Nog ville hon stanna. Att tro att hon bara skulle kunna klä på sig och gå igen hade varit en dum tanke, även om det nog hade varit det klokaste. Men så hade hon heller aldrig varit särskilt duktig på att göra det som var klokast, en egenskap som hon var säker på vem hon ärvt den av.

Handen som lämnat hennes mage för att smyga ned längs insida…[Read more]

För ett kort ögonblick hade han varit på väg att säga åt henne att stanna om hon ville ha honom. Men hennes läppar mot hans gjorde att de orden snabbt drunknade i andra tankar. Som hur underbart mjuka och härliga hennes läppar var eller hur hans fingrar långsamt började utforska hennes hud igen. Långsamt vandrade hans händer över hennes mage i…[Read more]

Utan att tänka på det så sträckte hon sig efter Vesvías ena hand med sin egen och klämde den lätt.

”Jag är glad för er skull, men jag menade vad jag sade. Ta inga onödiga risker för min skull. Ni har redan bevisat er lojalitet för mig flera gånger om”, sade hon med ett leende, även om hon inte kunde låta bli att känna en viss lättnad över att in…[Read more]

Hans ord fyllde henne med värme, men inte utan att där fanns ett visst mått av rädsla, som om orden innehöll något som hon inte visste om hon var redo att höra än. Hon visste heller inte riktigt vad hon skulle svara på det, men hans hungriga läppar fångade snart upp hennes i en kyss som hon var snabb att besvara. Det han precis avslöjat f…[Read more]

Flickans lilla tack hade fått henne att le lite för sig själv, men när hon öppnade dörren och klev in i det ny ytterst behagliga rummet så var det borta och åter var den där masken av likgiltighet som etsad i hennes ansikte. Hon såg sig om i rummet, tog in detaljerna, böckerna längs väggarna, de typiskt Iselemska mattorna, och så mannen som sa…[Read more]

Orden fick Isra att skratta igen innan hon skakade lätt på huvudet, något som fick det vita håret att dansa kort. Kanske borde hon inte fortsätta pressa Vesvía, men hon kunde inte låta bli att vara nyfiken.

”Ni vet vad jag frågar om.  Jag vill inte att ni försätter er i någon onödig fara för min skull”, sade hon lite retsamt, men hon fann unde…[Read more]

Vid det här laget kände hon Arand tillräckligt väl för att veta att han inte menade något illa med det han sade, men det sved likväl, högg liksom i bröstet. Det var hennes bror de pratade om, hennes yngre bror som hon funnit, död och illaluktande på ett golv, i en stad, i ett land, allt så främmande och ensamt. Hon drog ett djupare andetag i et…[Read more]

Ejvald går de få steg som skiljer dem åt, lägger armarna om henne i en faderlig kram, drar henne intill sig och känner styrkan som finns hos henne. Hans hjärta svällde av stolthet ju mer han höll om henne och tänkte på att hon åstakommit. “Ragnhildr, jag är så stolt över dig och allt du har gjort. Varken jag eller Sif kunde ha fått en bättre dott…[Read more]

Hans händer smekte mjukt över hennes mage i tankspridda mönster som om han mest njöt av att få känna hennes hud mot sig igen när han funderade. Han lyssnade på hennes ord och var tyst en stund, mest för att han fått hindra sig från att säga något som kanske kunde ha blivit för mycket. Istället så tar han sig lite extra tid att funder över hur…[Read more]

Ejvald har börjat plocka med lite få andra saker men vid hennes fråga så stannar han upp. Låter blicken glida mot brasan som nu brann där. Under långa sekunder är han tyst, bara låter blicken vila på brasan innan han ser mot Ragnhildr med ett varmt leende.  “Jag vill inte dö här eller någon annanstans i staden. Det var flera gånger jag borde dött…[Read more]

Det var kanske naturligt att hon inte tänkt på det när Vesvía anlände, men hon bar inte längre samma typ av kläder som hon gjort vid tidigare tillfällen, något som i och med den lilla gesten blev uppenbart. Att Vesvía rodnade något gjorde henne mer säker på sin sak, och hennes leende blev lite mjukare igen.

”Och ni, Vesvía?” Frågade hon lite retsamt.

Sig själv… Vad skulle hon med det till? Kanske skulle hon kunna lindra sitt eget fall, det vore det kloka att göra, och hon var inte skyldig denna främling något.

”Vad heter ni?” Frågade hon med en tung suck, innan hon böjde sig ned igen och tog av en sigillring som satt på den döde mannens ena hand och stuvade den i en av sina fickor. Kansk…[Read more]

Vesvías instämmande skratt värmde henne på ett underligt vis och hon kunde inte låta bli att le åt den andra kvinnans ord. De delade uppenbarligen liknande känslor rörande denna okrönta kung, även om Isra fick medge att Vesvía nog hade mer fog för sitt ogillande, så kanske var det bäst att hon fick dra i de trådarna, med Isras medgivande, fö…[Read more]

Hon skulle inte ha kallat sig själv lugn utan snarare mer lamslagen av allt som skedde just nu. Det var lättare att försöka förtrycka de mer jobbiga känslorna som bubblade till ytan, och kanske hade det att göra med att hon druckit en del under kvällen, men just nu gick det relativt bra. Hans närvaro var dessutom, som alltid, lika berusand…[Read more]

Under några sekunder ser han förvånat på hennes rygg och är väldigt fundersam innan han börjar skratta, högt och ärligt. Sen skakar han på huvudet och sveper sitt mjöd han med innan han lite mödosamt ställer sig upp. “Hindra dig? Flicka lilla nu missförstår du mig. Jag tänker följa dig ut så det ser än mer äkta ut än om du var helt själv. Och nej…[Read more]

“Om du minns dem stunder, kan berätta dem historierna kommer du aldrig förlora mig det vet du.” Han böjer sig fram och ger henne en hård kram innan han rätar på sig igen och lägger huvudet lite på sne medan han betraktar henne lugnt. Det märktes att han kanske inte tyckte om hennes plan eller att den var så där jätte bra men han säger inget om det…[Read more]

Hon kanske inte visste det men bara det att hon inte skrek på honom mer eller ens försöka slå mer än den där örfilen gjorde honom nervös och gjorde ondare än om hon slagit honom gul och blå. Det hade han dock förtjänat att hon gjorde, inte att hon var så här relativt lugn med allt. “Jag förstår det, familj är ett ganska svårt ord för mig då jag in…[Read more]

Han lägger mjukt en hand på hennes och ler lätt men finns ingen sorg i hans ögon utan bara beslutsamhet. Han ser sedan ner i sitt stop och sen på henne igen. “Minns du de historier jag berättat, minns du den där gången i Nirai när du valde var vi skulle ta vägen på nästa räd?” Hans röst är lugn och stadigare än den varit på länge, nästan so…[Read more]

Hon svarade inte på hans första ord, för hon visste redan att det var vad han gjorde just nu, byggde upp tilliten igen. Kanske hade han det för lätt egentligen, hon borde göra det svårare för honom, men hans blotta närvaro gjorde henne svag på mer än ett sätt.

”Och det är där problemet ligger… Min far är en lugn och sansad man, han är klok och vi…[Read more]

Han tar tacksamt emot stopet och klappar henne mjukt på axeln innan han dricker djupt ur det. Han slutar kort att dricka innan han tar en till klunk och ser på henne innan han håller stopet i båda händerna, möter hennes blick inget mer än ett lugn och beslutsamhet där. “För det första Ragnhildr du har inget att ångra, du har tagit hand om din fam…[Read more]