• Signe såg upp från sin bok lite förvirrat när hon hörde Garions röst vid dörren. Hon sprack upp i ett leende och passade på att smeka honom i nacken liten när han kysste hennes huvud.

      “Det verkar så..” Svarade hon vänligt. Hon slog ihop boken, lade undan den och lyfte sedan på locket med en handduk om handtaget. Rörde runt lite i gröten. Nick…[Read more]

    • Garion kände doften av eldrök och kaffe långt innan han såg henne.

      Han hade just staplat det sista av veden när han sneglade mot gäststugan och fick syn på den lilla röken som ringlade sig ur skorstenen. Ett svagt leende drog över hans ansikte. Han visste att det betydde att Signe var vaken — och att frukosten redan var på gång.

      Han lade ifrån s…[Read more]

    • Bortsett från vad som hänt mellan dom för fyra dagar sedan trivdes Signe förvånansvärt väl på gården. Det var skönt att falla in i en rutin och att möta människor hon kände igen. Elna var sträng men vänlig. Liksom Halrik. Signe hjälpte till med vad som än behövde göras och hon bevisade ganska snart att hon inte var för fin för gårdsarbete. Signe t…[Read more]

    • Garion höll henne kvar i sin famn ett ögonblick, som om han ville låta stillheten tvätta bort det som varit. Hans ena hand låg tung och trygg i hennes rygg, den andra vilade vid hennes nacke. Han kände hur hennes kroppsliga spänning släppte, hur värmen mellan dem växte i takt med att ångesten rann av.

      ”Ja,” svarade han lågt, nästan en viskn…[Read more]

    • Signe följde Garions rörelser med blicken. Såg hur han tog sakerna från hennes hand och lade dom på bordet, men det var så långt borta på något sätt. Som om det inte hände henne. Hon mötte hans blick, lyssnade till hans ord. Hon förstod nu att han måste ha blivit livrädd. Hon visste själv inte hur hon skulle tolka hans dröm. Det fick bli ett sen…[Read more]

    • Garion stod mitt i rummet, andfådd som om han sprungit ett helt varv runt gården, men han hade bara stått ute. Det var trycket i bröstet som drivit honom tillbaka in — inte kylan, inte mörkret. Det han kände nu kunde han inte lämna utanför. Han var tvungen att få det sagt. Och när han såg henne där, med tårar i ögonen, höll han nästan på att ba…[Read more]

    • Klumpen i magen växte i takt med paniken och ångesten hos Signe. Hon var alldeles kallsvettig där hon satt, fastfrusen i sin panik. Hon såg Garion gå mot dörren, oförmögen att stoppa honom. Det var bara hennes ögon skrek ut hennes känslor. Gå inte! Lämna mig inte här nu! Men hon satt bara tyst och… sedan ensam.

      Något i henne brast. Om det…[Read more]

    • Garion satt tyst medan hon talade. Orden föll mjukt från hennes läppar, men i hans inre var det som om varje mening lyfte damm i en gammal, stängd sal – en plats han knappt visste fanns inom honom. Nu virvlade det upp både tvivel och något han inte kunde sätta namn på.

      Siare.

      Han hade hört ordet förr – från gammalt folk på vägarna, från m…[Read more]

    • Signe kände oron i Garion, som om den vore i henne själv. Den växte till en ångest i henne när han började ställa frågor. Dom skavde obekvämt i henne. Hon ville inte ge honom hela sanningen, för hon visste inte om han skulle kunna hantera den. Om hon skulle kunna hantera hans reaktion. Hela tiden höll hon blicken i hans, lyckades hålla den neutral…[Read more]

    • Garion satt tyst och stilla på sängkanten, fötterna nu i golvet, fortfarande andfådd, som om drömmen hängt sig fast i hans lungor och vägrade släppa taget. Svettig och tung i bröstet kände han hur Signes händer smekte honom genom håret, lugnande, som en vaggsång utan ord. Hennes röst landade i honom som något varmt och tryggt – mjuk men fast. H…[Read more]

    • Garion skrämde halvt livet ur Signe när han flög upp och skrek efter sin far och morbror. Liksom honom flög hon upp, hamnade på något vis på fötter bredvid sängen. Hjärtat slog hårt i bröstet på henne. När hon förstod att han drömt en mardröm kunde hon lugna ner sig. Kröp ner i sängen igen intill honom. Drog honom in i sin famn, lutade hans huvud…[Read more]

    • Garion vred sig i sömnen. Täcket låg i en sned hög över höfterna och linnet hade klibbat sig mot kroppen av svett. Hans andhämtning var tung, uppriven, nästan som att han sprang — fast han låg stilla. Ett ljud, något mellan ett stön och ett kvidande, undslapp honom där han låg.

      I drömmen var han liten. För liten. Skogen var alldeles svart.…[Read more]

    •  

      Paniken var nära. Hon kunde känna den komma krypande genom hennes kropp för var sekund som passerade. Men så fick Zaahl fötterna under sig och kom på fötter. De hade en chans nu. Nasrin väntade dock inte en sekund, utan ledde honom ut ur rummet så fort deras ben bar dem.

      Hennes ögon tårades av röken och det var tungt att andas genom den b…[Read more]

    • Signe hade inte alls förväntat sig den reaktionen Garion kom med. Hon blev nästan arg på honom. Det betydde ju ingenting! Det var bara bluff och båg! Såg han inte det?! Hon bet sig i tungan och lät honom lufta sina tankar. Hon satt kvar när han rest sig och följde honom med blicken när han gick till sängs.

      Först då reste hon på sig. Flyttade vars…[Read more]

    • Garion stirrade tyst på det sista kortet. Döden. Ordet slog mot honom som en kall vind genom en öppen dörr. Han satt kvar, blick stilla fäst vid kortet, även efter att hon svept ihop leken. När hon tog hans händer i sina, var hans grepp varsamt men frånvarande, som om han behövde en stund för att hitta tillbaka till nuet.

      Han svalde innan han…[Read more]

    • Dom säger ingenting just nu.. jag tror vi är ovänner..” Signe grimaserade lite. Korten brukade inte vara såhär mot henne. Någonting var på gång, men vad.. nej, hon visste inte och fick inte heller något svar. Det retade henne lite. Hon hade hört nyfikenheten i hans röst, men hon var tveksam till om hon skulle inkludera honom. Tänk om han inte ty…[Read more]

    • Garion lutade sig över vattenskålen som han ställt in tidigare och sköljde ansiktet, nacken, bröstet. Vattnet var svalt mot huden som ännu bar spår av dagens arbete – damm, svett, järn. Han strök handen genom håret, lät vattnet rinna längs ryggraden. Så drog han skjortan av sig helt, vecklade den ihop och lade den över sängens fotända.

      Det kn…[Read more]

    • Han lämnade en tomhet efter sig. Som ett mellanrum som inte gick att fylla utan honom. Men med lovorden om att han skulle komma tillbaka kunde Signe få gjort det hon ville.

      Hon gick ett par vändor fram och tillbaka från vagnen. Hämtade diverse saker. Kläder som hon fyllde klädskåpet med, lite böcker på en hylla. Sin kortlek, såklart. Lite tillb…[Read more]

    • Garion lät henne luta sig mot honom, hennes huvud mot hans bröstkorg och hennes ord som mjukt regn i hans sinne. Han slöt armen om henne med en rörelse så självklar att den lika gärna kunde ha varit en reflex. Värmen mellan dem var påtaglig, men mjuk — som om deras kroppar redan visste hur de hörde ihop.

      ”Jag kommer tillbaka,” svarade han låg…[Read more]

    • Röken stack i näsan och ögonen, och Zaahl hostade till när det brände ner i halsen vid varje raspig inandning. Smärtan från tortyren slog likt blixtar genom kroppen vid varje hostande. Ändå höll han den fortfarande undan med ren och skär vilja.

      “Nej,” viskade han med sammandragna ögonbryn när han märkte att Nasrin kom till hans sida istället för…[Read more]

    • Load More

    Leave the field below empty!

    A password will be emailed to you.