Ayperos visade ingen min över Isras kommentar gällande Nenya, och gav Nenya en blick över axeln då hon bestämde sig för att lämna dem, men kanske det var bäst så för att han skulle kunna bygga vidare på sin och Isras relation. Trots allt verkade Nenyas närvaro ha en lite negativ effekt på det hela. Inte för att han var rädd för sin säkerhet, men e…[Read more]

Handen var nästan för stor för hans axel och Trond klappade den lätt och uppmuntrande. Han ville också hjälpa, men han var inte riktigt säker på hur han skulle kunna göra det. Han blinkade lite glatt och granskade trädet som dött av en orsak.

“Vad kan jag göra far?” frågade han lite försiktigt.

Torbjörn skrockade och kliade sig över det håriga bröstet.
“jo, nä… De’ är för att få kol. De’ är så livet går. Vissa dör, vissa överlever. Å’ nu kan andra växter va där trädet stod” sa han med sin mest pedagogiska stämma och gick fram till pojken för att lägga en stor hand på hans azel.
“Så trän’ här kommer vi bränna så de’ blir kol” han nic…[Read more]

Arlin nickade lätt där han satt och blev medveten om hur nära Nillas hår han befann sig där han satt framåtlutad. Så han lutade sig lite bakåt.
‘Oroa er inte, både er far och Vinga har mycket erfarenhet.’ åtminstone verkade det så, ingenting var ju säkert. Speciellt under kaoset som utspelade sig där nere kunde vad som helst hända.
‘Komm…[Read more]

De glada tillropen gjorde Trond lite mer trygg, speciellt när de var i skogens skyddande igen. Han skrattade exalterat och vågade till och med släppa handen till Torbjörn för att gå fram till milan och lite nyfiket se på vad det var.

“Det är ett fällt träd. Varför har de skadat det, far?” frågade han lite förvirrat och gick tillbaka till Tobjörn…[Read more]

Framåt. Orden ekade i hennes öron. Adrenalinen pumpade inom henne och det fanns ett nästan galet flin på läpparna när hon slog några av bönderna. Knackandet när en arm bröts av henne var nästan som musik för henne och hon drog sin tunga över läppen som hade blivit sprucken. Blodsmaken var inget som verkade göra henne orolig. Istället verka…[Read more]

Luka, det var ett fint namn. Fast frågan var väl vilka namn som inte var fina. Dessutom hade hon mer vett än att förolämpa  någon. Det var inte så man skapade kontakter, det var åtminstone det som hennes far hade sagt åt henne.

“Din chef?” bara orden fick henne att skratta till. Det var inte riktigt hela sanningen. En dag skulle hon bli, men…[Read more]

Torbjörn skrattade sitt mullrande skratt och höjde handen mot kvinnorna som en avskedsgest innan de åter kom in i skogen igen. De var inte långt till bäcken och de hörde männen innan de såg dem. Yxhugg, spadar och sång ekade muntert mellan träden och de kom snart fram till gläntan intill bäcken där en handfull män höll på att göra i ordning en mil…[Read more]

Djan hade skrattat mjukt åt hennes förslag och kvällen gick över till natt medan de kom med den ena planen på att fly världen efter den andra. För denna kväll var det verkligen som de senaste månaderna inte hänt, som att de verkligen var helt andra personer som hade världen vid sina fötter, på en resa som precis börjat och inte en som nu skulle…[Read more]

Lite mer glad över att inte behöva vara ensam med dessa främlingar och inte i skogens skyddande träd log Trond brett och klämde hans hand lite hårdare samtidigt som han följde efter honom. Han hade ingen aning om vad kola var, men det lät kul. Trots allt var det far som föreslog det.

“Ja!” utbrast han högt och glatt.

Torbjörn stannade upp och tog pojkens hand, lite bestört av oron han hört i Tronds röst. Han tvinade skägget lite fundersamt och såg från pojken till kvinnorna.
“Jo, nä… ja, du behöver nog lära dig å’ bygga en mila” sa han lite fundersamt och den äldre kvinnan skrattade varmt.
“Min son är där också, han är lite äldre men då får de ju sällska…[Read more]

Jezeral vände sitt huvud i riktning mot Triskian då han annonserade sin närvaro, och de isblå ögonen som stod i stark kontrast till hans mörka hår var väldigt klara i det dunkla ljuset som låg över staden. Vare sig det var en ära eller inte brydde han sig inte om, så han kommenterade inte de första onödiga artigheterna. Istället for hans blick öve…[Read more]

Både Nilla och Alma ryckte till lite vid ljudet av sköldar som möttes. Nilla vände på huvudet för att möta Arlins blick med ett svagt leende.
“Vi har varit nervösa och oroliga i hela våra liv. Men han är som han är, vår far” ett kort skratt lämnade henne, nästan lite uppgivet och hon vände blicken tillbaka mot slagfältet. Det var svårt att urski…[Read more]

Trond rörde sitt huvud glatt fram och tillbaka, som en lycklig hund som någon klappade. Om han hade varit i sin rävform skulle hans svans fara fram och tillbaka nu, men han stampade istället lite lätt med sin fot. Däremot såg han rädd ut när Torbjörn släppte hans hand för att röra sig till de andra männen.

“Far… lämna mig inte!” utbrast han, l…[Read more]

Sättet som han drog in hennes doft fick henne att rysa till och hon drog sig lite närmare Djan. Precis som honom, drog hon ett djupt andetag för att njuta av hans doft. Det kändes som innan de långa månaderna som varit. Hon strök en hand över hans arm, samtidigt som hon höll hårt i hans hand. Som om hon inte vågade släppa den.

“Eller en båt till…[Read more]

De honungsgula ögonen såg på mannen framför sig med en fundersam min. Det kändes för lätt. Varför skulle han hjälpa honom utan hake? Det var inte så världen fungerade. Fast å andra sidan, var denna man de som människor kallade vän?

“Det uppskattar jag” sa han med ett svagt leende och fyllde upp ett stop till och ett till sig själv. Han slog det h…[Read more]

Torbjörn riktigt strålade av stolthet när Trond räckte över blommorna och kramade hans lilla hand i sin lätt. Hans ljusa ögon vändes mot husen som Trond pekade på och han satte sig på huk bredvid pojken för att hamna i ögonhöjd med honom.
“Ja, de’ är där de bor. Är du snäll får du säkert se dig runt där inn'” han log varmt och rufsade om de mörka…[Read more]

Triskian hade nyss avslutat en telepatisk diskussion med sin fru i Aldiea, om dittan och dattan, om arbete och vardag i Älvskogen, och om hur denne nya dag i Celeras var lite att se fram emot ur det dystra vädrets perspektiv, men mycket att se fram emot då han skulle äntligen möta Jezeral, den inquisitio som han skickat mycket av hans arbete till…[Read more]

Djan saktade in då de kom ut på den breda gatan som gick utmed hamnen. Såhär på kvällen kom verkligen staden till liv, butiker och tavernor öppnade igen efter att haft stängt under dagens varma timmar. Han släppte hennes hand för att istället dra henne intill sig med armen runt hennes midja där de gick. Det var mycket folk i rörelse, män som förh…[Read more]

“Ja, precis!” sa hon glatt med en nickning då hon sköt kärran framför sig. Lite tveksam belv hon dock, om det skulle räknas, men vad gjorde det om man hjälpa folk lite mer än nödvändigt? Det kunde ju bara vara bra. Så hennes leende fanns kvar på läpparna alltjämt då de gick sida vid sida. Gatan kantades av olika försäljningsstånd och butiker av d…[Read more]