Wreax börjar skratta, men denna gång mycket tystare, kontrollerat, lömskt och med en ond ton.

”Hahah… Det ska du inte oroa dig om. De skimrande värdesakerna kan du mer än väl behålla ifall du så känner för. De saker jag har speciellt intresse i är sådana du förmodligen inte ser värdet i. En mans skräp är en annan mans skatt. Och de saker jag…[Read more]

Tronds hjärta stannade till. Så han var en människa? Bara tanken gav honom avsmak i munnen och han gjorde en grimars åt det hela. Fast sedan såg han hur svårt det var för Torbjörn att prata om det och lade en hand ovanpå hans för att se på honom med ett svagt leende.

“Så du räddade mig far?” sa han, lite för att få mer ljus på situationen som…[Read more]

Luka log brett över hur uppspelt Eileen blev av erbjudandet. Gudarna visste att sjömän behövde vitamin C för att slippa bli sjuka ute till havs så något sa honom att hon skulle få kärran slutsåld snabbare än vad hon hann tänka och efter den tanken så sa kaptenen rakt på sak; “Då tar vi alla” Innan hon knäppte med fingrarna mot en sjöman som kom…[Read more]

Axel lyssnade noga på vad som erbjöds med svansen som viftade vaksamt bakom honom under tankegången han utförde. Ja det var väll inte varje dag detta hände eller hur? Man stal från någon som erbjöd honom ett jobb liksom. Han var fortfarande redo att ta till flykt och lämna fisken efter sig men det fanns ju en möjlighet till att ingå i något verba…[Read more]

Kheezai såg sig skyggt omkring. Byggnaderna som kantade gatan var överdådiga och påminde lite om de absolut finaste husen i Dar Zakhar. Orden om hans bakgrund fick henne att se hastigt mot honom och ett ofrivilligt, om än litet, leende syntes på hennes läppar och hon såg mot Ithia. Det fanns hopp trots allt.

Wreax hade stannat till framför…[Read more]

Vänner… Det var ett steg i rätt riktning, även om hon hoppades att han i slutändan skulle komma att se henne som mycket mer än bara en vän. Sättet på vilket han blinkade mot henne när han sade det fick hennes leende att bli lite bredare och hon lutade sig tillbaka i stolen igen.

”Nå, då får ni väl ta med mig dit”, sade hon lite roat, osäker på om…[Read more]

Aldarskogarna? Hade han inte hört talas om förut. Han var fortfarande misstänksam om denne figur, och var inte beredd att totalt låta bli att vara på sin vakt.

“Ja Axel.. Mitt namn är Wreax Situros, men mig kan du kalla Bläckspindeln. Och tänk på vårat möjliga affärsförhållande i formen av häleri. Jag är beredd att betala dig mycket väl för…[Read more]

Wreax hade ett litet leende på sig. “Javisst.. Det har sina sidor. Men jag är bra på vad jag gör. Och i Celeras får en med en bakgrund som min arbeta utan fördom. Det underlättar mycket.”

“Ja, ifall ni har en möjlighet så kan jag rekommendera Antrophelia varmt. Det finns inte riktigt något där ute i världen som är det likt.”

“Men på tal om Et…[Read more]

Ayperos gjorde en avfärdande gest, som att det inte var något speciellt. Men sanningen var ju att det var en enorm sak, om det var så att han faktiskt talade sanning. För trots allt var det som låg i hjärtat av Antrophelia en hemlighet som många försökt lösa, ett av rikets stora mysterier.
‘Vad kan jag säga? Jag tycker om att skämma bort mina..…[Read more]

Det lilla skrattet som kom över hans läppar fick henne genast att känna sig något förlägen och det hettade lätt om hennes kinder. En gåva av tillit. Hon kände sig lite dum, men gjorde sitt bästa för att dölja det. Dock kunde hon inte hindra ett litet leende från att smyga sig fram över hennes läppar igen, och hennes blick mjuknade något.

”Förlå…[Read more]

Nilla såg med hänförd förundran över gatan som var fylld med lyktor och glada, festsugna människor.
“Jag har aldrig firat Eldens Dag här i staden tidigare” kommenterade hon förväntansfullt och vände sedan blicken till Arlin då de gick. Hon nickade lätt för att visa att hon lyssnade.
“Du får berätta mer om dina vapenbröder och far någon gång” sa…[Read more]

Eileen gick muntert tillsammans med Luka bort till skeppet med Celeras flagga. Ett ståtligt skepp, det kunde till och med hon se, även om hon inte sett så mycket skepp tidigare. Hon hade släppt kärrans handtag för att gå lite närmare kajkanten och förundrat se upp längst det väldigt träskeppet.
“Oj, va?” hon blev lite förvånad när hon blev tillt…[Read more]

Xarnir suckade lite, jaha nu ville hon så klart veta mera. Men han hade förståelse för det. Han var nyfiken själv så han försökte svara utan att ändå säga för mycket.
“Den är inte så olik er, skulle jag tro. Det jag sett hittills tyder på att de är mycket lika.”  Det fanns säkert skillnader, och han undrade vilka, men det skulle han säkert kunna…[Read more]

“Det låter som en bra idee, min vän.” Xharin log blekt han sov gärna först även om han troligen inte skulle somna så hårt. Det skulle bli bättre än inget. Han lade sig ned så bekvämt det nu gick i gräset gäspade lite.
“Jag tror jag har en idee på det ..fast det bygger på om det finns en å eller flod genom skogen. Då kanske vi kan fixa en båt.. hr…[Read more]

Ayperos gjorde bara en lugnande gest, och ett litet skratt lämnade hans läppar över hur defensiv och hård hon plötsligt blev. Hans skratt hade en behaglig klang, en nästan övernaturlig sådan, och det verkade som en omöjlighet att han ville något ont då man hörde hans munterhet.
‘Kalla det en gåva av tillit, från mig, om det behagar, ers höghet……[Read more]

Hon log nöjt vid hans ord och snurrade vinglaset mellan sina fingrar. För en stund kände hon sig tvingad att sänka blicken en aning, rädd att han skulle se hur barnsligt förtjust det hela fick henne att känna sig.

Hans ord om vad mer människorna ville ha fick henne dock att se tillbaka upp på honom igen, hennes leende plötsligt ett minne blo…[Read more]

Åt hennes ord nickade Ayperos vetande, ja han visste hur hennes folk förföljdes och hur de var både exotiska och av många ändå oönskvärda. De ansågs trots allt inte vara mer än lågintelligenta infödingar på många håll.
‘Det verkar som om våra målsättningar inte är så långt ifrån varandra, ers höghet.’ påpekade han igen.
‘Du vill skapa en…[Read more]

Det var en helt annan atmosfär på denna sida av floden. Renare, lugnare, bredare gator, större villor och gardet hade finare uniformer. Medan de promenerade nickade Ithia vid passliga tillfällen till det Wreax berättade, och hummade lite för sig själv gällande vad som kunde vänta.
‘Det låter som en utmanande vardag för er, herr Wreax.’ kommentera…[Read more]