“Ah, nästan aldrig.” Ati viskade nu, då hon hörde stegen komma närmare. “Eh, ofta håller jag mig på… ensamma platser.” Hon nickade. Hon, precis som alla i hennes situation, hade sina gömmor. Det var inte på något vis fullkomligt säkert, men det var vad det var. Hon hade klarat sig hittills!

Hon näslade in sig bakom några förfalla hyllor, som…[Read more]

Djan drämde ned flaskan i bordet igen och slöt ögonen som om något plötsligt gjort honom illa. Han kramade hårt tyget i sin hand och kände hur det värkte långt in i själen… men snart sköljde lugnet över honom och han öppnade ögonen som tårades av hänförelse. Det var som om något trasigt inom honom läkt. Ett tomrum som efter åratal äntligen fy…[Read more]

Neeana följde efter Ati.. hon var ju trots allt experten… Hon sträckte ner handen i säcken och tog lite bröd som hon började tugga på.

Efter att hon svalt brödet frågade hon. “Måste vi… ofta gömma oss?” med tonen som -är det här mitt liv nu?

Så som mörkret skingras på dagen återvänder det också om natten, och skuggorna tog stilla tag i Djans hjärta. Han var inte längre ensam, och hålet hans mor lämnat i honom då hon övergett honom i döden var plötsligt fyllt av en kärlek. Som den kärlek bara en mor har till sina barn. Men det var en sträng kärlek, en kärlek som inte gav utrymme för mi…[Read more]

Djan brast ut i skratt och rufsade om hennes hår.
“Du menar… natten du blev till?” Han fortsatte att skratta roat, men det fanns en kyla i skrattet och något stelt i hans leende. Djan hasade sig ur sängen och upp på ostadiga ben. Han var torr som Iselems öken i munnen. En hostning avslutade skrattet och han kände den metalliska smaken av blod…[Read more]

Orden fyllde henne med en lättnad och hon slöt ögonen för att ta in orden. Jag tror vi lyckades.  Tanken var underbar. Att slippa detta stället, att kunna andas frisk luft igen. Fast det fanns fortfarande den beska eftersmaken. Det var som en irriterande fluga som inte ville sluta säga att det var någonting som var fel.

“Vad hände, Djan?” f…[Read more]

Skrattet dog långsamt ut och han drog ett djupt andetag. Det var på skälvande armar som han hasade sig upp i sittande ställning, andningen fortfarande tung. Långsamt skakade han på huvudet och ett leende spred sig på hans läppar.
“Jag tror…” Han harklade sig, försökte samla tankarna. Allt var som en dimma och genom det djupa surrandet i hans ör…[Read more]

Blicken, skräcken och sättet som Djan agerade på gjorde Sera orolig. Vad hade han sett? Dessutom så tyckte hon inte riktigt om tanken att Sasha rörde sig ifrån honom. Det brukade vara tvärtom, även om ödlan ibland kunde bli ilsken på hennes gamla trogna vän var det vanlgtvis på ett annat sätt. Hon ruskade på huvudet som för att försöka få bor…[Read more]

Det var med ett kraftigt ryck som Djan slog upp ögonen och drog flämtande efter andan. Förvirrat såg han sig omkring, blicken blank, annorlunda och panik lyfte i hela hans ansikte. I förvirringen tog han ett hårt tag om Seras axlar och stirrade skräckslaget på henne och flämtande som om han inte fått luft på flera minuter. Sasha väste och kröp un…[Read more]

I sovrummet satt Sera, helt förvirrad över Sashas konstiga beteende. Vad höll ödlan på med nu? Hon rynkade på ögonbrynen och försökte få bort Sasha ifrån Djans fingrar. Att ödlan skulle förstöra hans fokus skulle inte vara bra.

“Sasha, han försöker bara hjälpa oss. Låt honom vara… Eller?” sa Sera och såg lite oroligt på sin vän. Det var som om…[Read more]

Ett ekande djupt skratt som både lät hatiskt, mörkt och kärleksfullt lockande på samma gång fyllde det ekande utrymmet där han stod.
‘Vill du verkligen veta vem jag är?’ frågade hon, rösten verkade komma från flera håll.
‘Nå väl, vänd dig om…’ sa rösten stilla, och bakom honom kunde han höra de skrapande rytmiska stegen som så många hade djup a…[Read more]

Trollklarlen förstod sin vän för även han började känna sig lite nervös, det var något som pågick som han inte kunde sätta fingret på.
“Troligen så kan jag det ja” han röst var lägre men lyssnade man noga kunde man nog höra att han kände sig illa tillmods över situationen.
“Beror ju lite på vad…” Han kom inte längre för nu var det inte så tys…[Read more]

Närvaron hade växt sig starkare men vinet hade sedan länge trubbat hans vaksamhet. Det kittlade i nacken när håret reste sig och han spann runt för att befinna sig någon helt annanstans. Det här var inte rätt, han måste ut härifrån. Paniken grep tag i honom som klor när han insåg att han hölls fast här och den klaustrofobiska, närgångna röste…[Read more]

Ati ryckte på axlarna. “Ah, tills de är, eh, borta?” Hon gav Neeana ett kort litet flin. “Men vi har i alla fall något att äta, kvar från igår, så alltid något.” Hon krokade sin arm med den andra kvinnan, och började dra in henne mot bråtet. “Den här vägen. Vi kryper in mellan möblerna.”

Då Djan rotade omkring i Seras huvud och i hennes sinnen fanns det först bara en känsla av något som var annorlunda. Det kunde så klart bara vara faktumet att alla sinnen fungerade olika, och hade olika melodier – så att säga – på samma vis som alla platser var olika. Men det var något som alltid fanns där, något som bevakade honom. Och det var in…[Read more]

Corrin stirrade storögt tillbaka, fortfarande med våta ögon. “Vart då? I rucklet kommer jag bara in om jag ska sova i Hudds säng!” Hon rös till.

“Och jag kan knappast resa långt barfota!”

Hon lyfte koltyget och höll upp ett ben för att visa en mycket mindre fot än hon haft förr.  Skorna hade hon sprungit ur när Finn dragit med henne. De va…[Read more]

Försiktigt och lite prövande strök Finn Corrins långa hår. Vem visste med dessa fruntimmer? Ibland skrek dem direkt när man rörde vid dem. Han fortsatte med ett lätt “så ja, så ja” medan han kastade en blick omkring sig. De kunde inte vänta allt förlänge. Även om de inte skulle känna igen Corrin. Skulle de känna igen Finn. Han drog Corrin bakåt oc…[Read more]

Djan kunde ana hennes oroliga sömn och bekymmer men så länge hon fortfarande sov så skulle han nog inte stöta på några problem. Sagt och gjort, han kände direkt när hon vaknade och försökte stilla sitt sinne så mycket det bara gick. Han ville inte att drottningen skulle känna av hans närvaro, det gjorde dem ofta oroliga och svårare att komma åt.…[Read more]