Katarina rätade sig först då han sa hennes namn. Med höjd blick stred hon fram till fåtöljen, rättade till kjolarna och satte sig ned efter att kungen gjort detta. Hon satt rakryggad och med likgiltig blick mötte hon kungens. Vid hans ord bet hon ihop käkarna. Så det var så han önskade att denna konversation skulle gå? Män var allt inkompetenta.…[Read more]

Den bleka skepnaden med hår som en lång skugga nästan gled genom palatsets korridorer, lite uttråkad kanske, men Ayperos hade en förmåga att kunna underhålla sig själv och sniffa fram händelsernas centrum. För det mesta hade han hållit sig borta ur Isras väg, trots allt var det hennes rike och han hennes gäst. Vilket passade honom utmärkt, han…[Read more]

Blicken, som förra gången de hade möts hade varit nyfiken och nästan beundrande, var nu istället hårda och allvarliga. Hans ögon var lite röda och mörkt under ögonen vittnade om att han inte hade sovit gott de senaste dagarna.

“Katarina” hälsade han simpelt och nickade åt henne för att göra en gest mot en av fåtöljerna i salen. Trots allt skul…[Read more]

Oavsett om den unge mannen var redo eller inte närmade sig Hannadons höga vita murar och glittrande torn i horisonten. En dag som denna då solen stod högt på en klar himmel var Hannadon i sitt esse. Den såg majestätisk ut, med sina många höga vakktorn, murar, byggnader i sten, Athals Tempel som tornade högt men inte lika högt som Hannadons…[Read more]

Att han genast gick till attack var dåraktigt. Däremot inte särskilt förvånande, en suck undslapp mörkeralvinnan och parerade det enkelt. När hans träsvärd mötte hennes svärd skulle han känna hur det stack till i smärta i hans handleder innan träsvärdet föll en bit ifrån honom på marken.

Ziyaté höll sin fot över träsvärdet, hårt nog så att han in…[Read more]

“Låt honom inte in i landet. Det kan bli den död.” sa hon hastigt, orden bara föll ur henne, som om det var något som hon hade velat säga länge. Som om det var en av orsakerna hon var där. Alla andra ord… kändes meningslösa. Hon hade trots allt levt ett långt liv att ta slut på det skulle nästan vara skönt.

Självfallet lyssnade hon på hennes…[Read more]

Det hade knappt gått en vecka sedan Nilla försvunnit. Att det var oduglingen från Kaldrland som rymt iväg med henne var mer eller mindre bekräftat på kungens korta bud att Katarina skulle infinna sig på slottet. Budet hade inte innehållit så mycket mer och det fick Katarina att få ytterligare en klump i bröstet av oro.

Men det var med likgiltigt…[Read more]

Drottningens blick vändes genast mot blodet som nu prydde hennes annars så rena golv och hon rynkade märkbart på näsan. Hon kom kravlandes tillbaka hit som en skadad hund och hade dessutom mage att smutsa ned hennes sovrum. Hon fnyste kort och vände tillbaka blicken mot sin farmor. Det fanns något lockande i att välkomna henne, att få ha det lill…[Read more]

Järnsmaken i munnen var bekant, fast ändå hade hon aldrig funnit den behaglig. Hon spottade ut blodet på golvet, det hade blivit lite för mycket för att hon skulle ignorera det. Och hon var trots allt redan smutsig, så vad spelade ännu lite smuts för roll?

Åt hennes ord med Izotar smalnade hennes ögon. Så klart. Vad hade hon trott? …[Read more]

Benodon vaknade med ett ryck av en skrikande gestalt kastade sig in mot elden. Sedan kom ylandet. Det där isande ylandet som inte går att ta fel på. Vargar. Benodon kastade sig upp på benen och drog fram en av sina dolda dolkar byxbenet och ställde sig med ryggen mot brasan.  Gestalten som hade kommit in i hans läger, flämtade med tunga andetag…[Read more]

Hon höjde på ett ögonbryn åt orden som lämnade hennes farmors läppar. Er två? Menade hon hennes far? Tanken fick ett litet skratt att lämna hennes läppar innan hon skakade på huvudet åt det hela.

”Oss två? Ni menar er son, min far? Ni behöver inte oroa er, det var länge sedan han övergav mig nu, en ful ovana måste jag säga”, svarade hon med ett…[Read more]

Tyngden som vilade över henne kändes som om den skulle krossa henne och hon kan inte bli kvitt hopplösheten som vilar över henne. Wreax gick inte att lita på, nej det förstod hon men samtidigt var han just nu hennes bästa och enda chans att nå det mål hon satt upp för sig själv. Hon låter stegen falla in i hans, de hade inte bråttom någonstans o…[Read more]

I djupet av sitt hjärta höll hon med sin bror om deras moders plan, men gjort var gjort och det gick inte att vrida tillbaka tiden. Deras mor hade gjort ett val och deras morfar hade valt att följa henne, fullt medveten om att döden var vad som väntade honom. De kunde vara arga på sin mor, och förbanna hennes val, men de kunde inte göra något å…[Read more]

Yazfein suckar lätt och ser från Maeve till Eirik innan han ställer sig upp, efter en kort blick på dem båda går han bort till spjutet han sett i trädet. Plockar bort brevet från det och räcker det samt biten av rött hår till Maeve och Eirik. Sen kör han ner spjutets ände i marken vid dem. Om han skulle göra det skulle det krävas lite förberede…[Read more]

Eiriks gula ögon så fyllda av sorg och rädsla möter sin morfars blick tillbaka. Den enda av de äldre han känt att han alltid kunnat lita på, gå till och som förstått honom på riktigt. Greppet om sin morfars hand är fast, vill inte släppa taget medan han lyssnar till orden rinner tårarna nedför hans smala kinder. ” Hon skulle aldrig ha rest……[Read more]

Hon ryckte märkbart till när Eirik dök upp vid hennes sida, tillräckligt för att såret i ryggen skulle hugga till och få henne att dra skarpt efter andan. Hon hade inte ens hört hans vingslag. Hur kunde hon ha varit så fruktansvärt oförsiktig? Hur mycket hade hennes bror hört? Han kunde omöjligt missa att Yazfein inte längre såg ut som han gjort…[Read more]

I det ögonblick Eirik landat har Yazfein tagit ett par steg bakåt igen, det var inte hans plats att stå bredvid dem i detta ögonblick, inte än, kanske skulle det aldrig bli det. Ejvald möter stadigt Eiriks blick, lyfter sin skadade hand för att ta ett förvånansvärt bestämt grepp om den unge mannens hand. “Eirik… det här var mitt val, ingen annan…[Read more]

Allt detta med fysisk ansträngning och stridsövningar var nytt och förvirrande för Wreax. Han visste vad allt handlade om, då det var frågan om Lloth och Dar Zakhar, då han hade han hört berättelser från sin mor, och hon ville att han skulle göra sig redo att kunna försvara sig själv. Hans uppfattning var att spindeldemonen och det eviga mörkre…[Read more]

Snabba vingslag i luften. Det är som om den ståtliga falken känner på sig att det är bråttom. Han hade ju sett, förstått och ändå hade han lämnat sin morfar, Maeve och mörkeralven för att jaga efter deras mor. Men för varje vingslag kände han ett motstånd och slutligen hade han vänt om. Ilskan och sorgen speglas i de gula ögonen. Ilska gentemot de…[Read more]

Kathryn skrek till, i ren förvåning, och stapplade baklänges av Finns plötsliga rörelse. Hon var inte svår att skaka bort, både svagare och lättare än vad Finn var van vid. Att stappla baklänges utan att ha vant sig ordentligt vid klänning var ingen god idé och hon föll raklång baklänges och hamnade till stor del utanför den skyddande barriären!