Det är som en eld brinner ut längst med Kaaras armar. Varje hugg och stöt biter in i hennes motståndares kött, kapar, slår sönder, men det tär på hennes krafter, och de är så många. Hon inser att hon inte kommer kunna hålla på hur länge som helst, hon kommer att behöva vila, bara för att andas några andetag, men de döda behöver ingen sådan paus. D…[Read more]

Själv så fiskade Ati upp ett äpple, och suckade nöjt över smaken då hon tog ett bett av det. Kanske lite på den torra sidan, men vem var hon att klaga på gratis mat? Om Neeana skulle fortsätta vara så här effektiv så skulle Ati verkligen inte ha något emot att lära henne allt hon kunde.

Hon var så upptagen med maten att hon först inte helt uppfa…[Read more]

Lemmar separeras från kroppar i blodstänk som färgar stenväggarna i svartröda stråk och Feylin kan se den blodsvärtade klingan blänka till ovan axlarna av de odöda som trängs intill gallret in till hennes cell. Men skrik hörs inte. Ljuden de odöda ger ifrån sig kan bara liknas som de för hungrande monster, gutturala läten, utdragna stön blandas m…[Read more]

Araniel

Plötsligt är han inte ensam längre, plötsligt står hon där. Den vita klänningen bränd i kanterna och med ett stort bandagerat och fortfarande blödande sår över armen men det verkar inte bekomma henne. några tecken på att hon var Athals utvalda fanns inte längre att se hos henne, en kvinna, vem som helst. Ansiktet sotigt och strimmigt av…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Neeana nickade.. tyg.. det kunde hon jobba med… om det gick att ordna. Hon såg på maten… hon var hungrig, nästan yr av hunger. Hon tog upp en bit bröd och tog ett försiktigt bett. Det började försiktigt men det tog inte lång tid innan hon började äta nästan glupskt, magen ville ha näring nu nu nu!

Efter ett par tuggor svalde hon och kände d…[Read more]

Ati var inte helt så självupptagen att hon inte märkte Neeanas besvikelse över förslaget om att skaffa fram något nytt, så hon böt fot igen.

“Ah… eller så hittar vi nål, tråd och tyg! Det borde gå att ordna fram. Någonstans!” Sade hon glatt och satte sig ned igen, varefter hon drog till sig säcken som de nu båda, enligt henne, hade förtjänat…[Read more]

Det fladdrande fackel skenet kastade långa skuggor längst väggarna, och under normala omständigheter så hade nog Kaara varit orolig över att hugga en vän, där inne i halvmörkret, men hon såg nog. Nog för att se de ryckande rörelserna i de dödas gång. Nog för att hon skulle ha blivit sjuk av deras monstruösa utseende, om adrenalinet i hennes blodkä…[Read more]

– Ja nå, int har ja nå bäter idéer elå na meir spännand ti hitt på, än ti byri vander framåt. He e bästa sätte ti kom fram nain gang, bruk ja säj. Försto ja rätt så har ju ni nainting ni ha tänkt gör här, så ja bara hänger me vart ni gar. Säg till bara om ni vill att ja ska gör na särskilt. Va som helst bara, va int rädd ti fråg.

Wim ins…[Read more]

Neeana tog spännet och såg på det. Hon snörvlade och vred på sig för att försöka fästa det över revan. Det hjälpte inte särskilt mycket, eftersom klänningen var för liten krävdes lite kraft för att dra ihop den, vilket resulterade i en åtta-formad öppning istället för den avlånga revan. Lite bättre kanske men. Hon suckade och lade armen längst sin…[Read more]

Vakterna har inte mycket till chans när de odödas armé driver fram. Ett plågat skri av en yngling ekar mellan sten- och bergväggar och tystnar lika snabbt. Ett ljud som får ersättas av ett annat, slafsande blodstänk som Feylin bara till förstelnad kan betrakta. För att vara barbar och brottsling på det så kan inget mätas med synen som slår henne h…[Read more]

“Ahh…” Sade Ati, då situationen genast blev mer lugn. Ingen hade slagit henne, så hon behövde inte gå och berätta för sina vänner att någon behövde lära sig en läxa. Den här situationen var något helt annat! Hon blinkade några gånger då hon var tvungen att styra in sina tankar på ett nytt spår, samtidigt som hon såg över revan i Neeanas klä…[Read more]

Hans klagomål fick det att rycka lite i Drosais mungipor, även om hennes ansikte snabbt blev neutralt igen. Hon hade aldrig varit mycket för att uttrycka känslor, men hon var road. Råttor var dåligt kött, men det fick ned om man var tvungen, och Jaspers klagande på det var nästintill komiskt, då han inte kunde fokusera på det positiva. De skulle…[Read more]

Aife tog ett snabbt steg tillbaka då huvudet föll till golvet, och för den som var ovanligt uppmärksam så hade de kanske märkt att i samma rörelse så stängde ormen på hennes svärd sitt öga. Det var inte en droppe blod på svärdet då hon plockade upp dess slida från golvet och lät den glida tillbaka hem, varefter hon tog och började spänna f…[Read more]

Allt hade hänt på en gång. Ett ögonblick så hade det varit en endast en mörk, frusen natt. Den kallaste på länge, men man hade kunnat behålla viss värme inomhus. Ingen hade tänkt att det var någon fara o färde, inte egentligen. Kaara hade då definitivt inte tänkt sig att så var fallet. Hon hade lojt kopplat av i en liten stuga, tätt inpackad b…[Read more]

Neeana hoppade skrämt till när Ati plötsligt dök upp. Hon såg säcken och insåg att hon kanske hade lyckats i alla fall, Ati hade funnit henne värd att komma tillbaka trots allt. Hon skakade på huvudet och torkade näsan. Hon vred på sig och visade upp revan som blottade alldeles för mycket hud för att vara acceptabelt bland.. ja varsomhelst…[Read more]

Jasper lyssnade hjärtligt på vad hon sade. Hans minne vandrade med ens bakåt i tiden, långt innan hans magi dykt upp och fått hans händer att lysa. Ett minne som luggit gömt inom honom drogs till ytan. Ett minne med färgglada tyger, vackra sånger, energiska volter som fick Jasper, 7 år och med gluggar i munnen, att gapa av förundran. Just en så…[Read more]

Förändringen i mönstret var uppenbarligen helt oväntat, för när Aife tog ett steg bakåt och soldaten såg ett tillfälle att resa sig upp så tog han det. Han hade knappt kommit halvvägs upp på fötter igen innan kvinnas svärd svepte över hans oskyddade nacke och separerade hans huvud från resten av hans kropp. Man kunde skymta ett ögonblicks förv…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]