• Gharf hade helt missat den lilla flickan i snöyran, men hade inte tid att stanna upp och reflektera då fler döda dök upp i stormen. Så han svingade sitt svärd i långa swoshande rörelser som drunknade i vinden och kunde känna motståndet som vibrerade upp i armarna då det träffade fiender här och där.

      ‘Vi måste röra oss!’ ropade han genom vinden ti…[Read more]

    • Hon snurrade åter på glaset mellan fingrarna innan hon förde det till de fylliga läpparna och smuttade på drycken däri. Vinet var en av de många saker hon hade sitt handelsgille att tacka för, och dess kontakt med ytan. Sedan hon tagit tronen hade hon inte rört sig långt ifrån sitt palats, men det skulle kanske snart bli ändring på det, särskil…[Read more]

    • Neeana nickade tacksamt och gjorde sitt bästa för att röra sig smidigt och tyst, men hjärtat dunkade som om hon just sprungit flera mil! De skulle följa efter rebeller! Genom en stad hon själv jagats i! Och far, kunde det vara honom de pratat om? Hon grep Ati’s arm och log mot henne, hon hade ingen anledning att gå till dessa längder för att hjäl…[Read more]

    • Ati var lättad över att rebellerna gick. De var som sagt aldrig…

      Sen greppade Neeana tag i henne och hon såg på henne med uppspärrade ögon.

      “Ah…” Nej, det lät inte som en bra idé, riktigt. Vem visste vad de skulle göra? Vilken uppmärksamhet de skulle dra till sig? Vad de skulle göra om de upptäckte dem? Men… Neeanas blick var så desperat…[Read more]

    • Han kom att sitta på knä bara för att andas ut medan han stirrade nästan förfärat på översteprästinnan, vad exakt hade hänt med henne? Han hade sett henne endast som kortast när Märehn hade marscherat mot Iserion för snart två eller tre års en nu ich den översteprästinna som han mindes från då var inte den han fann i tältet.Nu lyssnade han dock m…[Read more]

    • Neeana flämtade.. skulle de redan gå?? Hon behövde mer betänketid!!!

      Hon tog tag i Atis arm och viskade. “Kan vi följa dem?? De kan ha pratat om far!”

    • Saskia.

      Iserions ros.

      Hjärtat slutar plötsligt slå.

      En hel värld av anledningar till systerns oväntade besök river genom sinnet innan han tillåter sig att andas igen. I stillhet får hennes röst eka för hans inre och låter tystnaden bli tills det att hon ber om hans tillåtelse.

      “Kom in” Säger han myndigt som att rummet han låsts till var en e…[Read more]

    • Ati hade ingen aning om vad männen pratade om – annat än att lite av det hade med drottningen att göra. Men så var det alltid med rebellerna. Drottning hit, drottning dit, eld och lågor och arga röster. Nej, hon hade inte mycket till övers för dem, och hon visste för den delen knappt vem drottningen var. I hennes erfarenhet så var vakter och krimi…[Read more]

    • Blicken gick från ena sidan, sedan den andra, då Aife tillät sig själv att inte vara fullt så rigid. Drottningen såg trots allt inte på henne just nu, och förutsatt att hon inte hade ögon i nacken så tänkte hon nu göra allt för att ta in hela rummet. Att bli överraskad av en man med svärd en gång på en kväll var gott och väl nog för henne, så kund…[Read more]

    • Flickan känner inte längre sina fötter. Ser hur flera dör där hon sitter skräckslaget ihopkurad mot väggen. Blod, skrik och död… det etsar sig fast i henne och får hennes kropp att inte vilja lyda henne. När så en kvinna, blodig även hon får syn på henne skriker hon rakt ut i ren och skär skräck och försöker komma undan handen som landar på henne…[Read more]

    • Hon stod med ryggen mot legosoldaten en liten stund och begrundade det hon sett under uppvisningen. Om det inte hade varit för att hon själv fått en grundläggande skolning i stridens konster, och det faktum att hon var bekant med mer än en demon, så hade hon antagligen inte noterat det hon noterat där inne i tronsalen. Nu snurrade hon sitt vingla…[Read more]

    • Ett ensamt tält stod avsides från alla andra tält ute på jordbrukslandskapet som omgav Loradon. De människor som en gång hade brukat fältena här var borta, bortsvepta i de svallvågor som kriget hade skapat och de djur som en gång hade betat här hade möt ett snabbt öde när en hungrande armé hade anlänt till Loradon. Kvar fanns endast resterna…[Read more]

    • Tjänarinnan placerade lyktan i hållaren på väggen, vid sidan av dörren. En vakt hade följt med, Saskia var osäker på hur hennes bror skulle reagera. Hon hörde hans röst på andra sidan och la handen mot dörren. Hennes varma hand vilar mot det sträva träet, snart följer resten av hennes kropp. Hon lutar sig mot dörren, tryckte kinden mot den. År av…[Read more]

    • Vem räknar dagarna när tiden förlorar sin mening. När det inte finns någon anledning längre att kliva ur sin säng. Världen hade bestämt sig för att fortsätta utan honom. Glömma bort honom och blicka framåt. Vidare. Som om han inte vore något mer än ett illasinnat minne.

      Genom ett smalt fönster kikar solen in över golvet och kryper ljudlöst…[Read more]

    • Det hade gått ett par dagar sedan den första audiensen med drottning Akila. Djan som aldrig tidigare hyst någon tilltro till överheten hade där förstått att det var denna drottning han ville tjäna. Eller? Var det kanske en viskning långt inne i själen? Den där nya rösten som fyllde honom med värme, kärlek och fasa. Drottningen hade mottagit hans…[Read more]

    • Det finns så mycket mer som hon skulle vilja säga till Vasilij men inte inför sällskapet de nu befann sig mitt i. Hon har heller inte kraften att samla sina tankar helt, hon vet vad hon såg.. de andra måste ha sett samma sak. Hon ser hur Vasililj ramlar ihop på marken men går men rör inte vid honom för att hjälpa honom. Han hade haft blodjungfr…[Read more]

    • Neeana spände sig… anfallna… helt blodig… Kunde de prata om far!? Vågade hon hoppas?

      Men tänk om hon hade fel… Att få upp hoppet för att få det krossat igen skulle vara alldeles för smärtsamt. Så arga de var på drottningen tydde ju på att hon höll på såhär ofta. Hur skulle far kunnat komma till rebellerna, han kan ju inte haft en aning…[Read more]

    • Solen sken in genom det stora vackra fönsterna i taket och gav salen ett vackert ljus. Mörkare mönster på fönsterna, formade som löv och blommor, förstärkte känslan av att salen istället var en skogsdunge och gav behagliga skuggor på väggar och golv som annars var helt vita. Salen i sig var inte stor, en av de minsta som fanns i palatset. F…[Read more]

    • Då rebellerna nu var så nära, så hade Ati fallit tyst för att lyssna, hon med… och för att hålla sig dold, så klart. Grönkapporna i sig såg sig över axeln, men noterade knappt gränden alls – den var trots allt fylld med bråte.

      Medan de höll rösterna på konversionel ton, så gjorde de inte heller några försök att vara allt för tysta. De trodd…[Read more]

    • Neeana spände sig och stirrade på rebellerna. Hon visste inte vad hon skulle känna… Drottningen hade dödat mor för att hon trodde hon tillhörde dem.. falskt naturligtvis! Och nu också far! En viss del av henne såg dem som ansvariga för allt det här!

       

      Men.. en annan del av henne såg upp till dem.. De bekämpar den drottning som faktiskt ga…[Read more]

    • Load More
    A password will be emailed to you.