Chronis stannade upp en stund vid åsynen av Isra. Denne unga drottning påminde honom mycket av sin son, som var långt ifrån i Celeras för tillfället, men ännu mera av den fru han blivit frånskild från många år sedan. Han blev nästan emotionell bland alla tankar och minnen, men beslutsamheten i den gamla handelsmannen tog över.
“Ers höghet. Chro…[Read more]
Ända sedan Ayperos anlänt till hennes hov så hade hennes dagar varit mer fullspäckade än någonsin så hon hade till slut fått ta beslutet om att låta vissa mindre viktiga ärenden skötas av andra. Det gnagde henne då hon hela tiden väntade sig en kniv i ryggen, men det kunde inte hjälpas. Inte nog med att Ayperos tog upp en stor del av hennes tid, n…[Read more]
“Rädda dem!?” Eileen lät nästan förfärad då hon gjorde en gest åt det som en gång varit äpplen, nu decimerat till en gegga av vitt fruktkött, avträde och grus. “Jag är ledsen Luka, men de duger knappt till grisarna nu” hon rynkade ögonbrynen lite bekymrat och putade med underläppen.
“Nåväl, förlusten blev ju inte så stor, tack vare dig” Eileen…[Read more]
Den mörkeralviska delen av Wreax kände direkt en bekant känsla. Och fem år av att ha levat i Dar Zakhar var det något man lärt sig så gott som instinktivt – känslan av att de var övervakade. Hade Luka blivit anställd av någon? Nej, det var ju inte möjligt. Anställaren sku ha bett denne att ta det han tappat direkt utan att konfrontera.…[Read more]
Luka lyssnade på vad Wreax sa utan att ens märka att de var lyssnade på dem. Inte för att det direkt var lätt att märka av det men Luka var i alla lägen inte direkt känd för att lägga märke till sådana saker oavsett. Sen var det ju betydligt svårare för honom att lägga märke till något som inte ens var uppenbart. Vad han sa kunde han inte mer än…[Read more]
Antrophelia, Tidig vår, År 1421, Tredje Tidsåldern
Den äldsta handelsmannen i Handelsgillet Bläck Chronis Situros är en lugn, tillförlitlig man, känd för sin givmildhet, och närmas ofta i sin vardag av både Antrophel’ier och då och då av enstaka Un’Antrophel’ier som råkade in i Antrophelia.
Dagen hade börjat som för en äldre änkling de flest…[Read more]
Luka märkte hur nervös han gjorde den unga kvinnan och kände sig lite skamsen över det, var nära på att avbryta henne och be om ursäkt men lyckades hålla det tillbaka för tillfället då han kände att det skulle vara otroligt otrevligt av honom att bara avbryta henne. Han lyssnade till vad hon sa och fick en smärre chockad ansiktsrörel…[Read more]
Turin Hrafn – från Kaldrland
https://www.talanrien.com/turin-hrafn/
Wim, son av Adal – från Barastar
Maeve Ulfhedna, Kaldrländare
https://www.talanrien.com/maeve-ulfhedna/
Isra Sarrancenia, Me’er
https://www.talanrien.com/isra-sarrancenia/
Moira, Odöd
https://www.talanrien.com/moira/
Ismat, Iselemer
Djan lutade till baka huvudet och bet ner ett frustrerat skrik.
“Vid allt som är heligt…!” svor han och rätade på sig i stolen med blicken fäst på henne. Käkarna var så hårt sammanpressade att det gjorde ont. Med en irriterad suck reste han sig och gick fram till henne.
“Varför är du så fruktansvärt irriterande?” muttrade han, blicken sök…[Read more]
Djan gick i tystnad genom stormen, de ljusa ögonen fästa på ingenting alls framför honom, sjalen virad om både huvudet och halva ansiktet. Han var tillsynes helt oberörd av den hårda vinden och skärande sandkornen. Eller, det var inte ens tillsynes, för den som kom tillräckligt nära kunde se hur sanden verkade vika av ett par decimeter från honom…[Read more]
Eileens ögon blev större vid hans ord och hon såg förbluffat på honom. Det tog ett ögonblick innan hon kom på sig själv och skrattade till och skakade avfärdande på huvudet.
“Åh nej, väldigt snällt av dig men det behövs inte..!” sa hon hastigt och ursäktande “Jag skulle inte kunna ta emot pengar för någonting du inte får… men verkligen, jag up…[Read more]
Kheezai besvarade leendet och nickade åt hennes ord. Blicken följde Ithia ut ur rummet och när hon tillslut var ensam drog hon ett djupt andetag och såg ut genom fönstret. Där stod hon i tystnad en lång stund innan hon tillslut vände stegen mot sängen i det lilla rummet. Men det gick inte att få ro på den mjuka halmmadrassen utan tillslut k…[Read more]
Ithia nickade åt hennes ord, och klappade Kheezai milt på armen.
‘Ja, lite sömn, mat och ett bad ror jag gör oss båda gott, så ska vi se om vi hittar denna Ethirion sedan.’ sa hon och började gå mot dörren som ledde till det andra rummet.
‘Vi ses om några timmar!’ sa hon muntert. ‘Jag finns på andra sidan ifall du behöver mig.’ lovade hon, och st…[Read more]