Nezharek rynkade besviket på näsan och himlade med ögonen åt Zaals reaktion och föll in bakom honom istället. Även om han initialt visade att han tyckte karl hade dålig humor så kunde han inte hjälpa sig att få en obehaglig och isande känsla längst ryggraden. Det var nog bäst att hålla sig på avstånd. Dock så tedde han sig nog hellre till en ma…[Read more]
Inne i palatset var det spökligt tyst. Stegen ekade i korridorena och stegen från mörkeralverna var det enda som hördes. Åtminstone tills de kom till två stora ekportar. Ett gnisslande kom ifrån dem när två vakter öppnade portarna. Salen de steg in i var en vacker och ljus sal. Ljuset som sken igenom de stora fönstrerna och taket skapade sku…[Read more]
Taewyn gav Aeriel ett lite generat leende då Aeriel rörde henne på axeln och gav de uppmuntrande orden. Kanske var det hennes öde, så som Aeriel sa, och åt det nickade hon försiktigt. Hon kunde förstå det Aeriel kände gällande heder och att försvara sitt land, och länge hade hon själv känt sig dålig över att ha lämnat sitt hem. Men de hade inte…[Read more]
Kanske var det just därför, för att han var så uråldrig, så tidlös, som hon inte tyckte att det kändes rätt att titulera honom. Dessutom… Vad för titel skulle man ge en sådan som honom? Han var ingen kung, han var en härskare, en erövrare och en förgörare. Hon log, ett behagligt leende som skvallrade om hennes beundran, hur mycket hon än försökt…[Read more]
Högalven skrattade lite åt hennes kommentar. Det lät som onödig tid. Speciellt när Aeriel var ensam med den där andra människan. Vem vet vem som skulle ske? I för sig hade hon verkat vettig, men samtidigt så kändes det inte helt rätt att lämna henne. Han stannade till och kastade en blick framåt. Det var inte allt för långt kvar, om hon ändå skull…[Read more]
Platsen dit dvärgen förde resenären var en något undanskymd plats i staden, där man gjort upp en vacker park med en fontän i vars mitt stod en staty av en alvkvinna från tiden då Elíden grundats flera tidsåldrar sedan. Här föll alla stadens ljud bort, och på en bänk under ett stort äppelträd satt alven de sökte. På denna plats, i Eärmelindos närva…[Read more]
Ithia vände sin blick mot de två männen, och det var svårt att förmå sig att lita på någon av dem.
‘Tack för erbjudandet, Wreax.’ sa hon, lite avvikande, och vände blicken mot Ethirion.
‘Hur blir det med Kheezai, och… behandlingen ni föreslog?’ ville hon veta, innan hon svarade vidare på något annat. Orden Kheezai yttrat om att något uppman…[Read more]
Skjórinn
Hon försökte få ögonkontakt med Turin, men han verkade djupt försjunken i sina tankar. Några fler trän landade på elden, som försäkring att den inte skulle slockna på ett tag. Sedan kom hon på fötter och skyndade på sina steg, tills hon kom fram till Turin. Försiktigt sträckte hon ut sin hand och greppade hans arm, strax ovanför armbågen…[Read more]
Wreax hade varit betydligt mer sig själv i Ethirions privata sällskap, men kom ut ur Ethirions arbetsrum bredvid denne med den betydligt mera vänliga och ödmjuka stilen han tidigare uppvisat sig i Ithias och Kheezai’s sällskap. Han tilltalade Kheezai då de kom in i rummet.
“Kessie, du förstår förhoppningsvis att inget illa var menat. “[Read more]
Ethirion nickade för att visa att han hört honom.
“Gott, det skulle glädja mig att vet mer” återigen dröjde orden i luften, som om han ville säga någonting mer. Men Ethirion förblev tyst och gjorde en enkel gest att de skulle gå ned till allrummet igen. Han inväntade Wreax så denne kunde ta med sig skrinet innan de lämnade rummet och gick ned fö…[Read more]
Ithia som hade förväntat sig att Kheezai skulle vara utslagen en längre tid vände lite förvånat huvudet mot henne. Hon sjönk ned på huk intill soffan där Kheezai låg så de var i ansiktshöjd och log ett vänligt leende.
‘De… drogade dig.’ sa hon, och strök håret ur Kheezais ansikte. ‘De sa att det var så… hon inte skulle kunna lyssna.’ förkla…[Read more]
Den store kentauren slöt ögonen och drog djupt efter andan för att sedan nästan frustande andas ut. Kanske för att samla sig eller få alla snurrande tankar att bli stilla, eller både ock. Öronen blev lite hängande bakåt och efter att ha dragit en stor näve över ansiktet, kliat sig i nacken så öppnade han sina ögon för att möta Lukas lugnande o…[Read more]
Zaal’Ek såg lugnt på Ziyate, med det där vidriga leendet på läpparna, när hon greppade tag i hans haka. “Är det förstått, Kel’zak?” Härmade han med en barnslig röst. “Aaw, Varför så arg?” Fortsatte han med samma barnsliga röst. Den som kände Zaal’Ek väl kunde plötsligt skymta ett grovt allvar någonstans Zaals ögon trots det breda, stora leendet.…[Read more]
Wreax slutade kisa med sina ögon och såg på Ethirion. Wreax var inte förvånad över det som Ethirion frågat om. Tack vare sitt kontaktnätverk (som han själv brukade kalla det, vilket var en mycket missledande term egentligen då man tog verksamheten i beaktan) visste Wreax mer än flesta i Talanrien vad som pågick omkring, och verkligen inte minst…[Read more]
Ethirion betraktade Wreax för ett ögonblick innan han lutade la sina händer mot varandra framför sig. Någonting med hans hållning och likgiltiga min talade ändå för att han var belåten över Wreax reaktion.
“Givetvis, du bör ha en hel del ögon och öron där,” han gjorde återigen en sådan kort paus, som om han begrundade den andre och valde sina o…[Read more]
Wreax tog emot skrinet och tittade in i det, och var mycket belåten med betalningen. För honom, som inte haft anstränga sig över dvärgar eller allmänt inte heller haft alls för stort besvär i att slutföra denna affär var detta en mycket stor vinst. “Javisst, det här är tillräckligt. Teleskopet är ditt.”
Wreax blev dock fundersam. Me’erisia? Varför…[Read more]
Ethirion fick ett svagt leende på läpparna åt Wreax historia. Det verkade både roat och belåtet. Hans blick var fortfarande fäst på teleskopet som han vred i sina händer, ögonen hänförda över det magnifika hantverket.
“Gott, de har nog ändå inte samma nytta av det. Jag tror mig veta att dess förmågor kommer uppskattas långt bättre i min ägo…[Read more]
Nezharek drog långsamt ut dolken ur vakten, metallen följdes av en ett kraftigt flöde av blod och vakten grymtade till innan han signade ned till marken. Hans uppmärksamhet vändes till det som utspelades framför honom och under kragen gjorde han en grimas. Kvinnor var verkligen högfärdiga och uppenbarligen hade de en övertro på sig själva so…[Read more]
Zekk hade alltid gillat klanen Khakvok. De vättar som levde i de djupaste tunnlarna under bergen i Worggard hade alltid haft kunskapen att sköta sina egna problem, hade sällan bett om Worggards hjälp för att se till att de klarade sig, och hade varit oerhört likasinnade i sitt hat för dvärgar. Dessutom var Zekk väldigt förtjust i Olog-Hai,…[Read more]