När väl Etinenne höjde sin matkniv mot henne, höjde Vinga sin egna matkniv och slog undan den med ett litet retsamt leende och stack mot henne på ett retfullt sätt innan hon följde Etiennes exempel och skar några köttbitar åt henne som snart smalt i munnen. Hur länge sedan var det inte som hon hade fått äta så här gott? Ännu ett par köttbitar s…[Read more]

Det kändes trots allt skönt med männens instämmande vrål. Även om det var morgontrött och inte allt för entusiastiskt var det ett instämmande och hon kunde inte rå för att känna sin egna mage pirra till lite av tanken på äventyr.

“Ja…! Vad kan gå fel?” frågade hon med ett litet skratt och lutade sig mot sitt spjut med ett litet flin.

Hans retsamma vis och det roande leendet kunde reta gallfeber på henne och om hon inte redan var så utmattad, ilsken och trött skulle hon nog gnisslat tänder över hur jobbig han var. Och om det inte vore den sista gången som de sågs. Bara tanken fick det att knyta sig i magen och hon drog en suck för att göra en lika nonchalant handgest framför…[Read more]

Fëani biter sig i läppen medan hon lyssnar till vad Wreax säger. Så han var adelsman, det hade hon helt missat och hon klandrar sig själv för att ha varit ouppmärksam medan hon ännu levde vid hovet. Men då hade hon inte velat ha det liv som hennes mor och palatset erbjudit henne, inte då men nu… nu var allt annorlunda. Fortfarande fylld av tv…[Read more]

En liten suck lämnade Ranghildrs läppar. Det var trots allt svårt att se sin son bedjande över att hon inte skulle genomföra det som hon precis talat om. Fast det fanns inget som skulle ändra hennes tankar. Redan bestämt. Skrivit i stjärnorna, eller vad nu en poet skulle sagt.

Hon skakade på huvudet så att de röda lockarna dansade omkring he…[Read more]

Med blå, sorgsna ögon betraktade hon sin mor när hon reste sig upp från bordet efter att ha suttit ned i blott någon minut. Hennes ilska var en som Maeve kände igen, men just då var hon alldeles för trött på hela dagen för att orka brusa upp en gång till. Istället följde hon sin mor med blicken, till dess att Arand tilltalade henne och resten av…[Read more]

Arands gula ögon mötte Kettils, och han nickade lätt över andens ord. Inte ett oförväntat svar. Hans order om att hålla Kettil lugn hade inte någon brytt sig om visade det sig, med Ranghildr som höll på att storma ut, Maeve som tagit till flaskan, Audgisil som gapade order, Asgeir som var spänd av vrede och Eirik som fortfarnade förnekade…[Read more]

Nästan lite förvånat höjde hon ena ögonbrynet när hon hörde hans förfrågan. Berätta om Karm? Hade han inte hört om landet innan? Kanske det skulle vara ännu lättare att manipulera hennes… son än vad hon trodde. Tanken gjorde henne nästan lite upprymd och hon log svagt, nästan ödmjukt.

“Åh, ett stort land nordöst om oss, ett land vi har varit…[Read more]

*Den här tråden är en bakgrundsberättelse som handlar om hus Situros, bildandet av Bläckspindelns Kontaktnätverk, och andra relaterade händelser. Detta är inte en öppen tråd.*
Prolog: Ett första farväl
År 1394, Tredje Tidsåldern. Antrophelia, Me’erisia

Wreax Situros och hans moder Amatha Situros har blivit upptäckta i Antrophelia av en av Lloth’s…[Read more]

”Ja, självklart hämtar jag till dig. Jag tänker inte sitta här med en grinig bror. För du äter väl fortfarande som en häst? ” hon blinkar lite retsamt mot honom innan hon kärvänligt puffar till honom innan hon går för att hämta mat. Hon kan dock inte undgå att låta blicken glida över Hrafn representant. Rynkar pannan en aning, det såg ut som om d…[Read more]

Ferin var en lång, manhaftig kvinna – slank, men senigt muskulös. Hon tittade ner på honom med ett snett leende.

– Man tackar!

Hon tog linnet och började att klä av sig helt utan krusiduller. Hon grimaserade lite när det stramade där såret varit, men kände samtidigt att den skarpa smärta hon känt för bara några minuter sedan nu snart var he…[Read more]

Kettil visade ett försiktigt leende mot sin far när han talade, men åter igen växte oron i hans blick när Maeve och hans mor gick undan med sina sorger. Han förblev sittande däremot, då han inte såg något syfte i att gå någonstans eller göra någonting annat. Det var först när Arand kom in som han vred lite på sig för att se vad som var påväg att…[Read more]

Hon stirrade ner i marken, för nu låg tårarna och bara väntade på att rinna ner längs hennes runda kinder, hon var monstret och hon skämdes inför denna stoiska varelse.
Ordet “gäst” hade hon fnyst åt för bara ett dygn sedan, men faktum var att alverna inte hade varit något annat än just gästvänliga mot sina fångar – lite fåordiga och kalla, men v…[Read more]

Det är en förvånansvärt lugn lugn och samlad man som står framför Audgisil men med rusande tankar. Att avslöja eller försöka avslöja Istilwys skulle bli en viljornas kamp och han var osäker på om han skulle vinna den. Han var säker I sin kunskap och magi men aningen splittrad i sin fokus just nu. Men sammanbitet nickar han för att sucka. “För m…[Read more]

Wreax
Hennes lena tunga och hennes varma mun gjorde att han var nära på att tappa kontrollen. Men trots det höll han sig, och euforin sköljde över honom först då han var säker att hon inte velat ha mera av honom den natten.

Det hade varit en lång dag och en lång natt för båda. Wreax hade givit Aine allt han hade orkat –  det hade varit mycket…[Read more]

Aine
Hon gav honom en hård dask på hans ena mörka skinka när han steg upp från sängen …utan att fått lov att göra så. Hennes hand skulle förmodligen lämna en liten, men inte speciellt svidande rodnad på hans hud. Innan han fick tag i hennes höfter, vände hon sig om och satte sig på sängkanten. Inte i protest, men hon var inte klar med honom…[Read more]

Hästarnas fållor. Nåjo. Inte för att han var obekväm med det hela, snarare tvärt om, men han hade kanske hoppats på något mer händelserikt. Istället fick han vänta, och sysselsatte sig med att prata med de fyrfota djuren i en lågmäld, djup ton. Då och då hade alver gått förbi honom och han hade bara höjt en hand till hälsning, men varit noga med…[Read more]

Saskia Belsante
När hon satt där och flyttade runt maten på tallriken bestämde hon sig för att försöka fly. Här kunde hon inte stanna längre, alverna var godmodiga av naturen .. men människan var brutal av naturen. Ingen såg, trodde eller ens misstänkte att hon skulle försöka sig på något, men Saskia stoppade på sig matkniven. Gömde den innanf…[Read more]

Moldark rörde sig omkring i skuggorna av stället där han blivit tagen. Hans form var väl inövad då han haft många år bakom sig av att gömma sig i flera ställen då han inte kunnat lämna dem på dagtid. Så hade han ofta överlevt situation till situation. Han studerade noga de odöda som stod omkring väntandes på Ingeborgs kommandon och rynkade på nä…[Read more]

Då Lissandra hade nämnt tärningar och kort verkade Späck frånvarande för en stund. Han kom ihåg tiden då hans kusin Wreax Situros och Naera Rennyn hade arbetat för honom, och han kom ihåg att de brukade spela ett kortspel.

Vad hette det där kortspelet som dom alltid spelade?… Det var något med att räkna, och… att dunka. Dunk 23. Självklart.<…[Read more]