Aeriel tog emot sin brödbit och nickade artigt som tack. Hon var hyfsat hungrig efter allt hade hänt, så det tog inte lång tid förrän hon hade mumsat i sig allt. När Neaduin drog den skadade alven närmade elden såg Aeriel på honom med varma, men oroliga ögon. Hon tyckte så oerhört synd om honom. Hon drog två ömma fingrar längst med alvens kind. “E…[Read more]

Neaduin och Taewyn såg lite vaksamt på det alviska brödet, som både luktade annorlunda och såg annorlunda ut än vad de var vana med. Men de visste bättre än att vara oartiga, och tog emot brödbitarna som Camthalion höll fram till dem. Taewyn hade fått igång elden nu som gav ifrån sig ett muntert sprakande och en munter värme.

‘Nå, låt oss se på…[Read more]

Zaal’Ek höjde upp båda båda sina händer i axelhöjd, med hanflatorna vända mot sin före detta mästare. “Oj oj, öm tå..!” Sade han ursäktande medan hans ögonbryn höjdes upp till taket. Han tog kort därefter ner händerna igen, skrattade lite smått och nickade sedan bekräftande mot Ziyaté. Det syntes inte på honom, men vreden spred sig lika snabbt so…[Read more]

Ethirion var fortsatt likgiltig då hon berättade det hon visste. Men när Ithia nämnde skuggdansare så smalnade han av de grå ögonen, om än bara för ett ögonblick. Hon hade knappt talat klart då han lite arrogant vände bort blicken, ned till sin kaffekopp som stod på det runda bordet intill. Återigen med rak rygg tog han upp tekoppen och dess asje…[Read more]

Camthalion var inte helt säker på vem denna Oden var, men förstod att det var någon som hon såg på med vördnad. Han log bara lite lätt över hennes ord och ryckte på axlarna som om det inte vore något speciellt det han hade gjort. Blicken följde Sunniva så långt det gick, han hoppades innerligt att hon skulle komma iväg.

Han hörde nog hur Aeriel…[Read more]

Ithia lyssnade på mannens ord, och sättet han talade och såg på henne imponerade henne inte. Det påminde henne allt för mycket om hur hennes familj såg på folk som de ansåg vara lägre och mindre intelligenta än dem själva, och att vara på den andra sidan av den attityden var inte något hon uppskattade. Varför hennes personliga detaljer var s…[Read more]

Nezharek betraktade dem båda och tog notis om den fientliga stämningen dem emellan. Han kunde inte hjälpa sig själv åt att småle hånfullt. Ziyaté må ha tappat respekten från många, men att Lloth skulle skicka henne på uppdrag med sin forna lärling? Det fanns nog mer bakom det hela förutom att hitta detta objekt. Att skuggdansarnas ledare dessut…[Read more]

Eidur hade känt en vindpust medan han hade undrat över det knastrande ljudet och tittade mot fönstret för att se en svans som flög ut som sista delen av något som hade flugit ut.

Den gamla dvärgen var nu rabiat och sprang som om han vore ett århundrade yngre ut ur sitt hem, och skuffade snabbt undan de andra dvärgarna som kommit runt honom fö…[Read more]

Den rubinröda blicken rörde sig över det mindre rummet de nu var i. Det var en evighet sedan hon hade varit där, fast de mörka kala väggarna och stenbordet i mitten var den samma. Ifrån sin väska tog hon upp ett pergament men en karta. Hon ägnade inte ens någon av de en blick men det fanns ett farligt leende på hennes läppar.

“Jag är inte din mäs…[Read more]

Vattenvarelsens snabba skiftning från eländig ylande krabat till överlyckligt sprattlande fisk eller delfin – Dhrach visste inte riktigt – var något överväldigande för den trötte kentauren. Det var nästan som att se en hund, eller säl? Kallades inte sälar för havets hundar? Hursom, en lycklig säl-hund som nyligen funnit en vän att leka med, så…[Read more]

Axel spanade ner på dvärgen som kom muntert inmarscherandes som om detta vore den bästa dagen i hans liv innan han plötsligt märkte att det var en viss sak som saknades, oj det var snabbt! Nästan imponerat betraktade han dvärgen i tystnad där han kastade glas och skrek rakt ut, befallde honom att visa sig men skulle han verkligen göra det? Här…[Read more]

Luka hade ingen aning om han blivit hörd eller inte förens marken plötsligt började vibrera under honom där han satt. Ögon spärrades chockat upp när ljudet av mäktiga hovar rörde sig snabbt mot hans riktning vilket faktiskt först fick honom att undra om han nyss gjort ett stort misstag eller inte. Småstenar på bumlingar i närheten skramlade mot…[Read more]

Eidur sade till sig själv “Det här skall bli en dag att minnas.”, varpå han öppnade dörren till sitt hus och stängde dörren bakom sig. Han gick till sitt skrivbord, där han såg att teleskopets läderficka inte längre låg. “Vad i all världen?!”

Han slår vilda blickar kring sig, och drar fram sitt svärd. “Jag vet att någon är här! Kom fram, TJUV!”…[Read more]

Ethirion betraktade henne stilla då hon berättade om deras resa och vad som fört dem båda till Celeras. Knappt någon min förändrades i hans ansikte, sånär på ett ögonbryn som höjdes en smula. Han såg minst sagt lika oimponerad ut nu som tidigare. Efter en stund tystnad lutade han sig framåt en aning med en harkling.

“Så här är det paladin, jag h…[Read more]

Ithia som mest sett som Lloth som en mardrömsfigur, något man skrämde sina barn med, hade under sin tid med Kheezai gradvis börjat inse att det fanns mer bakom sagorna än vad hon kunnat föreställa sig. Men det som dessa två män nu förklarade för henne, det som de gjorde för att skydda sig mot Lloth, var något som var svårt att förstå och gr…[Read more]

Dun..dun..dun dun.. dundundundun! Axel var på spåret äntligen efter dagar av smygandes in i zirthimar för att undvika att bli sedd. Det var en lång färd på hela fem dagar där han hållit sig i trädens kronor, bakom hus, stenar och vad han nu än kunde hittat för att inte bli upptäckt. Skulle bara EN person se honom så hade detta slutat i tragedi men…[Read more]

Det ryckte till i kentaurens hästliknande långa öron – det enda icke mänskliga drag i hans annars mänskliga överkropp – och han spetsade dem uppmärksamt framåt medan de tjocka ögonbrynen drog ihop sig över hans ögon i en betänksam min. Tystnaden som dittills varit hans följeslagare hade plötsligt lämnat honom och ett himla eländigt ylande kom från…[Read more]

Ehtirion nickade instämmande till Wreax och gjorde en kort gest med handen för att visa att han var ursäktad.
“Det här bör inte ta för lång stund. Elwydd, ge vår gäst det han önskar” Ethirion följde de två med blicken då de lämnade rummet och vände sedan de grå ögonen till Ithia.

“Som Wreax påtalat så är det en nödvändighet, jag önskar…[Read more]