Att han var i dåligt skick var nästan en underdrift, och efter att ha betraktat hans sorgliga uppenbarelse ett tag så lämnade hon honom där.

De närmsta timmarna så hade hon sett till så att dörren var ordentligt låst, att alla vapen och andra tillhyggen var noga undanstoppade där han inte skulle kunna nå dem, och sen hade hon själv passa…[Read more]

Han funderade över vad hon sade. Magiker… Kanske de hade ett bot mot döden som de inte visste hur de skulle administrera. Det var något han måste undersöka i större detalj. Det kunde trots allt vara nyttigt i framtiden… Kunde han fortsätta sitt liv som odöd ifall han skulle stupa? Var inte döden det slut som alla inväntade? De sista tankarna…[Read more]

Hon kunde se smärtan nå hans ögon och för ett kort ögonblick var det som om det fanns någon slags vriden njutning i hennes blick när hon såg på honom, som om blotta tanken på att han verkligen kände smärtan nu gjorde henne upphetsad. Men sen var det som om hon kom på sig själv och med ett litet, snett leende så dämpade hon känslan och begravde den…[Read more]

Dexter for över havet, utan skepp. Vinden rev i hans kläder då han verkade sväva över vattnets yta lite som en havs-ande medan stänket från vattnet piskade honom fröjdat från hoppande delfiner. Han sträckte ner sin hand för att möta den magnifika sjövarelsen var gång den for över havsytan i sina skutt och kände den kalla, mjuka huden under sin…[Read more]

Smärtan började verkligen sätta sig in nu. Han kände livskraften återvända till sina händer trots att de var bundna bakom hans rygg, och han kände hur väl brutna hans ben var. Det var inte tillräckligt för att få honom att svimma av smärta, men smärtan var verkligen glödande. Han hoppades att han skulle kunna få sina ben tillbaka i användning så f…[Read more]

Aine Chaullac
Hon introducerade sig snabbt vid sitt förnamn och lyssnade på vad han läste upp. När han var färdig med brevet skulle det falla sönder i hans fingrar, bli till stoft. Hon fnös till, sedan när började de spara på personal? Hon blickade upp mot de mörka klipporna. De slösade inte inkvisitorer för att de dömde ut det här uppdraget och…[Read more]

Hans grepp var hårt och när hon försökte dra sig undan igen så skakade han henne lite oförsiktigt, helt uppenbart inte van vid att behöva hantera, i hans mening, hysteriska kvinnor.

”Hör du inte vad jag säger?” Väste han tyst, bara för att bli avbruten av Míndras som dök upp från tillsynes ingenstans. Ljudet av alvens röst fick honom att slänga m…[Read more]

”Nej, men det ser ut som om något byggt ett bo däri”, sade hon med ett litet skratt och knuffade till honom med axeln medan de gick genom korridorerna som ledde bort till kungafamiljens personliga rum. Hon och hennes bror hade länge delat rum, men för ett par år sedan hade deras mor tyckt att det var dags för dem att ha egna rum, särskilt…[Read more]

Åter klickade hon med tungan och skakade lite på huvudet, ett något stelt leende över läpparna.

”Nåväl. Ni kan få en fråga, så länge som den inte har med min arbetsgivare att göra, ty det är inte mina hemligheter att förtälja”, svarade hon simpelt. Kanske hade han rätt, vad skulle han kunna göra med den informationen? Det fanns inte längre nå…[Read more]

Triskian
Han nickade till Aine. “Jag håller med. Jag kom ridande förbi Iserion. Jag fick undvika Kordoros och de levande döda på långt avstånd där. Får jag be om brevet, fröken…?”

Han tog emot brevet medan hon introducerade sig och han tackade artigt, varpå han läste brevet högt så att hon också skulle höra innehållet.

“Bäste Aspectorer,…[Read more]

Míndrhas
Efter att ha levererat Eomund till lägret och placerat människan bland hästarna förklädd till alv – hur länge det nu skulle fungera – hade Míndras plötsligt blivit bortkallad för hans läkekunnighet hade behövts någon annanstans längre ner vid gränsen. Han hade inte hunnit meddela Eomund och svor inom sig åt olägligheten och hade därför…[Read more]

Aine Chaullac
Den äldre ridarinnan fortsatte prata och Aine fingrade tankfullt på pergamentrullen. -Det finns en… kalla det by om du vill, ungefär en timmes ritt härifrån. Där kan du nog finna någon som hjälper dig genom det här landskapet. Den äldre kvinnan lutade sig framåt och la sina ärrade händer på bordsskivan. -Flicka, det här landet ha…[Read more]

Triskian
En ensam alv kom ridandes på en gråbrun häst med hög fart från sydväst. Riddaren vid namn Arnaud stormade ut ur tältet, och blev nästan under hästen. De stannade båda upp innan det skedde, och alven hoppade av hästen, ursäktade riddaren som fnyste till honom högljutt. Han sa ett par befallande ord, och hästen hittade åt sig lydigt en plat…[Read more]

Wreax flinade åt vad hon sade. “Äsch då, det vore inte det första dekolletage jag har haft glädjen att skåda, men det vet ni redan.” Hans ansikte visade utåt bara en blick av att vara besegrad, och ett mer samarbetsvilligt flin. “Se här, jag är bunden i ett skepp på väg till någon som vill ha mig levande, förmodligen för att de vill ha mig död me…[Read more]

Hans ord fick henne nästan att skratta igen, särskilt den där delen om att kyssen skulle ha varit dålig. Att han hade humor i en situation som denna var fascinerande, men hon antog att det krävdes att man hade en något speciell personlighet för att nå till platserna han nått.

Hon skrattade dock inte. Hans sista mening hade fått hennes go…[Read more]

Han skrattade lite. “Tills vidare får ditt golv duga, utan bättre anläggningar.” sade han, och kunde inte låta bli att kräkas ännu mera. Sen hostade han kraftigt. “Det var verkligen något det där du stoppade i mig. Synd att kyssen var så dålig att den inte ens var värd detta.”, konstaterade han med ett flin. “Jag ogillar att använda gift själv, m…[Read more]

Hon förstod varför denna man hade lyckats skaffa sig så många fiender, men hon lade inte någon direkt värdering i det. Det var helt enkelt en observation. Han skulle ge henne nog med medel för att kunna luta sig tillbaka ett tag, åtminstone till dess att det började klia i hennes fingrar igen och blodtörsten blev henne övermäkti…[Read more]

Wreax kunde inte låta bli att skratta lite åt den absurda situationen de var i – att hon beskrev det hon gjorde till honom som poetiskt “Vi kan ju säga så den här gången. Jag vet att min förra undersåte skulle hålla med er. Däremot skulle han låta sig bli köpt. Därför talar han inte med sina dockor. Alla har ett pris… men det är inte alltid fr…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]