Hon klickade med tungan åt hans ord och skakade lite på huvudet där hon satt. Det var sant att framgång kunde skapa fiender, men det var heller inte hela sanningen till varför han hade så många fiender. Han råkade inte bara trampa folk på tårna, han stampade på dem; något hon fått klart för sig under den tid som hon haft honom under observation.…[Read more]

Wreax log av hur road hon blev. “Jag strävar alltid till att tillfredsställa.” Sade han, med en gnutta ironi, men mera sarkasm. “Nej, jag förstår fullkomligt att ni ämnar att få tag på rikedomar genom detta uppdrag. Men det jag mer är mer konfunderad över är varför ni önskar er sådana. Självklart är jag övertygad att jag kunde betala er dubbel…[Read more]

Hans ord fick ett oväntat skratt att lämna hennes läppar, ett lite hest och kraxande skratt, men det var inte helt obehagligt att lyssna till, i varje fall inte om man kunde uppskatta den genuina glädjen däri.

”Åh, Wreax Siturios, ni roar mig”, fick hon fram när skrattet slutligen klingat ut. Då reste hon på sig och började göra sig mer bekväm…[Read more]

Ibland undrade hon hur hon skulle klara sig utan honom, men sanningen var att det var en tanke som skrämde henne för mycket för att hon skulle våga dröja vid den alldeles för länge. De hade varit tillsammans sedan födseln och det fanns ingen som förstod henne lika bra som han, ingen annan som kunde förstå den avsky som de båda fick utstå från…[Read more]

Man kunde säga att Wreax talade betydligt mera i situationen än det kunde rekommenderas. Men hans sätt att tänka var betydligt annorlunda från de flesta. Hans armar och ben var fortfarande paralyserade, men hade en del rörelseförmåga i sin övre kropp. Han hörde klockan, men var inte berörd av ljudet. Han var van vid att färdas både i och på hav.…[Read more]

Saskia Belsante
Vad hade alverna gjort? Anfallit hennes följe, dödat manskap och diplomater, kidnappat henne… Hon snubblade tillbaka några steg när han drog till sig henne och fann sig att glo in i hans ögon. Hon lutade sig framåt och viskade tillbaka “Ger vi oss inte av nu, k-kommer vi aldrig härifrån.” 

“Nej, h-han är inte död, ha-ha-an k…[Read more]

Hon kunde inte låta bli att himla med ögonen åt honom när han drog helt fel slutsats och började prata om ett uppdrag som hon knappast kunde ha brytt sig mindre om. Folk hade en tendens att prata alldeles för mycket, även de som egentligen skulle tjäna mest på att hålla tyst.

”Det låter snarare som att ni ville göra det själv”, kommenterade hon…[Read more]

Han log svagt till hennes kommentar om de odöda. “Javisst, det är ju så. Ni är ett tydligt motexempel mot mina erfarenheter. De odöda som jag mött som inte direkt anfallit mig av ren instinkt har alltid varit bundna till någon mästare av slag. En svartkonstnär, eller andebesvärjare, bland annat. Ni verkar dock handla relativt autonomt. Får mig a…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]

Åt hans ord om att gömma sig i biblioteket så skakade hon bara på huvudet, innan hon gick fram till honom och slog sig ned bredvid honom. Hon tog hans ena hand mellan sina båda och tryckte den försiktigt, betryggande.

”Zator… Jag… Du vet att det inte är därför mor vill att vi klär upp oss. Det är en ren formalitet, vi måste ha en enad front. Va…[Read more]

Åt hans ord om att illusionen fungerat så kunde hon inte annat än att le. Det fungerade nästan alltid, i varje fall med män. De var så förutsägbara. Allt som behövdes var ett vackert ansikte och löftet om en kyss och vips så hade de gått rakt in i fällan. Hon hade trott att denna Wreax skulle vara annorlunda, vilket också var varför hon gått till…[Read more]

Han såg genuint fundersam ut när hon talade, och hennes skakiga ord i samband med blodet och sättet på vilket hon försökte dra sig undan från honom gjorde honom något orolig. Vad hade alverna gjort med henne?

Med en grov och kanske inte allt för försiktig hand tog han tag om hennes arm innan hon hann försvinna ur hans närhet. Han drog henne…[Read more]

Saskia Belsante
Hon fick panik när han började veva och ( som i hennes öron) skrek. Dessutom blev hon orolig att han skulle skada sig på den vassa alvdolken, hon sänkte den snabbt och rusade fram till honom. Försökte lägga sin fria hand på hans mun för att få tyst på honom. “S-sshh! Sss-sss-ssh!” 

Hennes hjärta slog ännu snabbare, vilket hon för…[Read more]

Han log åt denne person som nyss brutit hans båda ben. Han låtsades att det inte spelade någon roll, men han hade definitivt flera tankar som gick omkring på hur han skulle få sin revansch på henne på ett sätt eller annat. Men det var trots allt inte något han kunde göra nu – allt det fick vänta.

Han släppte ifrån sig ett plågat skratt “J…[Read more]

En liten suck undslapp hans läppar och han stängde igen boken med en försiktighet för att sedan göra en gest omkring sig med ett litet snett leende.

“Kan jag inte gömma mig här?” påpekade han med ett litet kort skratt, för han visste att det skulle vara en dum idé och dessutom kunde han inte lämna sin syster åt adeln. Deras vassa ord var värre ä…[Read more]

Hon möttes av en blick lika grå som hennes egen och hon kunde inte låta bli att le. Givetvis gömde han sig där, i biblioteket, när han egentligen borde vara redo att ge sig av. Om hon hört irritationen i hans röst så låtsades hon inte om den.

”Vad gör du här? Du borde vara redo att ge dig av. Mor förväntar sig att vi alla tre ska vara på plats,…[Read more]

Döm om hans förvåning när personen vände sig om och lade en vass dolk mot hans hals. Kanske borde han ha tagit situationen mer på allvar och backat undan ett steg, men han gjorde sällan som man borde. Istället sprack hans ansikte upp i ett brett leende, som om kniven inte hade varit där, tryckt mot hans hals.
”Vid Erethil! Saskia Belsante!”…[Read more]

Wreax
Han log till att hon tog emot gåvan istället för att vägra – han var mån om att aldrig ta tillbaka något han en gång givit, eller att bli nekad att ge det han ville ge.

Wreax tittade på Aine och log tillbaka, hennes uppmuntrande leende smittade av sig på honom. Han var bättre till mods, men var också realist – få lågor som brann häftig…[Read more]