Det var en halvmulen dag i Celeras, denna bleka vårmorgon. Som vanligt reste sig röken från skorstenarna i den väldiga staden och bildade en dis, och likväl som vanligt föll ett irriterande småduggande regn ned över staden. Det det inte en uppmuntrande syn, speciellt inte över den södra delen av Celeras med sina sneda och krokiga hus som låg hur s…[Read more]
En lättnad spred sig inom henne. Hennes fråga hade inte förstört stämningen och det verkade inte vara en dröm. Ett varmt leende fanns på Seras läppar och hon drog upp sin sjal över huvudet så att ingen skulle känna igen henne.
“Kanske vi ska ta var sin häst och rida ut i öknen…” viskade hon, nästan som om hon var rädd för att önskan skulle försvinna.
Arlin böjde sig fram lite, med armbågarna på sina lår så han kom lite närmare flickorna. ‘God dag.’ hummade han med sin lite mörkare röst än de flesta pojkar – eller unga män – hade i deras ålder. Han skrockade lågt över deras iver gällande Vinga.
‘Ja vi får hoppas att hon är så bra som ni målat upp, denna gren ser ut att bli kaos.’ konstaterad…[Read more]
Att Torbjörn blev nöjd med blommorna gjorde Trond stolt och han höll fram blommorna glatt mot kvinnorna som pratade med Torbjörn.
“Vi plockade dessa till er – så vi kunde få brö’ och kläder!” utbrast han glatt och såg på när ena kvinnan tog blommorna och hon drog in dess sköna doft.
Trond var inte riktigt bekväm över att det var så lite träd…[Read more]
Wreax var trött. Det kanske inte sågs utåt på hans hållning eller hans allvarliga blick, men de hade rest länge utan vila. Vakterna hade också sett bättre dagar.
Han tittade runt på den förbryllade befolkningen och vände sig till sina livvakter. “Jag förbereder en muta till hus Belsante, och se till att vi får bo hos dem över natten. Det l…[Read more]
Spela det lugnt, och tålamodigt, Wreax. Du är snart ute härifrån.
“Ja hördu Luka, Vésiva här är min chef på Handelsgillet Bläck.”
Han ler till Luka varefter han vänder sitt huvud mot Vésiva, och säger med en överraskad ton.
“Ja chefen, det är ju så att min far har bett mig att hälsa på kyparen här, som han har känt en god tid.”…[Read more]
Han hade nog med önskat att han kunnat teleportera dem en bit till, men det var omöjligt just nu. Så mycket magi hade han inte i sig och den föra hade tagit mycket kraft. Han behövde vila.
Xharin såg mot skogen igen den såg ut som en vanlig skog igen..
“Jag tror den gett upp för stunden min vän, men vi får väl försöka vila utan att somna helt e…[Read more]
Hon fortsatte vist historien och Xarnir rynkade lite på ögonbrynet, jo han visste vad en demon var det var nog inte därför han bara undrade hur mycket sanning det låg i det.
“Jag förstår precis”
Så om de nu kunnat se vilka som var demoner eller inte borde hon väl ändå redan sett vad han var? Även om han nu knappast var en demon då, inte ens i n…[Read more]
Ja… Han hade antagit fel. Denne elitkrigare kommer att vara ett problem. Wreax hade sett sin andel av strider, men en öppen kamp i Antrophelia? Det går inte för sig. Varken Handelsgillet, Vesíva eller Neyir skulle besvara honom ifall han börjat strida med klo och tentakel med denna som en kriminell.
Men Wreax gillade intellektuella kamper mins…[Read more]
Wreax sinne blir bitter vid orden som han hör, och besviken. Men hans långa erfarenhet av marknad på den mörkare sidan gav honom insikt i situationen – ett djur som är sårat och tvingat i ett hörn är mest farligt, och en dolk i ryggen nu vore det minst intelligenta sättet att göra affärer i Talanrien.
Dessutom hade han inte längre behov för T…[Read more]
Axel spanade ner från sitt tak för att snart fastna med blicken på mannen omgiven av beskyddare vilket fick Axel att le lite för sig själv. Kunde det vara mer uppenbart? Det borde vara de som han hört talas om; En ledare med skyddande vakter från en plats långt från sitt hem. Lokalbefolkningen verkade hålla avståndet men demonen Axel kände sig…[Read more]
Luka nickade förstående då hon förklarade situationen för honom innan han plötsligt klappade ihopp händerna på ett muntert sätt. “Åh vad bra att du kan hjälpa mig då! Jag är varken från din by eller dig själv!” Sa han glatt. Visst var det väll kanske inte det mest avancerade att hjälpa till med men det var hjälp hur man än såg det!
När hon börja…[Read more]
Luka betraktade mannen som kom simmandes emot dem med ett pojkaktigt flin spritt över hela sitt ansikte. Han var ju trots allt bara 21 år på den här tiden så det pojkiga satt ju fortfarande smått kvar i honom. Då mannen frågade vem han var så väntade han inte på att hon skulle tala om det med tanke på att hon faktiskt inte ens visste hans namn ä…[Read more]
Luka tittade undrande på sin nya bekanta då han betedde sig som han gjorde utan att riktigt förstå vad som försiggick. Hans ögon försökte följa den andres blick men blev distraherad över att han åter igen talade vilket fick honom att vända tillbaka blicken mot honom utan att ha hunnit se Tara. Han tittade ner på påsen som hölls fram mot honom och…[Read more]
Torbjörn kliade sig i skägget lite besvarat. Ja, han kanske borde veta vad det var. Men det var ju bara bröd? Bröd kanske var en egen sak. Gott var det i alla fall. Han blev lite lättad när han slapp förklara det, för inte kunde han ju förklara, eftersom Trond for iväg och plockade blommor.
“Jo så fina! De’ är de finaste blommor jag sett!” skro…[Read more]
“Men det var du som talade om brö!” utbrast Trond, lite besviket och irriterat för att korsa sina armar och sträcka ut tungan åt honom. Skulle han behöva leva i ovetskap – igen? Han tyckte inte om det. Sedan skakade han av sig de tankarna när han fick syn på ett par humleblomster och förgätmigej lite längre fram på stigen och började plocka dem.…[Read more]
Torbjörn blev väldigt fundersam över Tronds ord och ögonbrynen kom djupare över ögonen. Det blev inte heller lättare att tänka när han slog så på hans huvud. Vad var bröd? Och skulle de ha med någonting? Han hummade sitt djupa brummande och saktade in stegen en aning.
“Ja’ vet int'” sa han lite tveksamt och höjde blicken längst stigen som nu…[Read more]
“Vad är brö’?” frågade han lite förvirrat. Var det en fisk, fågel? Något djur som sprang fort när man jagade de? Hans slag blev lite mer exalterat på hans huvud – även om han inte ville skada sin far det var bara svårt att hålla inne sin exalterade sätt.
“Åh! Tänk om jag får brö och kläder! Borde vi ta med något till dem? Blommor, fiskhuvuden…?”
“Mjöd, mat å kläder!” höll han glatt med igen och skrockade med sin djupa stämma. Den fundersamma rynkan kom tillbaka över hans ögon.
“Ja, jo, de’ äter nog de’ mesta. Som vi. Brö’ har de alltid” Torbjörn nickade lite och magen mullrade bara vid tanken på bröd. Han förstod inte hur de gjorde det, men gott var det i alla fall. Skogen började bli…[Read more]