Djan rynkade irriterat ögonbrynen och såg upp på Sera med en lika irriterad grimas.
“Du har inte lyssnat.” Han skakade hastigt på huvudet “Du lyssnar aldrig. Du bara pratar. Sush!” Han svepte med handen framför sig och knäppte med fingrarna så att hon skulle vara tyst. Luften vibrerade av magi för ett ögonblick och han hoppades det skulle vara nog…[Read more]
Hans ord fick henne att skratta till, ett flickaktigt skratt som man kanske inte skulle tro passade till en sådan krigare. Hon bet sig lätt i läppen, som om hon inte var säker på om hon skulle fortsätta prata om sina tankar och suckade till slut.
“Det är just det. Om de skulle få reda på det som jag är rädd. Det ändrar alltid allt.” sa hon med…[Read more]
Lucas skrattade gott åt hennes fråga.
“Likt ett barn på sin mors bröst!” Han drog ett djupt andetag och log belåtet. Leendet bleknade en aning då han granskade henne. Det fanns en spänning i hennes axlar, och det var den som han varit lite orolig för. Så han stödde ena armen mot sadelns bakvalv och lutade sig en aning bakåt.
“Du har helt rätt.…[Read more]
Jag… Att orden dröjde sig kvar gjorde inte Sera mer hoppfull och hon drog argt en hand över kinderna för att torka bort tårarna över situationen. Det var dåraktigt. Hon tog ett steg bakåt.
“Jag skulle aldrig lyssnat på mitt hjärta. Ibland är inte kärlek nog.” sa hon tyst och sorgset.
Vinga hade varit helt inne i sina egna tankar och minnen, nästan som om hon ryckte till när hon blev tilltalad. Hon log lite ursäktande och klappade till hästens hals. Hennes leende blev större och hon nickade till en hälsning.
“Jag sov bra… Och vad med dig?” frågade hon, fortfarande lite disträ och strök undan ett par hårstrån som hade kommi…[Read more]
Djan skrattade åt henne och hennes ord. Han fuktade läpparna med skrocket fortfarande i halsen och bet sig i underläppen för att stilla sitt skratt, likväl var flinet kvar.
“Hmm-mm…” Han vände bort blicken från henne igen med en belåtenhet i ansiktet då han drack av vinet.
“Inte nödvändigtvis… jag” Orden dröjde kvar i luften som om meningen in…[Read more]
Lucas plockade upp ett av sina sista gröna äpplen ur ena sadelväskan och tog en tugga. Trots att det bara skulle resa bar han rustning, som alltid, vilken redan fått lerstänk på sig trots att den rengjorts noga kvällen innan. Han såg sig om över axeln, upp över den lätta sluttningen som detta enorma tältläger bredde ut sig i ett virrvarr av…[Read more]
Resan till palatset var inte allt för lång, men tillräckligt lång och solen stod högt i skyn. Drottningen längtade till sina salar som svalkade henne och ett stort glas kallt vatten. Hon svingade av sig hästen snabbt och kastade nonchalant tyglarna till en tjänare. Knäppte med fingrarna för att få en vakt att försiktigt peka på Djan för att få ho…[Read more]
Vad i Hels namn var det han babblande om? Bara sättet han andades på, yttrade varje ord fick henne att bita ihop sina tänder. Hon om något hade försökt få ett rebellisk uppror. Men sättet han höll på med nu skulle vara hennes undergång med. Hon reste sig hastigt upp och drog till sig sin väska och sin hand. Det fanns tårar som rann ner för henn…[Read more]
När väl de började luta sig mot att de skulle röra sig och hon såg vart hon skulle ta vgen. Svingade hon sig upp på hästen och hade ett stabilt tag om tyglarna. Det var länge sedan hon hade ridit. Var det… tre år sedan nu? Hästen rörde sig oroligt under henne, men hon drog lite hårdare om tyglarna och hästen verkade lugna sig till slut. Hon kl…[Read more]
Morgonen grydde och för en gångs skull regnade det inte. Det märktes på mannarnas humör, de var lite lättare stämning i hela lägret, även om leras knappast torkat upp. Lucas hade redan kvällen innan lämnat order till sina närmaste befäl hur ställningarna skulle hållas och var nu i full färd att se över vagnar och kärror som skulle med till K…[Read more]
Vinga hade fått någon sömn och putsat upp sig själv. Håret var en del uppsatt i en liten tofs som gjorde att hon såg lite mer ren och frisk ut. Hon hade satt på sig sin rustning, hon satt ner och putsade slipade sin yxa med ett litet leende. Hon kisade mot solen som hade bemödat sig att titta fram bakom de mörka molnen. Kanske det till och med…[Read more]
“MIRELA….!” Hon skriker högre tills rösten spricker och ångesten hon känner tar över. Men det räcker inte, för det enda svar hon får är ekot som slår mellan skeletten av husen som är kvar. Hon hostar, känner sig svag men måste fortsätta. Måste. Det är bara ruiner kvar och knappt det. Det finns ingenting kvar. Ingen. Det kniper i hjärtat som att…[Read more]
Lucas betraktade Vinga med ett fundersamt hummande. Sedan sträckte han på sig och nickade till dem båda.
“Dåså, Jelena, ordnar du en nyskodd häst till Linn här också?” Den bastanta rödtotten nickade och Lucas vände blicken åter till Vinga.
“Linn, vi ses imorgon. Se till att få ordentligt med vila.” Han nickade återigen och styrde sedan bort s…[Read more]
“Tvåhandad yxa, kastknivar eller nävar” sa hon simpelt med ett litet leende och sedan ryckte hon lätt på axlarna.
“Det utesluter inte de andra, men de är de som jag använde mest de sista åren” fortsatte hon, hon var trots allt tränad i de flesta stridsarter men hon hade fastnat med yxan till slut.
Att hon skulle börja på botten var ingenting…[Read more]
Lucas var väl medveten om hennes situation och hade ju inga planer på att tvinga henne till slottet. Nä, han såg det bara som en möjlighet att underhålla sina döttrar medan han själv skulle vara tvungen att plågas vidare i slottet. Tanken fick det att vända sig i magen. Det fanns ingenting tråkigare han visste än hovliv.
“Nå, Linn, vad slåss du…[Read more]
Det hade inte varit gott, men det hade varit nödvändigt. Mireya hade snabbt förstått att det stått mellan henne och de andra. Det här kunde hon inte berätta för någon. Hon var inte bättre än plundrare eller de monster som strök omkring utanför. Hon skulle ta den här hemligheten till sin grav. Aldrig prata om det som hänt. Aldrig. Aldrig någonsin…[Read more]
En enkel, men bestämd nick svarade hon för välkomnandet. Kanske var det inte den bästa idén hon hade haft. Men vem vet? Kanske det här skulle leda till något bättre. Faktum var att tanken att återvända till Kaelred gjorde henne nervös och hon såg bort mot horisonten när hon följde efter Lucas.
“Tack…” sa hon lite disträ och hade svårt att slut…[Read more]
Lucas nickade bara kort.
“Gott” Han klappade henne på axeln och slängde sedan en blick på den stela och allvarsamma skaran. Det fick honom att le en aning.
“Som ni var.” Orden fick axlar att sänkas och konversationer bryta ut igen på det hårda och mörka språket. Lucas vände blicken tillbaka till Vinga. Han la en knuten näve mot bröstet.…[Read more]
Kheezai hade haft tankarna på annat där hon gick, i illusionen av en vanlig resande människa, men då Ithia tog till orden höjde hon blicken. Den avlägsna röken stack i näsan tillsammans med en ny doft hon inte kunde förklara. Det var som salt och fukt. Kheezai stannade upp och stirrade storögt på den väldiga blåa massa som bredde ut sig bakom st…[Read more]