Ursa vände blicken mot Turin.

“gudarna går före våra mänskliga tidsplaner. Jarl…” cirkeln tystnade.
“Jorunn kom sitt ner med oss här” Ursa visade på en plats i hundarna gjorde rum medan han började plocka med lerkärl och örter.

Uxa sitter på sin plats och flinar.  Han finner det alltid lika roligt när nån stiger Ursa på tårna.

Kai öppnade kabindörren och in smet Tass, med knorren i vädret, nu blev det kalas. Tass sprang omkring i Kai’s kabin och rotade bland alla kartor och mappar och tuggade på ett par pergament och böcker som låg framme.

“Tass.. men.. nej.. va..” Kom det ur Kai som såg på när Tass sprang omkring i kabinen och grymtade.

Kai grep tag i sin sjöpisto…[Read more]

– Uxa, du kommer verkligen inte att bli besviken, tro mig. Men allt har sin tid, nu ska vi dricka mjöd.

Som vanligt kunde han inte berätta för mycket för Uxa, det skulle bara innebära att de stack iväg som skållade troll och attackerade Ulfhedna rakt på, utan någon som helst taktik, utan bara med råstyrka. Det funkar visserligen bra i vissa sit…[Read more]

Turin kom till avfärdsplatsen och såg att Uxas hundar var i full färd med någon form av ritual. Han hade inte mycket till övers för schamaner, men han visste att det var viktigt för Uxa, Bera och Ursa att få göra sina vanliga ritualer, om det så var religiösa eller helt enkelt deras eviga slagsmål. Skulle det inte vara för att just de eviga slagsm…[Read more]

“Även gudarna behöver sin sömn,” svarade hon oförstående och rynkade pannan. “Om nån av er somnar under färden får ni skylla er själva! Jag har tillräckligt att bära nu.” Hon visste inte riktigt vad hon tyckte om deras nuvarande tillstånd. Om de hade druckit eller rökt något särskilt så ville hon också gärna ha.

“Jo men givetvis,” utbrast seda…[Read more]

“Verkligen?” En mindre våg av blandade känslor kom över honom, som han skakade av sig lika snabbt igen. Oron han nyss känt lättade lite av de lugnande orden, men.. Sade Eärmelindo nyss ‘mindre’? Vad han nu menade med det. Luka rynkade på näsan. Förbryllad, och lite osäker på om han borde känna sig förolämpad, såg han mot alven, som verkade vem…[Read more]

Antrophelia… Redan vid nämnandet av staden anade mörkeralven vart samtalet var på väg. Hon spände sin käke och hon stannade upp med sitt bläddrande i boken. Sidornas prasslande tystnade och en lite tyngre duns hördes när lädret på bokens pärm slog igen. Det var ett minne som hon fortfarande hade färskt. Egentligen var det något som hon helst hade…[Read more]

Uxa och hundarna protesterade inte och anslöt sig till festen. innom kort började två av hundarna brottas sinsemellan och de andra började vadslå om vinnaren.
“så säg mig Turin har du någonting som jag kan sätta hundarna på snart? de börjar bli rastlösa.” frågade Uxa mellan skratten.
trots att frågan ställdes i skämtsam ton syntes det på Uxa och…[Read more]

Han betraktade henne stillsamt, kanske lite längre än vad som var socialt accepterat. Så rullade han med skulderbladen, kände den spända och ömma huden där stygnen höll ihop den. Det dög. Bättre än att såret var öppet och blödde. Med ett stön sjönk han ihop och lade sig ner på den hårda blodfläckade jorden.

“Det låter som en spännande blandning.”…[Read more]

Ursa slog runt och fäste ögonen i Jorunn, hans ögon blodsprängda men fyllda av glädje
“ah Jorunn, sömn är obehövligt i gudarnas närvaro” svarade Ursa.
man kunde nästan känna atmosfären i cirkeln på bar hud. nära mitten av gruppen satt Uxa som lyfte sin blick mot Jorunn när hon ankom.

“varför deltar du inte för gudarnas beskydd? att utföra riten…[Read more]

Dimman påminde om den hon var van vid hemma, den var dock aningen tunnare här. Det gjorde henne inget. Med blicken fäst på silhuetterna som lösgjorde sig när hon närmade sig gick hon med bestämda steg mot den lilla skaran som var Uxa och hans män.

Hon hade inte med sig mer än hon orkade bära, men så orkade hon ju bära en hel del också. Med a…[Read more]

Det tycktes som hon slappnat av lite nu, det var bra, så han hade inte gjort något för konstigt igen. Alltid något men det skulle nog komma fler tillfällen att göra bort sig eller säga mer än han tänkt. Enda baksidan med att ha funnit en person att resa med.

Xharin höjde på ögonbrynet just då hon sade ”uppe på land”? Vänta lite? Va? Trollkarle…[Read more]

Ordväxlingen och små bråken mellan syskonen hade alltid roat Ranghildr, även om det drog henne till vansinne när de var små. Med en liten drömmande blick såg hon mot dörren. På något sätt hade hon föredragit då de hade den mindre huset. Eller kanske det var tiden i sig hon hade föredragit… Det var inte förrän hon kände Audgisils hand om…[Read more]

Den gamle alven log lite melankoliskt, och såg ut genom ett av fönstren lite frånvarande en stund. Han tyckted bortkopplad från nuet en stund som var något längre än bekväm för dödligt folk, med minnesbilder som passerade framför hans ögon. Till sist tycktes han återvända, och vände blicken mot Luka.

‘Det är länge sedan vi haft en drake bland o…[Read more]

Ett sista stygn, sedan bet hon av tråden för att fästa ben nålen i sin säck. En kort stund betraktade hon sitt verk och nickade lite nöjt. Det var inte ett mästerverk direkt, men det var å andra sidan inte allt för fult. De satt ihop, hindrade de mesta av smutsen kring dem att komma in. Vinga skulle precis säga något, men hann inte få fram några…[Read more]

Småskrattandet från Xharin fick Vesíva att slappna av lite och hennes axlar sjönk ner lite och även hennes hållning. Hon hade inte gjort sig till åtlöje. Åtminstone inte än. Men om de skulle på äventyr tillsammans skulle väl fler chanser komma upp. Kanske lite besviken, även om det var ett skämt om att han skulle fångat en ängel. Trots allt fanns…[Read more]

Trappor. Lukas ärkefiende. Att bestiga dem kändes som en längre resa än den han nyss gjort till hästrygg, och när han väl nådde plattformen där Eärmelindo – som inte verkade det minsta medtagen – hade stannat så stannade han själv, lätt framåtlutad med händerna mot knäna medan han pustade och flåsade som en blåsbälg. Efter att han hämtat andan o…[Read more]

I gryningens ringa timmar befann sig Uxa och hans mannar i utkanten av staden i väntan på Turin och Jorunn.
Hundarna var en bisarr syn i morgondimman, samtliga satt i bar överkropp trots kylan täkta i målade runor.
I mitten av dem stod shamanen Ursa med händerna fulla av örter och mynt som han periodiskt slängde i elden i offer till gudarna…[Read more]

Turin visste inte hur han skulle tolka det svala intresset. Jorunn var alltid ivrig att ge sig iväg på äventyr, det var ingen hemlighet. Men Uxa kändes lite frånvarande, drömde han sig iväg till något värdshus, eller var han ute på ännu ett av sina egna äventyr med Bera och Ursa? Nå, om han ville med Turin på färden, då skulle han nog komma med i…[Read more]