Triskian
Han nickade till Aine. “Jag håller med. Jag kom ridande förbi Iserion. Jag fick undvika Kordoros och de levande döda på långt avstånd där. Får jag be om brevet, fröken…?”

Han tog emot brevet medan hon introducerade sig och han tackade artigt, varpå han läste brevet högt så att hon också skulle höra innehållet.

“Bäste Aspectorer,…[Read more]

Míndrhas
Efter att ha levererat Eomund till lägret och placerat människan bland hästarna förklädd till alv – hur länge det nu skulle fungera – hade Míndras plötsligt blivit bortkallad för hans läkekunnighet hade behövts någon annanstans längre ner vid gränsen. Han hade inte hunnit meddela Eomund och svor inom sig åt olägligheten och hade därför…[Read more]

Aine Chaullac
Den äldre ridarinnan fortsatte prata och Aine fingrade tankfullt på pergamentrullen. -Det finns en… kalla det by om du vill, ungefär en timmes ritt härifrån. Där kan du nog finna någon som hjälper dig genom det här landskapet. Den äldre kvinnan lutade sig framåt och la sina ärrade händer på bordsskivan. -Flicka, det här landet ha…[Read more]

Triskian
En ensam alv kom ridandes på en gråbrun häst med hög fart från sydväst. Riddaren vid namn Arnaud stormade ut ur tältet, och blev nästan under hästen. De stannade båda upp innan det skedde, och alven hoppade av hästen, ursäktade riddaren som fnyste till honom högljutt. Han sa ett par befallande ord, och hästen hittade åt sig lydigt en plat…[Read more]

Wreax flinade åt vad hon sade. “Äsch då, det vore inte det första dekolletage jag har haft glädjen att skåda, men det vet ni redan.” Hans ansikte visade utåt bara en blick av att vara besegrad, och ett mer samarbetsvilligt flin. “Se här, jag är bunden i ett skepp på väg till någon som vill ha mig levande, förmodligen för att de vill ha mig död me…[Read more]

Hans ord fick henne nästan att skratta igen, särskilt den där delen om att kyssen skulle ha varit dålig. Att han hade humor i en situation som denna var fascinerande, men hon antog att det krävdes att man hade en något speciell personlighet för att nå till platserna han nått.

Hon skrattade dock inte. Hans sista mening hade fått hennes go…[Read more]

Han skrattade lite. “Tills vidare får ditt golv duga, utan bättre anläggningar.” sade han, och kunde inte låta bli att kräkas ännu mera. Sen hostade han kraftigt. “Det var verkligen något det där du stoppade i mig. Synd att kyssen var så dålig att den inte ens var värd detta.”, konstaterade han med ett flin. “Jag ogillar att använda gift själv, m…[Read more]

Hon förstod varför denna man hade lyckats skaffa sig så många fiender, men hon lade inte någon direkt värdering i det. Det var helt enkelt en observation. Han skulle ge henne nog med medel för att kunna luta sig tillbaka ett tag, åtminstone till dess att det började klia i hennes fingrar igen och blodtörsten blev henne övermäkti…[Read more]

Wreax kunde inte låta bli att skratta lite åt den absurda situationen de var i – att hon beskrev det hon gjorde till honom som poetiskt “Vi kan ju säga så den här gången. Jag vet att min förra undersåte skulle hålla med er. Däremot skulle han låta sig bli köpt. Därför talar han inte med sina dockor. Alla har ett pris… men det är inte alltid fr…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]

Hon klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet där hon satt. Det var sant att framgång kunde skapa fiender, men det var heller inte hela sanningen till varför han hade så många fiender. Han råkade inte bara trampa folk på tårna, han stampade på dem; något hon fått klart för sig under den tid som hon haft honom under observation.…[Read more]

Wreax log av hur road hon blev. “Jag strävar alltid till att tillfredsställa.” Sade han, med en gnutta ironi, men mera sarkasm. “Nej, jag förstår fullkomligt att ni ämnar att få tag på rikedomar genom detta uppdrag. Men det jag mer är mer konfunderad över är varför ni önskar er sådana. Självklart är jag övertygad att jag kunde betala er dubbel…[Read more]

Hans ord fick ett oväntat skratt att lämna hennes läppar, ett lite hest och kraxande skratt, men det var inte helt obehagligt att lyssna till, i varje fall inte om man kunde uppskatta den genuina glädjen däri.

”Åh, Wreax Siturios, ni roar mig”, fick hon fram när skrattet slutligen klingat ut. Då reste hon på sig och började göra sig mer bekväm…[Read more]

Ibland undrade hon hur hon skulle klara sig utan honom, men sanningen var att det var en tanke som skrämde henne för mycket för att hon skulle våga dröja vid den alldeles för länge. De hade varit tillsammans sedan födseln och det fanns ingen som förstod henne lika bra som han, ingen annan som kunde förstå den avsky som de båda fick utstå från…[Read more]

Man kunde säga att Wreax talade betydligt mera i situationen än det kunde rekommenderas. Men hans sätt att tänka var betydligt annorlunda från de flesta. Hans armar och ben var fortfarande paralyserade, men hade en del rörelseförmåga i sin övre kropp. Han hörde klockan, men var inte berörd av ljudet. Han var van vid att färdas både i och på hav.…[Read more]

Saskia Belsante
Vad hade alverna gjort? Anfallit hennes följe, dödat manskap och diplomater, kidnappat henne… Hon snubblade tillbaka några steg när han drog till sig henne och fann sig att glo in i hans ögon. Hon lutade sig framåt och viskade tillbaka “Ger vi oss inte av nu, k-kommer vi aldrig härifrån.” 

“Nej, h-han är inte död, ha-ha-an k…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att himla med ögonen åt honom när han drog helt fel slutsats och började prata om ett uppdrag som hon knappast kunde ha brytt sig mindre om. Folk hade en tendens att prata alldeles för mycket, även de som egentligen skulle tjäna mest på att hålla tyst.

”Det låter snarare som att ni ville göra det själv”, kommenterade hon…[Read more]

Han log svagt till hennes kommentar om de odöda. “Javisst, det är ju så. Ni är ett tydligt motexempel mot mina erfarenheter. De odöda som jag mött som inte direkt anfallit mig av ren instinkt har alltid varit bundna till någon mästare av slag. En svartkonstnär, eller andebesvärjare, bland annat. Ni verkar dock handla relativt autonomt. Får mig a…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]