I vanliga fall vaknade han vid minsta ljud eller rörelse men här sov han som en sten. Den mjuka knackningen på dörren letade sig in i hans huvud och det tog en stund innan han registrerade det alls. Sömndrucken sträckte han på sig, satte sig upp och såg på det svaga morgonljuset som strilade in genom fönstret och lyste upp de små dammpartik…[Read more]

Luka öppnade ögonen igen, insåg vad han hade råkat göra och försökte med ett väsande skratt formulera en ursäkt för att ha kletat ner hela henne, när hon plötsligt höjde handen och han tystnade och såg oförstående på henne. Sakta lade han huvudet på sned för att lyssna, och precis när han med en suck skulle svara nej så hörde han det också. Hjärta…[Read more]

Ah, de levande och deras tycke för titlar. Fina ord att pryda sig med för att skryta om bragder. Av erfarenhet visste han dock att det var inte alltid som folks titlar reflekterade deras färdigheter, inte allt för sällan hade han träffat på högaktade personer vars talanger knappast nådde den nivån som deras namn föreslog. Men vad gjorde det honom,…[Read more]

Luka hummade instämmande och nickade, tydligt nöjd med alvens förslag. Sedan fick även han syn på alverna som närmade sig. Han betraktade dem stillsamt medan de dukade upp och tackade sedan, och imiterade den hälsningsgest han sett Arthion göra, även om han själv inte var helt säker på när och hur den skulle användas. Han vred på huvudet mot Ëa…[Read more]

Efter en blick mot Turin följde hon hans exempel och drack innehållet.

“Död åt ulvarna!” röt hon och kastade segervisst skålen ifrån sig så den studsade iväg över marken. Nöjd över att ritualen gått väl och att gudarna nu bistod dem i deras uppdrag såg hon mellan männen och hon stampade otåligt.

Tumultet var för henne inte ovälkommet och hon hade i vanliga fall inget emot att svinga slag mot vem som än erbjöd sig, men Skjórinn hade rätt och det vore dåraktigt av svartfåglarna att vända sig mot varandra och trötta ut sig på sig själva istället för Ulfhedna. Så även om Jorunn vid det här laget var riktigt uppjagad och både redo och villig a…[Read more]

Vingas fråga tvingade honom att tänka efter en lång stund, och vägrade erkänna att han inte hade något vettigt svar på den. En? Nej han måste ha sett mer än en. Han muttrade något ohörbart och var sedan bra nära på att med en fnysning fråga vad hon visste om saken, men hann innan han öppnade munnen inse hur korkad han skulle framstå då, om…[Read more]

Hon hörde ljudet av Atlens fotsteg närma sig bakifrån men vände sig inte om utan lutade sig framåt över relingen med armarna i kors över den väderpinade kanten. Vågorna nedan skvalpade och rullade mot skrovet som rytmiskt stötte dem ifrån sig i små kaskader av vattendroppar.

“Ja..” började hon men avbröts av en hög smäll som lät som den kom frå…[Read more]

“Nå..” Jorunn såg mellan Turin och Ursa. Han hade ju en poäng. Så klart de skulle göra färdigt ritualen innan de reste, tänkte hon och gick fram till platsen hon blivit tilldelad i cirkeln.

“Ture, du också! Kom!” hojtade hon åt Turin och gestikulerade med hela armen. Med en duns satte hon sig ned på backen, vilket för henne inte var lika omst…[Read more]

“Även gudarna behöver sin sömn,” svarade hon oförstående och rynkade pannan. “Om nån av er somnar under färden får ni skylla er själva! Jag har tillräckligt att bära nu.” Hon visste inte riktigt vad hon tyckte om deras nuvarande tillstånd. Om de hade druckit eller rökt något särskilt så ville hon också gärna ha.

“Jo men givetvis,” utbrast seda…[Read more]

“Verkligen?” En mindre våg av blandade känslor kom över honom, som han skakade av sig lika snabbt igen. Oron han nyss känt lättade lite av de lugnande orden, men.. Sade Eärmelindo nyss ‘mindre’? Vad han nu menade med det. Luka rynkade på näsan. Förbryllad, och lite osäker på om han borde känna sig förolämpad, såg han mot alven, som verkade vem…[Read more]

Han betraktade henne stillsamt, kanske lite längre än vad som var socialt accepterat. Så rullade han med skulderbladen, kände den spända och ömma huden där stygnen höll ihop den. Det dög. Bättre än att såret var öppet och blödde. Med ett stön sjönk han ihop och lade sig ner på den hårda blodfläckade jorden.

“Det låter som en spännande blandning.”…[Read more]

Dimman påminde om den hon var van vid hemma, den var dock aningen tunnare här. Det gjorde henne inget. Med blicken fäst på silhuetterna som lösgjorde sig när hon närmade sig gick hon med bestämda steg mot den lilla skaran som var Uxa och hans män.

Hon hade inte med sig mer än hon orkade bära, men så orkade hon ju bära en hel del också. Med a…[Read more]

Trappor. Lukas ärkefiende. Att bestiga dem kändes som en längre resa än den han nyss gjort till hästrygg, och när han väl nådde plattformen där Eärmelindo – som inte verkade det minsta medtagen – hade stannat så stannade han själv, lätt framåtlutad med händerna mot knäna medan han pustade och flåsade som en blåsbälg. Efter att han hämtat andan o…[Read more]

“Jodå,” morrade han samtidigt som han skakade på huvudet och fortsatte sitt tvetydiga svar med ett “Bara gör det.” Hon hade fortsatt med stygnen utan att vänta på hans svar, men han brydde sig inte. Egentligen var det bra. Ju snabbare det var över desto bättre.

Han vred på sitt huvud och hals tills hans nos befann sig ynka millimeter från…[Read more]

Själv stod hon mitt bland dem, med armarna i kors och huvudet en aning på sned, vilket egentligen inte märktes eftersom hon tornade upp sig över de andra oavsett. Björnfällen hade åkt ned någon tum över hennes panna och dolde de halvslutna ögonen medan hon snarkade tyst.

Det var inte förrän personen som stått lutad mot hennes stora hästrumpa fl…[Read more]

“Hmm, jo. Gärna.” Han längtade tillbaka till skuggorna. Det var inte hans stil att befinna sig i det öppna så här. Och det han inte var van vid var.. ja, främmande. Utanför hans bekvämlighetszon. Allt här hittills var så formellt. Och formaliteter skulle det väl bli fler av, om han skulle komma att träffa självaste alvernas drottning. Inte…[Read more]

Vinga såg road ut, han kunde inte undgå att lägga märke till det. Lukas blick vandrade från hennes ansikte till såret på armen. Behövde inte det sys? Tankarna avbröts plötsligt och ett ofrivilligt morrande lämnade honom då det sved till i såret kraftigare än förut. Han fick anstränga sig för att inte rycka till. All viljekraft han kunde uppbåda gi…[Read more]

“Ingen fara, jag förstår.” Luka följde efter utan att säga något mer, fascinerad av vad som just hänt. Stillsamt betraktade han den äldre alven och omgivningarna tills staden Dal’elath urskiljde sig i grönskan. Urskiljde var fel ord, alvernas huvudstad var som invävd i naturen och såg ut att höra hemma där precis lika mycket som vilken mossa elle…[Read more]

Det klirrade när tänderna slog emot glaset då han tog flaskan med munnen, lutade huvudet bakåt som hon instruerat och sedan släppte den ned i halmen när den var tom. Drycken brände starkt och skönt i halsen.

“Jo tack,” mumlade han sarkastiskt och klippte med öronen men kände ändå enorm lättnad och tacksamhet över att det inte var värre än så h…[Read more]