Geira stirrade på den något omskakade Ulfruk, och skrattade sen till, ett kort, hest och synnerligen ocharmerande läte. Så samlade hon sig.

“Jo vars, nog menade jag det ordagrant när jag sade att jag har personlig erfarenhet av de döda. Ungdomligt oförstånd kan slå en in på de nesligaste av vägnar ibland, och jag betalar det priset än.”

“Jag…[Read more]

Ulfruk skakade Geiras kalla händer, de var nätta men visst fanns det styrka där. Plötsligt fann han sig stå med en ljus skinnpåse i händerna, och fick instruktioner om att inte öppna den. Stynget av nyfikenhet trycktes på plats av Ulfruks förnuft som sade åt honom att ibland är det bäst att bara göra som man blir tillsagd.

Han tackade hövli…[Read more]

Geira knep ihop läpparna i ett leende, och tog dvärgens rejäla högernäve mellan sina båda kalla, fuktiga händer. Någonting tycktes för ett ögonblick skimra till i de oseende ögonen.

“Utmärkt, min bäste herre! Ni förstår mig helt korrekt.”

Hon släppte hans händer och började reflexmässigt leta i klädnaden efter något, men avbröt sig.

“Ursäkt…[Read more]

Ilskan blossade inom Davant och han kunde känna hur hans käkar låste sig. Han blev inte arg på Nenya eller Ayperos även om deras ord varit den gnista som tände elden, han blev arg på sig själv. Det de pratade om var fel men de var samtidigt monster och kände inte vid rätt och fel så som han gjorde. Det som gjorde Davant arg var att en del av hon…[Read more]

Ulfruks bestörta ansiktsuttryck måste ha röjt att han var mycket imponerad av kvinnans iakttagelseförmåga. Hon måste ha skarpa sinnen om hon kunde läsa främlingar så väl, han rätade upp sin kropp, lät armarna falla ned och lade ena handen över den andra. ”Madam Geira, ni talar mitt språk! Ert förslag är alltså att hjälpa mig i jakten på denne vam…[Read more]

Tur för dem att stoet kunde ta vara på sig själv för när Skjórinn vred på sin överkropp för att titta på honom föll hans blick automatiskt till hennes ögon. Hon svarade honom att det i sådanafall störde henne att en sådan som han satt bakom henne och hans skulle ta till orda när ögonen svätte vidare ned mot bröstkorgen vid rörelsen av hennes…[Read more]

Nästan äckligt tyst satt Nenya och betraktade Davant och Ayperos. Hennes huvud var snett och de intensiva ögonen blixtrade. Det var svårt att dölja sin nyfikenhet och upprymda humör. Det kändes rätt. Även om det snarare var som en intressant lek för henne. Som nästan allt var för henne. För vad var egentligen en människa? Men denna människa hade…[Read more]

Det kändes alltid lite som ett tomrum när hon spenderade pengar. Fast hon var medveten om att det snart skulle komma tillbaka. Om inte mer. Den nyfunne personen skulle kanske kunna leda henne till mer eftertraktade varor, om inte ännu bättre, äventyr! Bara tanken gjorde henne upprymd. När senast hade hon varit på ett sådant? Som inte slutade…[Read more]

Geira irrade med blicken över dvärgen. Visserligen var mörkret hennes skyddande fåll, men somligt gick inte att undgå. Hans uppenbart trevande artighet bådade dock gott, och hon beslöt sig för att vara så pass kortfattat ärlig hon kunde. Hon sträckte ut sin hand från klädnadens vrår och försökte fästa sin ostadiga blick på hans ansikte. Hon såg…[Read more]

Ayperos lyssnade på Davants ord. Så klart visste han redan allt detta, men det var ändå intressant att höra att mannen var så ärlig med hur han förhöll sig själv till världen och sin familj.

‘Och vad hindrar dig från att bli er familjs överhuvud, och ta din fars rikedomar?’ undrade han, mer som en tanke snarare än en uppmaning till en konspirati…[Read more]

Nenyas flin blev bredare. Sättet som kvinnan framför henne talade till henne. Som om det var vilken dag som helst. Som om hon var vem som helst. Det hela fick henne att skrocka till. Innan yxan sjönk in i hennes ben, undveks skadan av att hon tog ett steg bakåt. Överstökat? Snarare tvärtom. Vad var det roliga med att göra det enkelt? Ögonen…[Read more]

Vid alla hörntänder! Rushla stannade till och hennes hjärta stannade ett kort ögonblick. Den vackra ölen forsade ner på de smutsiga gatorna och inte ner för hennes strupe. Tanken var hjärtskärande. Allt stannade till för ett ögonblick och blev suddigt. Hur skulle hon nu kunna betala tilbaka det som hon hade spenderat, speciellt förlorat i…[Read more]

Orkfried hade just staplat upp bägarna som Orkfried så prydligt hade diskat för att snart kunna fyllas med rövormsöl och stövelmaskvin som var krogens specialbryggat Orköl. Orkfried bar sitt vanliga svarta förkläde, sitt kortkrippta skägg och de långa flätorna som dansade kring hans huvud när han cirklade omkring bakom disken.

Rätt som det var h…[Read more]

Skjórinn
“Du mener om jag skull störas av at ein mann sitter bak meg, som ikke bryr seg om hans gjerninger kan oføre til lidelse og død, åt ein som ikke förtjener det?” Skjórinn vred lite på sig där hon satt i sadeln och tittade bak på honom. Så hon kunde se honom i ögonen. Hon hade svårt att tro på att någon inte kunde bry sig och försökte se i…[Read more]

Hon var minsann underlig och han förundrades över det faktum att han reflekterade till en mån han gjorde kring hennes beteende, hur hon talade till hästen och sedan förklarade för honom varför hon gjorde det. Själv talade han sällan till stoet men var noga med att behandla djuret väl för i slutändan så vann de båda två på det.

Flätorna…[Read more]

Skjórinn
När djuret gick fram för att dricka, ställde sig Skjórinn vid sidan och klappade stoet över halsen och manen. Höll vakt efter varg, som hon lovat. Fast i de här skogarna fanns det inte många och de var inte ens i närheten just nu. Det var värre med björnarna, men så länge man inte klampade rakt ner i deras iden så var det ingen fara med…[Read more]

Den lätta kvällsbrisen hade fört med sig personens obehagliga doft redan innan Ulfruk såg upp på dess mörka gestalt. Personens ansiktsdrag var svåra att urskönja i det svaga månljuset, men av rösten att döma så antog han att det var en kvinna, och ung lät hon inte. Ulfruk kände av en underlig atmosfär i hennes närhet, men valde att hålla en hövisk…[Read more]

Geira hade inte haft sådan tur på länge. Tur och tur, nå, det kunde kanske diskuteras. Fastslaget var i alla fall att genomströmningen av folk villiga att göra affärer med henne var närapå utsinad. Innerst inne svor hon över tilltaget att ens återvända till Iserion. Hon var långt bättre uppskattad i andra skrymslen av världen, och att komma till…[Read more]