Alfred var så mätt att han mådde illa, vid detta laget hade han hunnit äta två humrar, 6 kokta kräftor, och höll just på att avsluta sin andra tallrik med panerad rödspätta. Vid detta laget var han sprängfull av mat, och började känna sig påtagligt trött. Som en sjöman van vid sparsam kost, bar det honom emot att slösa. Till slut sköt han dock if…[Read more]

Vindálf såg på när vakterna förde bort främlingen och därefter ned på sin skadade arm. ”Fördömt!” tänkte han. Brynjan måste ha glidit nedför armen när han lyft upp huvan. Nu gällde det bara att stoppa blodflödet och se till att brynjan inte kom i kontakt med hans sår.

Han nickade menande mot Wim med huvudet i riktining mot bordet där Nhedenim…[Read more]

Alfred fann sig stå med tjuvens rock i sin händer, ägaren själv hade dock gett sig av i beundransvärd hastighet. Med sina ögon riktade mot den flyende tjuven lyfte han rocken och vilade den mot sin mage. Alfred klämde med andra handen emot för att känna efter om han kunde hitta sin penningpung. Mycket riktigt så låg den där, och han fiskade upp…[Read more]

Nävkampen som Alfred hade stannat för att se på hade varit över lika snabbt som den börjat. Efter den sedvanliga ceremonin med gapande, knuffande och allmänt bravado hade den mindre mannen slagit till den stora på hakan med en rejäl högerkrok. Den större mannen hade fallit handlöst som en säck potatis och slagit i skallen hårt i marken. Stra…[Read more]

Vindálfr hade följt med i det sparsamma meningsutbytet och han gillade inte alls vad han hade hört. Främlingen hade uppenbarligen inte något intresse av att följa med dem, dock hade denna tydligen ett ohälsosamt intresse för deras projekt. Sådant brukade sällan båda väl, och han ville absolut inte att denne underlige figur skulle ställa till…[Read more]

Vindálfr hade intensivt betraktat mötet mellan Wim och främlingen. Han kände sig rastlös, och reagerade redan efter deras första meningsutbyte. Främlingen hade inte rest sig, och Vindálfr själv undrade om denne kunde vara farlig. Oavsett skulle han inte låta Wim utsätta sig för risk ensam, om han själv bara satt och såg på medan någon annan bl…[Read more]

Vindálfr hade blivit mycket väl till mods efter Wims ursäkt, det fick honom att slappna av, grabben verkade vara riktigt bra. Han skulle just till att ropa på värdshusvärden efter öl när Nhedenim hade tagit till orda. Denne hade tydligen lyckats att identifiera vem som satt och tjuvlyssnade på deras samtal, och verkade indikera att det kunde va…[Read more]

Vindálfr fick anstränga sig för att inte ge efter till impulsen att se sig omkring. Han hade inte märkt något själv, men litade på att Mästare Nhedenim inte skulle säga att de var bevakade utan goda skäl. Skulle de vara avlyssnade eller senare förföljda så skulle de nog kunna hantera det.

Han lyssnade till Wims ord och reagerade över att kal…[Read more]

Vindálfr fick anstränga sig för att förstå den unga mannen framför honom. Han talade med en mycket säregen dialekt. Vindálfr fick först intrycket av att denne var enfaldig, innan han snabbt påminde sig själv om att aldrig döma boken efter omslaget.

Han brast upp i ett leende ”Ett nöje att göra er bekantskap Wim, mitt namn är Vindálfr Borkerz…[Read more]

Vindálfr lyssnade till Mästare Nhedenims plan. Det var inte riktigt vad han hade hoppats på men han hade inget bättre förslag själv. Dessutom var det inte som om han hade något val, stora rikedomar växte inte på träd, och nu hade han en ypperlig chans som han inte kunde förslösa.

Vindálfr flinade till slut, och sade. ”Kör i vind Mästare Nhedeni…[Read more]

Mästare Nhedenims målsättning kom som en chock för Vindálfr, han reste sig sakta i upprätt position innan han aningen vårdslöst satte sig på stolen bakom honom. Bredbent, lutandes åt ena sidan med armbågen på armstödet och sakta pillandes i sitt yviga skägg betraktade han nu trollkarlen. Hans tidigare upphetsning var helt bortblåst och med sin va…[Read more]

Vindálfr nickade förstående när Mästare Nhedenim berättade om sin egen drivkraft, han var  självvälbekant med hur det var att drivas av ett högre syfte och ville hjälpa trollkarlen.

Han tog till orda. ”Jag förstår absolut, och naturligtvis vore det bästa om vi båda kunde färdas till Tharmad och komma tillbaka med vad vi söker. Här, låt mig först…[Read more]

”Mitt namn är Vindálfr Borkerzun i Galtsköld, och ni har helt rätt i att jag har studerat vid akademin, Runmagi framför allt.” Vindálfr lutade sig framåt, lade armbågarna på bordet och lade ena handen över den andre innan han fortsatte. ”Jag kom Caras Idhrenin för mer än fyrtio år sedan. Dock har jag spenderat merparten av min tid i en smejda, f…[Read more]

Vindálrf satt djupt nedsjunken i sin bägare, något modfälld över tanken att behöva göra resan till Tharmad på egen hand. Han hade väntat i flera dagar utan att en enda äventyrare anmält sitt intresse. Eller ja, det var den där bondpojken Egon, eller Egil eller vad det nu var han hette. Den stackars spelevinken hade nog aldrig ens sett ett svärd f…[Read more]