“Se så skynda och få på dig torrt nu. Jag kommer få höra ett och annat om du blir sjuk eller skadad det vet du.” Han syftade på hur hans fru skulle skälla ut honom om Ragnhildr vart skadad eller kom hem sjuk. Men det finns något glatt och stolt i hans blick när han ser på Ragnhildr. Sen blinkar han mot henne med ena ögat och lägger en hand på hen…[Read more]

Lite skeptiskt såg hon mot säcken som han hade placerat där vid hans fötter. Vad skulle det kunna vara? För inte kunde det vara något så simpelt som nya kläder… eller? 

Hon öppnade säcken och drog ut de kläder och kände genast igen färgerna på kläderna och rynkade lite på ögonbrynen för att dra ut dem lite förvånat. Som om hon inte riktigt kund…[Read more]

Hon hade alltid varit mest lik sin mor, åtminstone till humöret, och att få höra det från henne, att hon var stolt, träffade där det var menat. Maeve kunde inte hindra ett litet leende från att sprida sig över hennes läppar när hon kikade på sin mor där hon satt bredvid henne. Hennes barndoms stora idol, den som hon helst av allt hade velat efterl…[Read more]

Biorn hade fortsatt bortåt för att skapa lite avstånd mellan sig och Ragnhildr även om det varit på Ejvalds order så hade han ju varit den som kastat ut henne i vattnet. Ejvald svajade lite bakåt med kroppen och lerklumpen for harmlöst förbi honom, han flinade mot henne och skakade på huvudet. “Nja riktigt så var det inte jag menade. Man ska ku…[Read more]

Ranghildr gav ifrån sig ett tjut, för att sedan skratta bubblande. Hon kände hur vattnet slog mot honom. Fast vattnet var inte lika kallt som di i Kaldrland, även om hon inte skulle kalla det behagligt. Håret klistrade sig fast vid hennes ansikte när hon dök upp ovanför ytan igen.

“Att inte lita på någon? Jo, tack jag vet det redan!” utbrast h…[Read more]

Ejvald var snabbt framme och snappade åt sig säcken med byte som Ragnhildr burit så den inte skulle följa med. Biorn lyfte upp Ragnhildr på axeln innan han började vandra mot vattnet. Stadigt och utan att riktigt bry sig om hennes sparkar vadade han ut tills vattnet nådde honom till knäna. Sen med ett vrål kastade han henne vidare ut i vattnet…[Read more]

Långsamt nickade hon för att bekräfta sina egna ord. Även om hon vanligtvis var eftertänksam och ibland även kanske man kan säga tyst, kändes det som om det var något speciellt med henne nu. Även fast hon log svagt och lät blicken vandra mot Maeve igen.

“Ja, stolt. Jag skulle inte önska mig någon annan dotter än dig.” sa hon och strök milt he…[Read more]

Förstås kunde hon det knepet – det var inte första gången han hade gjort det mot henne och hon flinade lite kaxigt mot honom för att snurra runt spjutet så att hon slog till honom med skaftet på spjutet. Trots allt ville hon inte skada honom. Inte allt för mycket i alla fall. 

Fast hon hade väl varit lite för kaxig för att snart hade Biorn lyckat…[Read more]

Eyaz rynkade på ögonbrynen, även om det knappt märktes eftersom de alltid tycktes vara rynkade av allvar. Han höll kvar handen på den sovande flickan, kvinnas fråga var ingen vanlig fråga eftersom han precis redan berättat svaret.
“De dog. Hon har ingen annan.” svarade han kort, blicken synade kvinnan och han blev åter medveten om den långa dol…[Read more]

Ejvald lade armarna i kors och log lite medan han betraktade dem båda. “Nå Biorn kommer du låta ett flickebarn med en pinne stoppa dig?” Det hela hade på något sätt blivit lite av ett återkommande skämt mellan dem tre. Innan Ragnhildr hade lärt sig ordentligt använda spjut och yxa hade både Ejvald och Biorn turats om att lära henne genom att f…[Read more]

Om Hadrian inte hörde eller aktivt ignorerade hennes fråga var svårt att säga. Men när hon satte ned hartassen i hans bälte såg han förvånat upp för att le tacksamt. Eller ett försök till leende blev det i alla fall, för i stundens allvar blev det inte mycket mer en ett stelt streck över hans läppar. Han grep tag om en runrad ristad i polerad trä…[Read more]

Vad?  Hans ord fick henne att rynka på ögonbrynet och hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet bubblande skratt. Det var inte första gången som Biorn hade fångat henne men denna gången hade hon ett spjut i sin hand som han riktade mot Biorn.

“Åh – försök inte! Jag vet faktiskt hur man svingar det här!” påpekade hon och mötte Biorns b…[Read more]

Ejvald log snett och visste hade de haft lite att göra med henne i början men ingen av hans män eller han själv för det hade ångrat att de lät henne vara kvar på skeppet. För att sen få följa med på följande räder. Vilka hade varit väldigt lyckade både när det kom till byte och hur få män de förlorat i räderna. Han trodde de inte förlorat mer än…[Read more]

Ett litet ögonblickt tycktes nästan Ranghildr skamsen över hans ord. Hon visste förstås att det var så för det hade Ejvald prentat in i hennes huvud. Fast hon kunde inte rå för att le lite över hans blick. Hon föredrog den, tiofaldts till den blicken han hade gett henne när han sa att hon var en skeppsråtta på hans skepp.

“Kanske du lika gärna sk…[Read more]

Nesta
Nesta följde alven med blicken, hon skulle kunna springa nu… Insikten kom som ett ämbar kallt vatten som hällts över henne, det var som att hela hennes bröst frusit till is. Så sjöng fågeln igen och väckte henne åter till liv, verkligheten krävde hennes fulla underkastelse: hon skulle inte hinna mer än några meter. Ögonblicket…[Read more]

“Du vet att normalt säger seden vi delar allt efter vi samlat ihop bytet eller hur? “ Han håller i halsbandet när hennes hand sluter sig om det och han ställer sig upp. Något längre än henne än men skulle det förbli så? Han möter hennes blick och lägger huvudet på sne medan han ler samt släpper halsbandet.

“Inte så jobbig? Säg det till Biorn al…[Read more]

Det var kanske sant, att de hade varit bättre om de bara vart familjen, men hon var övertygad om att det här inte var första och sista gången de såg. De hade ju alla precis samlats igen. Maeve visste ju såklart inte om sin mors planer, annars hade hon kanske varit mer tveksam till det hela.

”Över mig..? För vad?” Frågade hon lite pafft, överra…[Read more]

Instämmande nickade hon till hans ord om hedern. Det var dåraktigt, helt enkelt. Så dumt att hon inte ens bemödade sig att se på dem. Lite irriterat sträckte hon sig efter smycket – trots allt hade hon funnit det och det var hennes. Inte hans.

“Jag är inte så ung! Eller jobbig för den delen!” utbrast hon och såg på honom, med en liten road blick.

Stegen där utanför verkade bli högre – fast samtidigt var det som om Ranghildr inte hörde dem. Hon var fokuserad på en dammråtta i ett av hörnen i rummet, som om det skulle vara den mest intressanta saken att se på.

“Jag hade föredragit om det enbart var familjen” sa hon tyst, lite för ärligt och rak på sak. Till och med för att vara henne. Vem v…[Read more]

“Heder… Deras heder säger de drar skam över sin släkt om de inte gör det. Men det är bara för krigarna, du ser ingen vanlig arbetare göra det eller hur? Dynga och förbannad idioti är vad det är om du frågar mig.” Han spottar på marken vid sina sista ord och då Biorn hjälpt den siste niraianska krigare till livet efter.

Kvickt fångar han up…[Read more]