En besviken suck lämnade Signe. Det var så illa som hon hade befarat. Men, det var ju varken Garions eller hennes fel. Det var helt enkelt ödet som visat henne att stanna där i Linenna.

“Nåväl, tack för att du tog dig en titt Garion.” Hade han inte hivat upp hjulet på axeln hade hon klappat på honom som tack, men hon ville inte att det skulle f…[Read more]

Garion stod tyst ett ögonblick efter att hon sagt sitt namn. Signe.

Det vilade något tidlöst över det – vackert, men inte pråligt. Det passade henne, det där sättet hon bar sig på, som om hon hört sitt namn uttalas tusen gånger, men ändå valt att behålla det för sig själv.

Han mötte hennes blick när hon sa det. Den där ovanliga guldfärgen…[Read more]

Kvinnan lyssnade till vad Garion berättade. Hon tyckte om att han öppnade sig så lätt för henne. Inga hemligheter eller spel. Vad det verkade i alla fall. Hon nickade lite här och där, som för att visa att hon lyssnade och ville att han skulle berätta mer.

“Ett enkelt och lugnt liv.. hmm, jag avundas dig..” Log hon, samtidigt som hon mötte ha…[Read more]

Garion följde tätt bakom när hon lämnade smedjan. Doften av henne slog mot honom som ett stilla slag i bröstet – något kryddigt, något varmt, något han inte kunde placera men som väckte minnen av kvällseldar, rökelser från marknaden, och fälten efter regn. Det var inte bara hennes doft. Hela hennes sätt att röra sig på, självsäkert och m…[Read more]

Kvinnan var inte sen med att följa med Garion.

“Ja,” skrattade hon lite. “Man vet aldrig med henne. Hon kan hitta på vilket otyg som helst.” Hon passerade nära mannen ut genom dörren och han skulle känna doften av örter, rökelser och håroljan efter gårdagens bad. Höfterna svängde mjukt när hon gick ut i morgonljuset. Hon avvaktade en stund, kast…[Read more]

Ormund lyssnade med rynkade ögonbryn och armarna i kors, hans blick växlande mellan kvinnan och Garion. När hon nämnde vagnen och det brutna hjulet hummade han djupt, drog fingrarna genom det gråa skägget och nickade sakta.

”Mm. Klart vi kan hjälpa med det. Beroende på hur illa det är, kan det lagas på plats… eller så får vi släpa in hela v…[Read more]

Kvinnan skulle just till att svara smeden, när dörren bakom henne öppnades och stängdes tillsammans med klockans pinglande. En bekant känsla mötte henne innan hon ens hunnit vända sig om, men då hon gjorde det för att möta den unge mannens blick log hon ett skevt litet vetande kattleende.

“Det gäller min vagn.” Började hon som svar på smedens…[Read more]

Det hördes ett metalliskt klonk från bakre delen av smedjan, följt av ett dovt muttrande. Steg närmade sig, tunga och klapprande mot det sotiga golvet. Kort därpå visade sig en bredaxlad äldre man i öppningen mellan verkstad och butik, med förkläde på magen och sot på kinden. Håret, grånat och tunt, var stripigt av svett, och händerna var…[Read more]

Trots att rummet och sängen varit simpel hade kvinnan fått en godare natts sömn än på länge. Hon vaknade utvilad och på gott humör. Efter en stadig frukost och en snabb påminnelse om var smedjan låg fick hon sina nu torra kläder. Hon bad värden hälsa tack till sin dotter för ett fint och varsamt arbete och såg till att dricksa rejält. Hon gi…[Read more]

Tamas drog ett djupt andetag och gnuggade sina trötta ögon med baksidan av handen, medan han började ställa i ordning bakom disken.

“Bara så ni vet,” ropade han med sin mörka, raspiga röst över rummet, “jag stänger om en liten stund. Hämta det sista ni vill ha, eller drick ur.”

Han torkade av disken med en fuktig trasa, och kastade en blick…[Read more]

Snart var maten uppäten och badet stod redo. Kvinnan försvann för en stund, tog sin tid på sig i badet. Hon var nästan förvånad, men samtidigt glatt överraskad, över variationen tvålar och oljor som fanns att välja mellan. Efter badet kammade hon noggrant igenom sitt vågiga hår och lät det för stunden hänga löst. Hon klädde på sig kläderna hon f…[Read more]

Tamas skrattade till, ett dovt, bullrande ljud som fick hans mustasch att darra när kvinnan skämtade om badet.

“Då är det avgjort då,” sa han nöjt, och svepte till sig mynten i en mjuk rörelse. “Lina!”

Han höjde rösten över den lågmälda sorlen i värdshuset, och strax efter dök en flicka i tonåren upp bakom ett draperi. Hon hade ärmarna uppkavlad…[Read more]

Kvinnan tuggade fundersamt på en bit mat medan hon smälte värdens erbjudande. Såklart att han försökte sälja in ett rum för natten och deras andra tjänster. Men han hade ju rätt. Om nu smedjan var stängd hade hon inget annat val än att vänta. Och hon var blöt. Och smutsig. Och trött.

Kvinnan log därför, och nickade lite. Det hela verkade ju harml…[Read more]

Tamas torkade sina stora händer på en linneservett som sett bättre dagar, medan han synade kvinnan framför sig. Hon var genomblöt av regnet, med lera stänkt upp på kappan och kring skorna. Hennes närvaro drog blickar, även om folket försökte dölja det. Men Tamas var van vid resande – och vid att känna igen när någon letade efter mer än bara en v…[Read more]

Garion lät ett långsamt, tyst skratt bubbla upp ur bröstet – inte hånfullt, utan sådär varmt och jordnära som bara någon som hört samma historia hundra gånger kan skratta. Han lutade sig lite fram över bordet och dunkade med två fingrar mot träet som för att sätta punkt på hennes fråga.

– “Fader Theonill? Jo, honom känner jag till i alla fall.…[Read more]

Ithia höjde glaset med en rörelse som påminde mer om någon som var trött i armarna efter en tung dag, snarare än en hjärtlig skål – men den var välmenande. Vinet var ljummet, vattnigt och hade den där syrliga tonen som får en att misstänka att någon blandat i bär för att dölja bristen på druvor. Men hon var på landsbygden, och den som törstar i…[Read more]

Garion lyssnade, som han brukade – inte bara på orden, utan på tonen, på pauserna. Det där lilla skrattet, fnysningen, det ironiska i hennes röst. Han tyckte om det. Inte som män kanske brukar mena när de säger så, utan för att det lät som nån som fortfarande orkade känna humor, trots att världen lärt henne att stå med ryggen rak och handen på svä…[Read more]

Ayperos tankar var kanske närmre sanningen än hon själv var medveten om, att hon sökte avstånd, en paus. Det kändes olustigt att lämna Ayperos, att resa iväg själv i det tillstånd hon var i nu, men så var också hela situationen här, med Nenya, även den olustig. Resan skulle ge distans och en möjlighet för henne att samla sina tankar och när…[Read more]

Ithia hade inte riktigt förväntat sig att någon skulle prata med henne, men den unge mannen hon hastigt haft ögonkontakt med verkade notera henne. Och vara vänlig nog att prata med henne, utan att slänga glåpord omkring sig. Lite uppskattande nickade hon, och kanske såg hon inte så farlig ut då hon hade ett litet leende på läpparna – trots henne…[Read more]