Skogens dofter vaggade honom snabbt till ro, och Edwin lät sig översköljas av skogens alla ljud. Vinden susade lätt genom granarnas toppar, någonstans hördes ljudet av en fallande droppe som träffade någonting hårt, än längre bort hörde han ljudet av små tassar som sprang omkring i jakt efter mat, allt var som det skulle. Den ro hans sinne låtit…[Read more]

Frågan avbröt dvärgen i hans självömkan och han såg nu på krigaren som om det vore för första gången. ”Ja” svarade Ulfruk kort, ”Jag är klar nu”. Samtidigt tog han några steg fram mot Arand och bugade sig hövligt. ”Tack min vän, du har räddat mitt liv. Jag heter Ulfruk Dvulunzuk i Stenskalle, och jag står för evigt i tacksamhetsskuld till er”.…[Read more]

Einark log med hela ansiktet åt att få behålla sin yxa. ”Tackar ödmjukast Madame Elethi, dyker det upp något otyg så skall jag göra processen kort med dem”. Hans självsäkra leende utbyttes mot en grimas av häpnad när han kände hur någon tog honom i kragen och drog upp honom på en, hjort!

Han kände sig både förvånad, nervös och märkligt uppspelt…[Read more]

Camthalion var uppenbarligen inte lätt att komma nära, men så hade de känt till varandras namn i bara några minuter, reflekterade Reidar. Dock fann han ett nöje i alvens sarkasm, det var verkligen långtråkigt här ute i djungeln, och sarkastisk humor slog honom som trevlig omväxling till det eviga klagandet inuti hans egna huvud. Nu kunde de klaga…[Read more]

Einark häpnade över att se hur utsatt han varit, flertalet alver materialiserades ur skogen som från ingenstans. Han beslöt sig för att bocka ”Ja tack Madame Elethi, en eskort vore behjälpligt.”

Han såg henne upp i ögonen, ”Jag vet inte vad ni har för uppfattning om dvärgar, men jag kan försäkra er om att vi inte har för vana att smyga omkring…[Read more]

Ulfruk kom upp på benen högröd i ansiktet. Han spottade blodet ur munnen som i rännilar bara fortsatte rinna ned från hans brutna näsa. ”Vampyrskit!” skrek han och sparkade till kroppen närmast intill sig. Han sträckte sig därefter ned för att plocka upp stridsyxan som han tappat i tumultet. Ulfruk gav vampyren ett extra hugg över ryggen, mest f…[Read more]

Det krävde Vindálfrs hela självbehärskning att inte låta munnen hänga öppen, så häpen blev han när draken började tala och visade sig vara deras gamla bekantskap från värdshuset. Den skakade dvärgen försökte att samla sig tillräckligt för att kunna konversera normalt, men adrenalinet pumpade obevekligt runt i hans ådror. Han sträckte på sig me…[Read more]

”Ja eller hur! Detta är platsen som Nenna glömde, man kunde tro att den skapades som ett experiment för att se hur mycket de dödliga är villiga att utstå innan de ger upp och gör slut på sig själva för att slippa eländet.” Reidar upptäckte hur mycket han uppskattade att tala med en annan levande varelse. Det hade visserligen bara gått en vecka,…[Read more]

Einark, fortfarande klädd i sin tunga rustning, hade varit så upptagen med att försöka ta sig fram genom den täta skogen att han inte upptäckt Alvväktarna förrän de ropade på honom. Han svor till för sig själv över sin oaktsamhet, hans gamla lärare skulle aldrig ha förlåtit honom för att han lät någon smyga sig upp på honom. ”Väl mött!” sade E…[Read more]

”Tharûks flätade skägg!” Skrek Vindálfr. Ingen hade sagt någonting om drakar här, odöda ja, drakar nej. Vad i skaparen skulle han ta sig till. Vindálfr hade visserligen hållit sig tränad med hammaren, men alla motståndare hade alltid haft två ben och ett vapen, de hade helt avgjort inte varit en flygande mördarmaskin. Med en känsla av panik…[Read more]

Något som liknande en blandning mellan ett leende och en ful grimasch spred sig över Edwins ansikte. ”Bra, då är vi alltså överens!” sade han med eftertryck. Det fanns något som påminde utav segerglädje i Edwins ansikte, han gillade att vinna, oavsett vad det handlade om, och nu, ja han var inte säker på vad han hade vunnit men det kändes bra att…[Read more]

Edwins ena ögonbryn höjdes, han sträckte sig fram mot asken med båda händerna och drog den genast åt sig. Med händerna stadigt på asken, och med iskall blick sade han ”Du tycks ha missförstått grundförutsättningarna för vår överenskommelse, inga frågor”. Han förstod att det var en avsevärd summa för henne, mer än hon vågat önska sig.

Med något ne…[Read more]

Två guldmynt, inte mer än så!? Edwin blev fundersam, Kvithera, studerar på Universitetet, en magiker naturligtvis. Han hade hört hennes namn någonstans, någon hade sagt något. Edwin försökte erinera sig en minnesbild av tillfället han hört hennes namn. Just det! Fem Fingrar hade nämnt att det hade varit ett väldigt liv uppe på skolan efterso…[Read more]

Edwins ögon smalnade av när han hörde flickan förkunna sitt ärende. Jaså minsann, i behov av pengar tänkte han för sig självt. Edwin ställde långsamt undan morteln på dess plats vid arbetsbordet bakom affärsdisken. Han drog en av sina händer genom håret för att föra det bakåt ur ögonen, och sade ”Urban, du kan gå bak och gå igenom inventariet nu”…[Read more]

Klockan som satt fast vid dörren klämtade till när ännu en besökare klev in genom dörren. Edwin vände sig bort från blandningen av växter i morteln, och läderplaggen på hans kropp knarrade stelt när han vred sin smala gestalt mot dörren. Edwins mörkblonda hår stod åt alla håll, som om han precis hade stigit upp ur sängen. Uppenbarelsen av…[Read more]

Bra där alv! Tänkte Reidar, för bara en kort stund sedan hade han känt sig som den mest olyckliga människan i Talanrien, men nu vankades det nästan fest. Sin egen sprit hade Reidar för länge sedan druckit upp. Han fann att det blev mycket mer behagligt i regnskogen om man bara var lite full, gärma hela tiden. Synd att han inte hade vetat det i fö…[Read more]

Alfred skrattade till, ett varmt och välkomnande skratt. ”Absolut kamrat, Jag heter Alfred och det vill sig inte annorlunda än att från och med idag är jag hemlös och på vandrande fot. Vet inte vart det bär hän, men tanken är att det skall leda mot ljusare tider. Det skulle vara välkommet med lite sällskap på resan”. Utan att tänka blinkade…[Read more]

Reidar ryckte till, alven är skarp, här gäller det att hålla i tungan, hur kunde han veta att jag var en tjuv. Lite tankeverksamhet senare kunde Reidar övertyga sig själv om att han faktiskt inte var någon riktig tjuv egentligen, han gjorde det ju endast för att överleva och det var inget illa menat trots allt. Med Lite sårat tonfall svarade h…[Read more]

Vindálfr skrockade åt Wims kommentar, ”Du har helt rätt käre vän, han var inte mer mörkeralv än de här bären”, och som för att understryka det hela slängde han upp ett blått bär han haft i handen, och fångade det i sin mun.  Han forsatte, ”Däremot var den där lymmeln utan tvekan problem, sanna mina ord, om vi inte hade blivit av med honom dä…[Read more]