överraskade henne något och hon slog båda sina armar runt sig själv. De ljusa håren…[Read more]
Aine
Hon har svårt att dölja sin förolämpning när han så lättvindigt pratar om att slänga upp en portal. Hon frustar till. Genom det osynliga band som hon delade med stenvarelsen så skulle Tauna även känna irritationen gro. Den unga magikern skakar långsamt på sitt huvud åt portal-ämnet, samtidigt som hon drog ett djupt, ljudligt andetag och an…[Read more]
Daermond
Han strök sig över sin orakade haka och gav ifrån sig ett kort skratt åt hennes kommentar över sina vasaller. En aningen självgod, lutar han sig tillbaka. Han anade varför hon plötsligt blivit intresserad av hans inblick i den här typen av affärer. Daermond tog en klunk från vinglaset och nickar. Visst kände han en och annan lönnmördare…[Read more]
Aine
Den unga magikern började fnissa förtjust när katten började prata. Förvisso med en röst som man knappast kunde koppla till en katt, men eftersom det naturligt inte förekom talande katter så kanske ingen röst skulle passa den ändå? Hans spinnande lät som rullande småsten eller det mjuka smattret av hagel. Hon strök honom över magen och nick…[Read more]
Skjórinn
Hon ser upp på honom med en oklar blick. Följer hans rörelser oblygt under tiden som han klär av sig och går ner i vattnet. Hade hon inte varit full och haft så ont kanske hans närvaro haft annan effekt hos henne? Men hon var trött och irriterad, på samma sätt ett skadat djur är irriterat. Det var något annat som retade henne också, förut…[Read more]
Skjórinn
Visst flammade det gnistor nu. Likt en ekorre satt Skjórinn uppflugen på en av den grova bjälkarna i taket. Det imponerande långhuset hade ändå högt i tak, både bildligt och bokstavligt. Hon flinar lite för sig själv och tuggar nöjd på det köttben hon tagit med sig upp. Hon dinglar rastlöst med ena foten, kanske medvetet för att låta l…[Read more]
När han pressar det glödande knivbladet mot hennes axel skriker hon rakt ut. Hennes kropp spänns som en bågsträng, ville krulla ihop sig – precis som bränt papper. Hennes skrik ekar mot skogen och skrämmer fåglar och annat småvilt som befunnit sig i närheten. Ett gäng svarta koltrastar flög ut från den närmsta buske och tog till flykten. När…[Read more]
“Er systers huvud?” hans röst var skrovlig. Det förvånade honom att hon inte redan skickat ut ett par av sina lojala adelsmän för att hämta in sin syster. Han tog emot vinglaset utan att protestera. “Visst kan ni sätta ett pris på det, men det kan få Henne att verka ..” Daermond letade efter ord, även om hon var vacker så hade han snabbt förståt…[Read more]
Aine lutade sig förvånat tillbaka när katten hoppade upp på bordet. Hon kunde läsa på den skimrande aura som omgav katten att det inte var någon vanlig katt. Leende sträcker hon ut sina händer och lyfter upp katten. Tar den i sin famn, håller den nästan som en liten flicka håller en docka. Det vill säga, hon la katten på rygg i sina armar och vag…[Read more]
Hans bekanta röst fick henne att se upp ifrån sitt blodiga hantverk. De hade rest tillsammans länge nog för att hans närvaro skulle kännas familjär, att för henne var han en lika naturlig del av hennes omgivning som vatten och luft. Hur länge hade han stått där utan att hon hade märkt det? Skjórinn tyckte inte om tanken att det fanns dem som kund…[Read more]
Daermond fanns i närheten. Precis som en skugga, gjorde han inte mycket väsen av sig men fanns nära. Hon behövde egentligen inte kalla på honom, han följde efter henne som en hund. Han nickade mot henne och började gå med henne. Bara några steg bakom hennes skuldra.
Mannen var klädd i en buteljgrön gambeson, under ett harnesk. Den vadderade…[Read more]
Ryggen, axlarna och nacken var mest spända, men det skulle ett bad råda bot på. Källorna tycks vara tomma där hon kommer till den klippiga platån, där de ångande dammarna finner sig halvt gömda i skogen. Det rasslar, prasslar och rasar i mörkret. Innan en Skjórinn lösgör sig från skuggorna och klättrar ut bland de svarta stenarna av någon vulkani…[Read more]
Hon hade fått kallelsen. Äntligen var det dags för henne att lämna ön och bege sig ut i världen. Visst trivdes hon på akademin. Men att spendera hela dagarna med näsan i en bok, att se samma ansikten varje dag – sånt gjorde hennes uttråkad. Rastlös till-och-med. Hon längtade efter nya intryck, nya möten och upplevelser. Och att hon dessutom gjo…[Read more]
