Han hade så klart slagit huvudet på dörren som tillhörde Faegrim, en respektabel brinkeman som bodde i Brinkeby. Så klart hade han hela sitt liv varit god vän med Heribert, och de hade delat en hel del äventyr trots tveksamheten från vän och familj. Utåt var Faegrim ändå av en respektabel familj, och förhöll sig utåt på ett väldigt respekt…[Read more]

Wreax visste inte det om vampyrer. Att blodet gav dem information om blodets officiella ägare. Detta gillade han inte alls. All information han hade inne i sitt huvud var bara hans att dela frivilligt av.

“Jag tror att du vet tillräckligt, vampyr. Jag må ha klena och svaga trasdockor som livvakter – det är för min egen säkerhet. Ifall de kunde…[Read more]

Sparven behövde inte anstränga sig för att höra vad som viskades men gav ingen antydan till att höra vad som sades. Satt bara och petade lite på den ihopvikta kroppen under honom för att se om mer ljud skulle fly men det var tomt på ljud för alltid från denna kroppen. Ja om han inte flådde den och gjorde mer pilar det vill säga. Han vände blick…[Read more]

Wreax var konfunderad över denna vampyr. Han visste mycket om alla slags varelser som existerade i Talanrien men hade sällan träffat dem personligen. Dess beteende var egendomligt – möjligtvis mycket till orsak av dennes sinne som verkat rubbat eller annars bara… annorlunda.

Han lade ner sina främre tentakler, piskan låg på sidan av honom…[Read more]

Ja vad ville Sparven egentligen? Han visste nog inte det själv utan hade bara känt sig manad att undersöka denna mörka fisk. Något var inte riktigt godhjärtat inom honom och som man kunde tro så passade det Sparven bra. Det vart plötsligt intressant. Ville han slåss eller vad ville han? Vad var upp och vad var ner? Filosofisk debatt över det hela.…[Read more]

Anduin? Vem var det? Vid den tanken så skrockade demonen i huvudet på Axel vilket gav honom en känsla av att demonen visste vem denne Anduin var men antagligen inte skulle berätta för honom någon som helst information om det hela. Demoner.. Han försökte ignorera demonens roade ljud och la fokusen på Ithilwyn helt istället igen. Det var tur att e…[Read more]

Luka märkte paniken i den andre då han dykt upp i bilden och försökte lugna honom genom att säga; “Ta det lugnt, jag får upp dig från havet, vänta lite bara.” Vilket han inte var säker på att den livs-fruktande varelsen uppfattade. Man kunde väll säga att det var tur att Luka var en Me’er och inte en vanlig man som hoppat i vattnet med tanke på hu…[Read more]

V-v-a? Ytan? Vid de orden så vände han frågande upp huvudet mot taket i baren som om han funderade på vad han skulle göra uppe på ytan. Han hade aldrig varit på ytan förut och fanns så många generande saker som lär hänta om han simmar upp till ytan nu. Han visste ju inte ens hur man tog sig fram på land.. “Men.. jag.. ehum.. Jag har aldrig varit…[Read more]

Luka kände sig uttröttad efter allt helande på en och samma gång men var trots det glad över att både Dhrach och han själv nu hade lite mindre ont att tänka på. När han tittade upp igen efter sitt läkande av sina egna sår så såg han nästan förfärad ut följt av att han snabbt hoppade upp på de nu läkte fotlederna för att gå fram till den solande…[Read more]

Dhrach vände ansiktet mot himmelen och slöt ögonen för att njuta av solstrålarna som smekte hans ärrade ansikte. Han lyssnade med ett halvt öra på Luka, oavsett om det var  ‘tids-tillbaka-dragning’ eller skapande av nya celler som gjorde att hans sår läkte sig under Lukas helande händer, så kändes det ändå som någon form av magi. Att bara kunna sv…[Read more]

Ithia betraktade ordväxlingen med alerta ögon, men höll sig ifrån att kommentera. Trots allt var detta Kheezais val, och hennes möjlighet att bilda sitt egna liv. Det var trots allt det som varit deras mål alla dessa veckor. Under resan hade de dock bildat en vänskap, vilket hade ändrat uppdragets natur något. Klart hennes uppgift var att lämna öv…[Read more]

Wreax betraktade Ithia noggrant. Han tyckte sig känna av någon form av avund eller misstanke som Ithia hade. Det var dock milt jämfört med den oftast öppna avsmaken eller hatet som de flesta visade honom då han reste utanför Celeras och Me’erisia – i hans hemorter och här i handelsstaden hade han ett gott rykte tills vidare. Men kring andra r…[Read more]

“Du har rätt.” Instämde Aeriel och nickade när hon hörde Taewyns ord. “Väldigt vist sagt av dig, Taewyn.” Konstaterade hon sedan och log varmt. Taewyn var verkligen inte så naiv och trångsynt som Aeriel blivit lärd att människorna var. Det var som om Taewyn läste Aeriels tankar rakt av. Aeriel skrattade plötsligt lite lätt. Tänka sig att hennes f…[Read more]

Kheezai betraktade Wreax med en liten sorgsen min och nickade. Hon visste vad han menade och kände stort medlidande för vad han kunde tänkas ha fått stå ut med i livet. Trots allt hade hon varit ganska förskonad, tack vare sin magi. Hans fråga, eller snarare erbjudande om arbete fick henne att blinka till lite förvånat och blicken gick till Ith…[Read more]

Djan lutade sin kind mot Aliennas hand likt en nöjd hund och slöt ögonen nästan helt. Mörkret vad obevekligen kvar i hans blick och själv. Då alvinnan vände sig bortåt för att närma sig Akila skrattade han lågt och drack av sitt vin. Glaset hade han ju nyss fyllt men sin drottnings ord gjorde honom påmind om att han definitivt ville vara närmare…[Read more]

Nilla och Alma var i princip färdiga med klädsel och håruppsättning då deras mor försvann in det andra rummet för att hämta något silkesband. De båda flickorna satt och glatt fnissade med varandra, förväntansfulla inför dagen då de plötsligt hörde deras mors höjda röst.
“Hon låter arg…” mumlade Alma och gav Nilla en storögd blick. Strax däreft…[Read more]

Faegrim behövde inte tänka två sekunder då han svarade Finn.
‘Så klart inte!’ förkunnade han. ‘Men å andra sidan har Haggabup välsignat vårt folk med håriga fötter. Ni kanske inte är lika lyckligt lottade?’ undrade han, frågande, som om det vore självklart att alla dyrkade gudinnan Haggabup. Åt Kathryns kommentar ryckte han på axlarna. Han ha…[Read more]

Ayperos nickade uppskattande över att hon visade förståelse för vad han visat henne, och vad han berättat för henne. Vissa dödliga skulle ju helt kallt bara vägra ändra sin världssyn, men hon visade uppenbarligen mer vishet än många. Det fanns hopp ännu för denna allians, men han behövde ge det lite mer tid, lite mer spelrum. Han höjde ett lite…[Read more]

Arlin kände sig något beklämd över Lucas sätt och hans ord, men kunde bara nicka här och där då han talade. Men i slutändan kunde mötet gått betydligt värre, och han kände att han fortfarande hade en chans med sina planer. Det enda han kunde tänka just då var hur många svärd både blod och guld skulle köpa. Med lite tur skulle nog Turin Hrafn ku…[Read more]