Efter att hon dragit sig undan från hans hand tar Yazfein ett sista steg mot henne, endast ett halv steg skilde dem åt nu där han stod framför henne. Hans blick mötte hennes och han ville lägga armarna om henne, få återigen känna den väldigt välbekanta känslan av henne mot sig. Men hur hårt han än ville det eller saknade det så slöt han mjukt…[Read more]

Det var knappt att hon stod ut med att se på honom när hans ögon plötsligt blev sådär glansiga, så hon lät sin blick vara fäst på marken bredvid sina fötter istället. Hon hade slagit armarna om överkroppen där hon stod, men hon gjorde ingen ansats till att flytta sig, trots att han kom närmre henne.

Hans ord om att ha blivit sänd till Kald…[Read more]

Skjórinn
Hon hade snart strängat sin båge och med viss skepticism tog hon emot den lilla bärnstenen med runan. Knölade in dem mellan sin hand och bågens handtag. “Vad er dette godt for?” suckade hon. Det kände knöligt mot handen. Ovant och obekvämt, som en sten i skon. Men det skadade inte, hon ville verkligen inte bli en middag till en tornödla…[Read more]

“Där jag var fanns det ingen jag kunde sända bud med… Sen hölls jag under uppsikt nästan hela tiden, nästan som en fånge.” Han sitter kvar och ser upp mot henne, nu med tårar väl synliga i ögonen. Vinden får hans långa vita hår att fladdra lite  och han sväljer en gång innan han mödosamt kommer på fötter, tog ett steg närmare henne men höll änd…[Read more]

Hon var både arg och besviken, men tvingade sig själv att se tillbaka på honom där han satt. Han såg så sorgsen och uppgiven ut, och hans ord lät som sanningen, även om hon omöjligt kunde vara helt säker.

”Så din härskarinna gav dig ett uppdrag… Ett uppdrag som tog mer än ett år att genomföra? Under all den tiden, kunde du inte ha bemödat dig att…[Read more]

Han lade benen i kors för att luta sig lite framåt med armbågarna som vilade mot knäna. Kinden sved och värkte än efter hennes örfil och den hade nog varit värre än om hon attackerat med klinga. Sen suckar han tungt och skakar på huvudet. “Jag vet inte om det kommer hjälpa mig, men jag vill berätta vad som hände.” Sorgen och rädslan är kvar men b…[Read more]

Instinktivt drog hon benen närmare sig själv, drog upp knäna till bröstet och lade skyddande armarna om dem när han sträckte sig efter henne. Hon var inte redo för det, och han verkade inse det själv när han lät sin hand falla innan den nådde henne.  Hans förklaring förklarade liksom ingenting. Hämtad? Av vem? Och varför? Kunde han inte kämpa emot…[Read more]

För ett kort ögonblick blundar han och väntar på slag, skrik eller hårda ord. Men när han öppnar ögonen, ser henne öppna sina och ser hennes försök att hålla tårarna bort sätter han sig ner tungt på marken. Känslan av osäkerhet och skam fanns kvar men samtidigt en liten lättnad över att hon satt kvar. Utan att tänka på det hade han sträckt ut…[Read more]

Ljudet av steg nådde henne som om det varit filtrerat genom ett första lager av brus. Hon hade kunnat tro att det var hennes mor, far eller någon av hennes bröder, kanske till och med Arand, men så fort hon kände håret i nacken ställa sig upp så visste hon att så inte var fallet.

Kanske i ren protest, eller för att hon inte visste om hon sku…[Read more]

Det hade tagit honom en liten stund först att ta sig från salen och ut ur Sätet, men det hade varit kvickt nog för att se henne styra stegen mot gravhögarna bakom salen. Han hade följt henne med blicken, tvekat innan han själv följde hennes steg in bland högarna. Vid hennes skrik hade han ökat takten i ett par steg innan han lugnade sig då det va…[Read more]

Saskia
Saskia vilade tryggt i vetskapen om att Drottning Nearena var den enda som hade någon verklig makt. Det här var en gränsvakt, som var ute på en personlig vendetta. Det fanns inte en enda Iseronisk alv här, inte heller hade det funnits någon vid överfallet (det lilla hon hunnit se) – och det var för att alverna i Iserion hade valt sitt öd…[Read more]

Hennes mors ord fick hennes leende att bli lite sorgset, för hon kunde inte låta bli att tänka på Kettil. Hon hade nog aldrig känt ett sånt hat för någon människa förut som hon kände mot Hrafn. Hur kunde någon vara så feg att de dödade ett ensamt barn på det viset? Hon skakade på huvudet för att förtränga lite av de mörkaste tankarna.

”Jag tro…[Read more]

Aenya gjorde en bister min över hennes kommentar. Kanske hade hon gått för långt, men hon kunde inte låta alverna hamna i kläm på grund av människornas arrogans igen. Inte efter allt hon varit med om, och inte efter vad de gjort till henne och till skogen. Det spelade ingen roll om Nearena försökte på diplomati, för hon visste att människorna…[Read more]

Saskia
“Drottning Nearenas diplomater håller nog med mig i mina “antaganden”, tror du inte? Din personliga vendetta mot min bror har gått för långt.” mumlade furstinnan, alven fick tycka vad hon ville. Sanningen sved säkert i de där spetsiga öronen. När alven bytte plats och försökte ställa sig framför Saskia, vred den blonda furstinnan…[Read more]

En liten suck lämnade Aenyas läppar, det var uppenbart att kvinnan framför henne inte såg någon skuld i hennes lands agerande eller i hennes familjs agerande. Typiskt människor, som trodde världen tillhörde dem. Som trodde de kunde göra vad de ville, utan konsekvenser. Men inte längre. Men nämnandet av Vendrik fick en ilsken glimt att blixtra ti…[Read more]

Saskia
Hon vred sig om, såg över sin axel mot källan till rösten. Där bakom henne på en rot satt en alvinna. Saskia såg frågande ut när alven pratade om sin vistelse i fängelsehålorna. Troligen var det där hennes brors affärer. Vad hade hon att göra med alvens tid i deras fängelse? Troligen hade hon gjort sig förtjänt av det också, men alver…[Read more]

Skogen hade en tung luft och atmosfär över sig, vackert må det vara, men detta var en plats som varit orörd i årtusenden. En liten del av den gamla världen, där alvernas magi under tidsåldrarna långsamt sugits in i trädens och växtlighetens rötter och gjort dem till ett. Allting där verkade ha ett liv, ett medvetande, allting verkade ha ett annat…[Read more]

Ett litet leende växte på Ranghildrs läppar och hon följde efter Maeve till sängen för att sätta sig på kanten bredvid sin dotter för att börja fläta fler mindre flätor som Maeve hade bett om. Hon humade lite lätt medan hon flätade.

“Harfn kommer skrika i hallar till Hel när jag är klar med honom.” sa Ranghildr, säker på sin sak. Hur många gå…[Read more]

Wreax
Hans andetag blev ytligare då han tryckte sig in i henne med hårda tag. Han kände hur hon spände sig kring honom och hur hon vred sig av sin kropps skakningar som i det här laget var totalt utanför hennes kontroll.  Varje muskel i hans kropp spände sig av ren instinkt. Han var så långt i henne han kunde. Sen tog känslan över honom. Han…[Read more]