Som alltid när Turin talade lyssnade Freggi uppmärksamt – respekten hen hade för honom var inte obefogad och jarlen gjorde skäl för sin ställning även nu. Hen slappnade av synligt när Turin talade, försökte att inte le när han i sin klokhet talade om gudarna. Hur knivigt det än blev kunde hen lita på att Turin stod på god fot med asarna, hen k…[Read more]

I ärlighetens namn hade hon känt sig som ett djur på båten. Inlåst, lite så som hon kände sig i Antrophelia. Utanför dess barriär skulle hon knappast klara sig. Samtidigt var ett löfte ett löfte och Ziyaté var en kvinna vid sitt ord. Där stod hon nu, fortfarande i sin krigsmundering på en av de större bakgårdarna till deras hus.

Hon stod…[Read more]

Ziyatés svar till Wreax att tystna, och han blickade henne i ögonen. I sitt 10-åriga huvud hittade han inte på mycket av ett svar till det hon sade, det han tidigare sade var något som liknade en barnramsa som någon yttrat under en lek, och döden var något fullkomligt främmande för honom att ens tänka på.

Amatha blev dock nöjd av vad Ziyaté svara…[Read more]

En mörk blick granskade pojken länge och under tystnad. En tystnad som trängde sig inpå dem och gjorde de flesta osäkra och inte till freds. Orden som pojken yttrade var löjliga. Det var inte som om hon fann det hotande eller sanna på något sätt. Fortfarande satt hon kvar på huk och hade blicken i hans.

“Nonchalans är det som dödar en i slutändan…[Read more]

Wreax såg upp på Ziyaté med trotsig blick. “Och en ynkrygg yttrar bara hot när de är trygg…” Han bytte tillbaka formen till den han hade innan, och slog undan hennes hand innan han reste sig från golvet.

Amatha såg ogillande på sin son. “Wreax, bete dig…” Sen såg hon mot Ziyaté. “Ziy… Finns det något sätt för mig att ge något i gengäld för…[Read more]

Orden från Amatha verkade försvinna lite, för Ziyaté hade sett hur Wreax ändrade sin skepnad och försökte röra henne. Ett litet skratt – som om hon fann det roande, som om det hela vore en lek mellan dem. Hon skuttade lätt undan och rörde sig snabbt och smidigt. Snart nog hade han trasslat sig in i sig själv för att Ziyaté knuffade ner honom på…[Read more]

Amatha svarade till Ziyaté med lika ilsken ton. “Han skulle inte vara svag av sitt eget val, han skulle vara svag för att han inte har ett val. Och det skulle inte göra honom bättre än någon stark, nonchalant man, tvärtom. Det kommer bara att göra honom förbittrad mot världen, eller så skulle alla starkare män trampa över honom eller döda honom f…[Read more]

“Denna värld har tillräckligt många starka och nonchalanta män” sa Ziyaté och det fanns ett visst hat i hennes blick, en kort inblick i de känslor som hon allt för ofta dolde för omvärlden. Hon knöt sin näve och skakade nätt på huvudet åt Amathas ord för att fnysa lite lätt åt det hela.

“Världen behöver fler män som vågar vara svaga.” sa hon…[Read more]

Amatha såg på Ziyaté, och försökte sitt bästa att vädja till hennes känslor. “Ja, jag är svag. Min kropp lyder inte längre mig, som du tränade den att göra. Men jag var en gång stark, tack vare det…”

Sen såg hon på sin son som låg på golvet. “…Och han är svag, ung, naiv… Ingen har behov för en värdelös Kel’zak som han skulle bli i min upp…[Read more]

Tankfullt betraktade hon Amatha och hennes ilska. Sättet hon skakade av det och hon följde henne med blicken. Fortfarande utan några vidare känslor. Trots att hon strök sin son genom håret för att sedan trycka till lite hårdare mot Wreax rygg. Hon fnös och drog bort Amathas hand, som om det hade varit smuts. Nonchalant sparkade hon till sonen i…[Read more]

Wreax var förvånad och visste inte alls vad allt det hela handlade om. Men han fick den behandling som kunde väntas från en mörkeralv. Han kved ifrån sig efter sin mamma, och sakta kröp det mörkeralviska tillbaka in i Amatha, som hade spenderat största delen av senaste århundradet att arbeta på sitt sätt att umgås med andra folk, vilket var b…[Read more]

“Jag vet att du sökt mig.” sa hon simpelt, det var uppenbart. Hon var trots allt där. För trots att hon hade tränat henne och resten av skuggdansarna var det inte som om hon lärde ut sina egna knep och trick. Enbart en dåre skulle göra det och än hade inte Lloth eller resten av mörkeralverna funnit henne.

De rubinröda ögonen studerade sonen, des…[Read more]

Amatha var själv klädd i en stilig klädsel som var mer anpassad för att umgås i kretsar med adelsfamiljer och annat högre uppsatt folk. Hon hade en klänning i svart och violett, med broderingar i silver. Kontrasten mellan kvinnorna var stor, då Amatha inte var alls klädd likt mörkeralver eller den bild man hade av dem allmänt.

Hon hoppade ti…[Read more]

Vinden var kall och skakade om hans kläder och hår. Även om den kändes frisk efter att han blivit andfådd av att ha sprungit efter henne började den få honom att huttra lite, så ovan som han var med kallare klimat. Men trots det väntade han tålmodigt tills hon steg ut med sina händer i luften. Han såg tillbaka mot Aelis ögon medan hon talade och f…[Read more]

Ifrån skuggorna betraktade Ziyaté modern med barnet. Det fanns ett litet leende på läpparna, även om blicken var känslokall. Hon var själv en mor, även om hon inte skulle gå så långt till att kalla sig en. Inte längre. Den korta och känslosamma stund som det var hon, Izotar och Aeldir… kändes som en dröm. En dröm som var för långt borta för…[Read more]

Även om han inte hade varit döende så hade han troligen reagerat på samma vis, men hon hade troligen aldrig vågat berätta det om det inte var för att han skulle ta erkännandet med sig i graven, en tanke som skavde… Det var sant det han sade om vad hennes föräldrar skulle tycka och kanske gjorde det att hemlighållandet kändes lite bättre, lite…[Read more]

Vid frågan stelnar Yazfein till lite men han rycker märkbart till vid hennes svar och höjer lite frågande på ögonbrynen innan han tar stegen fram mot dem, lägger sin hand på hennes axel för att sen huka sig ner bredvid henne. Ejvalds blick landar på honom och den är hård. “Yazfein, om du förråder mitt barnbarn kan inte ens Valhall med alla guda…[Read more]

Han betraktade henne under fascinerad tystnad medan hon talade. Hon var vacker att se på och kanske glömde han att lyssna för en sekund. Hade han satt sin välfärd på spel? Hon menade förstås alven som skjutit honom i ryggen, insåg han sen, och med ett litet hummande konstaterade han för sig själv att det nog måste ha uppfattats så. Han hade sjä…[Read more]

Det skar i bröstet för varje andetag, snurrade i huvudet. Hon trodde hon skulle kräkas när hon plötsligt hörde hans röst så nära och förstod att han visste precis var hon var. Vad hade hon trott? Nu var det ute med henne. Hon sänkte långsamt handen hon lagt över munnen. Hela hennes kropp skakade av anspänning och fruktan. Självklart sa han att han…[Read more]