För ett par korta minuter fanns det inga bekymmer eller dystra minnen. Bara det bra, det glada och lustfyllda. För en stund var ångesten borta och den värme han kände långt ner i magen var inte av vinet. Men stunden var snart borta och hennes ord fick honom att vrida lite obekvämt på sig och sänka blicken.

“Om det gör det… så är det för att det…[Read more]

För ett litet tag kändes det som om det bara fanns de två i världen. Som om resten inte existerade. En underbar känsla. Hon andades tyngre och gnuggade sin näsa mot hans, lite lekfullt efter att han besvarat hennes kyss. Orden ringde fortfarande i hennes öron. Du borde inte ha kommit tillbaka. Hon visste att det var sant.

“De skulle hitta mig va…[Read more]

Möter sin brors blick utan att vika undan med den” Jag kan flyga till henne, frågan är var hon är. Har hon ens återvänt till Hannadon? Vi har inte hört något från henne på länge nu.”

Vänder sig mot den unge fursten igen som ingen av dem visste något om egentligen.

”Du talar fint om hänsynslöshet och beslutsamhet men samtidigt säger du a…[Read more]

Djan var både förvirrad och misstroende. Klart hon inte var där? Eller? Men han kunde inte fortsätta den tankegången, överrumplad över hennes plötsliga kyss. Han gjorde dock inget motstånd då det skänkte honom en klarhet och lugn. Så han la handen om hennes nacke och besvarade hennes kyss, det var som ett ögonblick av frid för ett plågat sinne.…[Read more]

Att han hde dålit samvete och ångest var inte svårt att se eller höra. Snarare drypte han av ångest. Hon strök milt hans hår och tryckte hans huvud mot henne för att ge honom lite värme och trygghet. Sedan kunde hon inte rå för att skratta lite varmt åt hans sista ord och lyfte bort hans huvud för att sätta sina händer omkring hans kinder.

“Men…[Read more]

Djan log för sig själv, sådär stolt igen över att ha lyckats bete sig. Han lutade sig mot stolens armstöd och blickade bort mot kameler och folk, fnittrande som en ungmö.
“Tjaa… Det är du, åh ärade drottning, som bestämmer det -hick-” Fnittret övergick i det där hysteriska skrattet. Djan lutade tillbaka huvudet över armstödet och bokstavligen l…[Read more]

Djan drack av vinet och ställde ifrån sig glaset med ett kort “tsk” åt hennes ord om mord. Det var såklart att hans samvete skulle göra Sera till en åklagare. Blicken dröjde vid glaset, sammanbiten för ett ögonblick.
“Det var nödvändigt…” Rösten var låg, knappt hörbar. Inte så övertygande direkt.

Hennes ord var förvånansvärt smärtsamma för hon…[Read more]

“Du mördade Sasha… och sedan tvingade du mig att lämna dig.” påpekade Sera och bara tanken fick henne att rysa. Blodet, skrattet… den galna blicken. Allt kändes så fjärran som i en dröm. Hade det bara varit en dröm? Nej… Något var fel med Djan. Allt sedan hon tvingade honom in i sin mors sinne. Det var hennes fel att han blivit som han var.…[Read more]

Jägaren bara grymtade åt hennes ord men man kunde ana en lite road glimt i hans ögon då han såg mot sitt spjut och tog sig för sin ömma ljumske.

Kheezai släppte taget om sin näsa då Ithia skulle hela den, hon hade sett henne göra det mot männen i skogen.
“Tack..!” Hennes röst var fortfarande lite tjock men nu slapp hon hålla sig för näsan. He…[Read more]

Djan kramade om hennes nacke och lät sedan fingrarna dra genom hennes svarta lockar då han sträckte sig efter vinglaset.Blicken var fäst i fjärran, sådär dimmig och frånvarande som den brukade. Även om där också fanns ett mörker.
“Nej” Sa han enkelt och drack av vinet. Blicken vändes tillbaka till henne. “Du kastade din krona. Sen försvann du.…[Read more]

“Låter trevligt”
Han kunde inte låta bli ett litet leenden han äskade bibliotek och böcker över lag, det var inte ett oävet erbjudande alls även om han visste han skulle behöva bjuda tillbaka vid tillfälle då.
“Man tackar, ers majestät.” Xarnir gillade inte alls att behöva säga såna ord; han var en mycket stolt person och ansåg sig vara lika myck…[Read more]

Ett accepterat erbjudande. Det var alltid en bra början. För trots allt även om värdskap handlade om att ge och bjuda. Kom det självklart till ett pris. Mestadels för att gästen ifråga kände sig tvungen att bjuda tillbaka. Inte för att Akila skulle säga nej till en sådan möjlighet.

“Självfallet, Xarnir. Och som Djan här säger är mitt biblotek oc…[Read more]

Vemodet över hans ord. Civilisationen måste falla. Hon visste vad det innebar. Hennes hals och läppar blev lite torrare och hennes blick var orolig. Hon hade alltid velat skapa en revolution bland folket, att de skulle kunna ta ett eget initativ och leda. Men nu på senare tid hade hon fått en annan tanke.

“Om civilisationen i Iselem ska fall…[Read more]

Xharin suckade tyst, antingen var det skogen som påverkade henne på något vis eller hans magi, han kunde inte avgöra vilket.
Men han var mycket glad åt att hon kom upp på fötterna själv även om hon nästan ramlade. Rent reflexmässigt så sträckte han ut sin andra hand åt henne som för att stödja henne.
“Kom vi går lite till” sade han vänligt.

Asgeir gav sin bror en skeptisk blick. Även om de var tvillingar var de väldigt olika, och just nu gjorde han en grimas över vad hans bror gjorde för antaganden om honom.
‘Tror du jag skulle ha makten att sälja vår syster, även om jag ville?’ frågade han med ett hest skratt.
‘Hon får göra sin bedömning själv då hon anländer. Kanske du, käre bror…[Read more]

Djan fann det svårt att hålla kvar blicken i hennes, det fick den där klumpen i bröstet att bli större. Så hans blick följde istället sina egna fingrar då han drog dessa genom en av hennes lockar. Hennes fråga fick honom att le. Hon visste ju redan, men kanske han behövde säga det högt för att han själv skulle förstå.
“Civil…[Read more]

Ithias tankar verkade röra sig långsamt som genom tjära, och hon hade svårt att fokusera. Hon hade varit säker på att jägaren var en man som var ute efter död, men nu tyckte hon sig minnas att det hade funnits ett rykte i Vargås om en jägare som spenderat tid med “Kessie”. Var detta mannen? Troligtvis med tanke på att de inte var genomborra…[Read more]

“Tre…? Det låter precis som trä…” sa hon med ett skrockande och det verkade som om hon helt glömt av vad hon hade tänkt göra. Vad pratade de om träd för? Nå… de var ju förvisso omringad av träd som dessutom tycktes röra sig, även utan vindens hjälp.

Ett försök till att ställa sig upp gjorde hon, även om hon vinglade som en full gubbe som t…[Read more]

Ångesten och oron vällde ut från hans ögon var inte svår att se och hon fick en klump i halsen. Hon fortsatte milt att stryka handen över hans kind.

“Vad är det som behövs göras?” frågade hon, lite förvirrat. Nog för att det alltid var något som var tvunget att bli gjort. Men Djan brukade inte ha några tvång. Vad hade han nu tagit sig till? Vad…[Read more]