Det var knappt att hon hörde mörkeralvens ord om män som omslöt Frostheim, följt av hennes brors dumdristiga inbjudan, och Arands svar nådde henne som i en dimma. Hon mådde samtidigt illa som hon brottades med en känsla av okontrollerbar vrede. Hon bet då och då ihop tänderna så hårt att hela käken spändes och fick ärret i hennes ansikte att str…[Read more]

Dagarna och nätterna hade flutit ihop för längesedan. Linjen mellan dröm och verklighet hade långsamt suddats ut och allting var bara ett dimhöljt töcken. Det enda som tystade tankarna och viskningarna var vin. Men även det hade nästan tappat sin effekt. Månader i hennes tjänst hade lämnat honom förändrad. Det som varit bara ett stänk av gråt…[Read more]

Asgeir höjde ett ögonbryn över sin systers hetsiga svar, och det var lätt för honom att se att något inte var som det skulle med henne. Mörkeralvens uppdykande hade uppenbart väckt något inom Maeve som han inte visste grunden för. Men den diskussionen fick bli till senare. På samma vis kunde han se att nästan alla där i lägret skruvade på s…[Read more]

För en stund var allting stilla. Hadrian sänkte långsamt svärdet då han gick mellan stenarna, för inte tycktes det finnas någonting där. Hans puls hade nästan gått ned till det normala då han kände en påträngande odör. Det måste finnas något kadaver i närheten, hann han precis tänka med en grimas när ljud bakom fick honom att snurra runt med svä…[Read more]

Han började känna sig bättre till mods med lite torkat kött i magen. Han hade vart lite för chockad för att ens minnas att mat gjorde saker bättre, tur Vesíva var där och påmint honom.

Trollkarlen rynkade pannan vilken bra fråga.
“Ärligen vet jag inte men om jag skall gissa så kan det har vart någon slags förbannelse, för att skydda något i…[Read more]

Nesta
Alla Nestas värsta mardrömmar hade plötsligt blivit verklighet. För bara några minuter sedan hade hon suttit på en säck potatis bak på den sista vagnen i följet och blickat ut över vidderna. Nu låg vagnen på sidan, potatisen hade rullat ut i leran och runt henne ven alviska pilar.

Kusken låg framför henne på marken, han stirrade dött…[Read more]

Aine
Vem blev inte spänd när man talade om Lloth? Hon lyssnade väldigt uppmärksammat på honom och såg intensivt på honom, med en blick som tydligt sa att hon hörde vart enda ord. Det fanns inget annat hon lyssnade på. Det var en intressant berättelse, om hans föräldrar och hans ursprung. Desto mer intressantare blev det när han pratade om I…[Read more]

Arathiel bet ihop. Dumma jävla människa, visst, giftet kanske var en bluff men att lojt traska tillbaka med Saskia sådär när blodet pulsade ut, hon hade sekunder för helvete, häst-dåren lunkade på som om han hade minuter på sig! Saskia skulle dö, alverna skulle få skulden och inte ens få nyttan av att ha haft henne som fånge!

Lyck…[Read more]

Först hördes ett brak. Sen ett skrik. Sen ett rytande, som följdes av flera skrik, varav ett ropade “VARULV!” i panik. Hallsten hade förvandlats till sin varulvsskepnad som Hillevi inte varit medveten om. Men i situationen fanns det få sannolikare som skulle ha kunnat förvandlas av krigarna. Det fanns inte många varulvar överlag, och en skulle…[Read more]

Det var nästan alltid då hans arv blev ämnet för diskussion som stämningen brukade spänna sig. Folk hade trots allt hört en hel del historier om mörkeralver och spindeldemonen själv. Vissa historier var sanna, vissa falska. “Nej, det är minsann inte vanligt. Min moder bröt inte konkret sett mot Lloth… Min fader räddade henne ur en strid som h…[Read more]

Saskia kändes liten och nätt i hans armar, men blev plötsligt betydligt tyngre när hon tuppade av. Inte ens han kunde undgå att notera blodet och det stora såret i hennes ben, och han svor högljutt över det hela. Hur skulle han förklara det här för sin herre?

”Du är full av skitsnack, alvkräk. Jag vet både hur det luktar och ser ut, ni har lekt…[Read more]

“Giftas? Gift är onödigt. Åtminstone om det är för dig själv.” sa Rushla, lite oförstående över det hela. Varför skulle man ens vilja skada sig själv med vilje? Förstås hade hon gjort det, men inte för att någon annan vill det. Ett simpelt misstag. När musklerna agerade snabbare än pannbenet.

Hon ruskade på huvudet – och nästan sin hela kropp när…[Read more]

Att vara svag var någonting som mörkeralven alltid sett ner på. Det som fått henne att grimasera med avsmak på de varelser ovan jord. Fast det verkade inte finnas något annat sätt att… En suck lämnade mörkeralvens läppar. Hon var tvungen att agera snabbt om hon inte skulle tappa allt de hon kämpat för.

“För all smärta och död. Speciellt mitt…[Read more]

Aine
När han nämnde Lloth blev hon märkbart spänd, som om själva namnet hade kraft nog att åkalla den demonen. Hon ville säga något om hur liten sannorlikheten vore för en mörkeralv och en me’er att träffas, men lät bli. På något sätt visste väl han det redan själv. “Är det något som är vanligt här..? Att de mörkeralver som bryter med Lloth söke…[Read more]

Hans skratt och blicken han gav henne fick hennes kinder att hetta till en aning och för en gångs skull var hon tacksam över sin mörka hy, ty den dolde det väl. Hon fick påminna sig själv, ännu en gång, om att hon var Me’erisias härskarinna och drottning. Trots det så fann hon inte tanken på att sitta där på bänken med honom resten av dagen…[Read more]

Salim såg förvirrat på skådespelet framför dem, och blickade mot halvlingen som för att få en förklaring. Faegrim ryckte bara hjälplöst på axlarna, han förstod inte så mycket av vad som precis hade hänt heller. Den unge magikern såg på vad som verkade som ett par igen. Men vid förslaget att hjälpa magikern sken Faegrim upp.
‘Ja, låt oss hjälpa di…[Read more]

Ayperos mötte hennes blick, studerade henne lite analytiskt då han stegvis verkade komma tillbaka till ljuset och platsen där de satt. Han nickade, och log ett nöjt leende. Trots allt var det inte många som ens skulle kunna möta tanken på att försöka stå emot Lloth utan att vilja fly. Åtminstone här såg han beslutsamhet, en vilja att stå upp för…[Read more]

Sättet på vilket han berättade för henne om sitt förflutna gjorde henne något förvånad, men hon fann att hon uppskattade hans uppriktighet. Det var något hon inte kände till, och om han inte valt att berätta det för henne så hade hon nog aldrig fått reda på det heller. Det gav henne lite mer insikt i vem han var, vilka hans motivationer v…[Read more]

“Om detta inte har tyngd är jag nästan lite orolig över hur Frostheims bästa är. Men jag kommer gladeligen prova det om ni rekommenderar det.” Han tar ett par klunkar till av mjödet medan Ragnhildr reser sig och börjar tvätta bort blodet, han lyfter ordentligt på armen bara det med en liten grimas. Sen lyssnar han på hur Audgisil beskriver…[Read more]