Djans ansikte sprack upp i ett segervisst leende.
“Jag tvivlade inte en sekund” Med det manade han på hästen med en hög vissling och den satte villigt av i galopp, om än mycket lugnare än deras tidigare tävling. Han såg sig över axeln med det där glada skrattet som kom så lätt för honom.

“Kom igen Sera, vägen kommer inte vara lika lätt så läng…[Read more]

Dra upp vatten från sand? Tanken var förvirrande. Inte fanns det väl mycket vatten i sand? Men kanske hade han rätt. Och hon ville ju trots allt inte låta okunnig. På något sätt var Djan en av de få människorna som Sera absolut inte ville visa att hon var dålig på något. Hon var inte ett barn längre!

Hon nickade, lite mer bestämt med ett leende…[Read more]

Hovarna smattrade mot vägen och det var ett dånande som var svårt att inte höra när de bevingade männen red in. Stanken från hästarna och männen slog Nenya och hon rynkade på näsan. Som om det inte var nog med all gyttja och smuts redan? Hon följde de med blicken och lyssnade på Ayperos ord. Hon nickade – lite disträ över allt ljud. Ett litet…[Read more]

Fundersamt tuggade han på en dadel och ryckte lite på axlarna innan han spottade ut kärnan.
“Alltså, inte mycket vatten alls. Det är mest längst bergen och karavanlederna som man har oaser och vattenhål.” Han tog en till dadel med samma obrydda min – tanken på att inte ha vatten verkade inte störa honom det minsta.
“Så rider vi tvärs genom ökne…[Read more]

Även om den sårade minen var lite spelad, kunde inte Sera rå för att känna ett stygn av dåligt samvete. Kanske hon skulle lita på sin forna vän? Men tanken på att inte ha en van guide… för hon var inte helt säker på om Djan skulle räknas inom den kategorin… kändes inte allt för vettigt. Å andra sidan, slippa staden. Ja. Det övervägde det m…[Read more]

Hon grimaserade av smärtan när hans klor sjönk in i hennes arm, men hon sade inget om saken utan härdade bara ut för den stund det varade. När demonens klor släppte taget om henne så kisade hon skeptiskt ned på de fula märken han gjort i hennes arm, nästan som om hon fann deras blotta existens smaklös.

”Givetvis bryter ni inte ert löfte, det vo…[Read more]

Köparen stirrade på köparens fem tusen guld, han hade faktiskt aldrig med egna ögon sett så mycket pengar på samma ställe förut. Tio tusen var visserligen ännu bättre, men tre dagar.. på den tiden kanske köparen skulle hinna ångra sig. Han ville inte riskera det, när de var så nära att göra affär nu.

“Du får ägget för dessa fem tusen om du och di…[Read more]

Han såg tankfullt över staden, han hade ju inte riktigt fått något bra syn på den igår i allt regn, det hade ju vart mer tur att de funnit värdshuset. Så åt vilket håll han behövde inte leta så länge då han såg en skylt till den lilla butiken längre ned på vägen. Problemet var att han sällskap var försvunnet. Inte ens det varade länge; just…[Read more]

Med höjda ögonbryn och nästan en sårad blick såg han förvånat på Sera.
“Varför inte? Jag har vandrat den här öknen tidigare. Dessutom har vi ju hästarna nu också” Han log och klappade sin häst på halsen och satte sedan bestämt handen på höften.
“Klart jag kan ta oss genom öknen. Du fixar vattnet bara” Han flinade självsäkert och fick den där mar…[Read more]

Det vettigaste hade varit att oroa sig över att han inte skulle fått luft när han nästan satte kärnan i halsen. Fast vem kunde vara det? Han såg så fruktansvärt rolig ut och dessutom var hans skratt smittsamt. Lite lättad var hon trots allt då han spottade ut den.

Hon stoppade en dadel i munnen och njöt av sötman en stund för att sedan spotta…[Read more]

Djan skrattade så att han nästan satte kärnan i halsen. Han spottade ut den på marken och ryckte på axlarna.
“Kanske, man var ju inte i sina sinnes fulla bruk direkt” Han stoppade ytterligare en dadel i munnen och styrde upp sin häst närmare Seras så han kunde lägga ett par dadlar i hennes utsträckta hand.

“Du jag funderade på det där om att bli…[Read more]

Nyfiken lyssnade Sera på hans berättelse om giftormen. Död? Det hade varit tråkigt och vem skulle hitta hans kropp så långt borta? Hon skakade på huvudet om hans yrande med Sasha. Vingar som täckte himmelen? Det lät som en dröm det. Det kunde ju inte vara något annat än drömmar och hallucinationer? Om inte… Ett brett flin dök upp på prinsessan…[Read more]

Djan rynkade på näsan även om han skrattade.
“Bläh.. Du vet att Sasha kom med en giftorm en gång – som fortfarande levde” Han tog emot vattnet med ett tacksamt leende men fick den där fjärran blicken igen.
“Den lilla demonen bet mig. Höll på att dö, ensam i bergen.” Han rös till och drack av vattnet innan han räckt det tillbaka till Sera.

“Hel…[Read more]

Precis som Djan lade hon sin ena hand ovanför ögonen för att skugga och kunna följa Sasha. Hon betraktade den lilla draken något fascinerande och lite med avund. Tänk att kunna vara så fri att kunna flyga kring sådär. Dessutom ha någon som bar runt på en de flesta av dagarna. Hon log lätt och strök en hand genom sitt hår.

“Djan min vän, har du i…[Read more]

Djan skrattade hjärtligt åt hennes påstående.
“Jag tror inte det där är som man säger…” Inte för att han kunde komma på rätt uttryck dock. Uppmuntrande klappade han hästen på halsen och den frustade förnöjt. Någonting rörde sig i hans väska och Sasha stack upp sitt behornade lilla huvud och väste, uppenbarligen omtumlad efter den snabba ritten…[Read more]

Vésiva tryckte in en sista matbit i sin mun och tog några sista klunkar av teet. Som inte riktigt var gjort för att dricka så fort och på det sättet. Bittert var det. En grimars och tungan ut för att visa sitt missnöje för att sedan slänga upp sin packning på ryggen och den andra väskan över sin axel. Hon hade nästan glömt av sin åsna i stallet…[Read more]

Lite besviken att hon inte hade vunnit, det var hon, men samtidigt rann det snart av henne då hon insåg att hon inte hade behövt laga mat. Ett brett leende prydde hennes ansikte och hon såg att hennes häst var lite mer nöjd över det lugna tempot de nu hade då de lunkade fram.

“Fusk? Det är inte fusk. Det kallas taktik. Allt är tillåtet i ett spel…[Read more]

Vän? Ordet förvirrade honom. Det var var få, om inte ingen av människorna han kallade vän. Han höjde på ögonbrynet lite skeptisk över det hela och kunde inte rå för att skratta lite hest åt hans kommentar om värmen. Efter att Reidar sänkt sitt svärd sänkte han sitt vapen. Även om det var lite riskabelt kändes det som det rätta att göra och något…[Read more]

Lådorna som föll ned i deras väg fick Djan att instinktivt slita tag i tyglarna och hästen bokstavligen gled på bakbenen till en abrupt halt. Han svor till åt sin egna manöver, de borde ha hoppat men i ögonblicken hade han blivit lite för rädd. Hästen slängde med huvudet när han manade på den igen, nu runt lådorna istället och av i galopp efter Se…[Read more]