Saskia Belsante
‘Då får du ju som du vill.’ sa han, som om det vore något banalt hon tjatat om. Det ömmade i hennes överarmar när han släppte henne. Hon hennes hjärta slog dubbelt så fort, både för att den där mannen gjort henne irriterad och för att hon var stinn på adrenalin. Mitt i allt glömmer hon att plocka upp dolken, trots att de ingjuti…[Read more]

”Gott, gott. Då får du ju som du vill”, sade han med ett leende åt Saskia, men hans händer höll fortfarande om hennes armar. Hade de alltid varit så mjuka? För en liten stund blev hans blick drömmande, tills han insåg att han höll henne lite för hårt och släppte taget.

Mindras hade svept sin mantel om hennes axlar och nu kom han med Eomunds…[Read more]

Att resa till havs var inget hon gjorde ofta, men de få gånger det skett så hade det gått bra och hon hade inte upplevt något vidare stort obehag, men detta… Det var något helt nytt. Hon blev inte illamående, kanske för att hon inte hade förmågan, men hon kände sig som en instängd katt i en bur som säkerligen skulle börja sjunka vilken minut so…[Read more]

Han kan inte låta bli att skratta åt hennes kommentar om hur Sif hade bannat henne, hans fru hade bannat dem båda ordentligt för vad de tänkte göra sen också. Tanken på Sif gjorde att det högg till i hans hjärta lite, även om åren gått så hade saknaden inte lagt sig och skulle aldrig göra det. Men Ragnhildr och hennes familj hade gjort den lätt…[Read more]

Ejvald ler lätt och lägger en hand på hennes axel med samma flin än för att sen skaka på huvudet. Hon hade mycket att lära än det var tydligt, men han gjorde så gott han kunde trots att flickebarnet var lite naiv ibland. “Man utmanar inte ödet genom att fråga vad som kan gå fel. Det ger bara gudarna en chans att fundera på hur de på värsta sätt s…[Read more]

Brand hade just avslutat sitt samtal med trälen när Leida kom tillbaka med mjödet som han tar emot tacksamt men dricker inget, blicken vilar fundersamt på Hrafn’s följe som satt på andra sidan. Det hade aldrig sagts hur man borde klä sig vid ett ting men nog var det en chans att visa sig från sin bästa sida. Härkläderna som Hillevi och dennes säl…[Read more]

Jo Luka hade nog garanterat haft lyckan på sin sida just nu då han i sin sprint hade varit så lätt att skjuta ner eller attackeras. Han tänkte aldrig i förväg, hade varit mycket bättre om han stannat uppe på Dhrachs rygg och få honom att ta dem till platsen men det var svårt att göra det då paniken av att hjälpa hade fyllt honom. Det var synd om h…[Read more]

Triskian
Han var inte själv så illa till mods över att de inte hade någon ytterligare att skicka. Han hade trots allt arbetat som aspektor i över sjuttio år, och hoppades på en chans att bli inkvisitor själv. Om detta uppdrag skulle gå väl och bära resultat som de i Tredje Ögat hoppades på skulle han ha en möjlighet till detta byte av uppgift. N…[Read more]

Míndras
Han ignorerade Saskia för en stund och fokuserade på vad Eomund sa trots att hans tankar ännu var hos den skadade alven. Han förstod att hans närvaro inte gjorde furstinnan bättre till mods då han nästan kunde känna hur en osynlig tjock mur av fientlighet som tycktes ha rest sig upp mot trädkronorna mellan honom och människokv…[Read more]

Hans klädsel, ansikte och händer var alla smutsiga, hans hår var i dåligt skick, och hans ögonlock var tunga.  Wreax var utmattad av illamåendet som nervgiftet hade orsakat, men nu ännu mera av den konstanta smärtan som hans ben var i. En förhårdnad hade börjat bildas där hans ben hade brutits, men de var verkligen inte i skicket att han skulle k…[Read more]

Och så fortsatte det i ett par dagar. Nervgiftet härjade i hans kropp ett bra tag, även efter det att han helt fått tillbaka känseln i kroppen.  Kanske hade det varit mer humant att hålla honom förgiftad, med tanke på den smärta som hans brutna ben måste orsaka honom, men om det var något Moira tänkte på så visade hon det inte utåt. Hon spen…[Read more]

Wreax skrattade till henne då hon spände hans armar tillbaka bakom hans rygg. “Det var värt ett försök ändå. Vissa saker går inte att hjälpas.” sade han lugnt. “Nu skulle jag gärna fortsätta vila om ni tillåter.”

Det var kanske väldigt lite som han kunde vinna på att fortsätta vara stoisk. Men i detta skede hade han inget att förlora heller.…[Read more]

Åt hans ord så blinkade hon bara menande, som om de delade en hemlighet som inte skulle yttras högt. Han verkade plötsligt inte lika mån om att försöka vara elak, men kanske var det bara för att maten hade gjort honom illamående, något som syntes i hans ansikte, på viset vilket han verkade kämpa för att hålla maten nere. Ett klokt drag, tänkte…[Read more]

Wreax tittade på Moira och skrockade till att hon konstaterat att det var ett känsligt ämne. “Känsligt?” sade han, skrattade lite, och skakade på huvudet. “Inget är känsligt.” Han log, och såg på brickan som hade haft den magra kosten som han fått. “Tack. Jag är nöjd.”

Han lutade tillbaka. Han såg illamående ut för en stund, men han höll maten i…[Read more]

Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

Wreax vände på huvudet en aning då han tittade på Moira. Hans ögon hade plötsligt en slags illvilja som inte tidigare varit där. “Kom igen nu. Spara ert övermod. Ni hade tur att jag tappat synen för vad som är viktigt för en stund. Att ni bar mig igenom Antrophelias gator på ett skepp, i Antrophelias hamn inför en hel del ögonvittnen,…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]