Gork såg på sin ena hand, och sen på den andra handen, som Jo just satt i bandage, sen över tillbaka på den andra handen, och tillbaka på den i bandage.

“Jo Vogaumtar!” Gork sken upp, tog tag i Jo och kramade om Jo, utan att tänka på att Jo kanske skulle kvävas av Gorks jättelika orkstyrka. “oh, Gork.. um.. Sardon (förlåt)”. Gork lyfte ner Jo…[Read more]

Handlaren, röd och svettig i ansiktet, utbyter en nervös blick med sina söner. Haelga kliar sig på huvudet, själv inte helt säker på vad som pågår. Vad gör dessa två fruntimmer här helt plötsligt? Det må så vara dock, det slår att behöva ta fram stekpannan hon bär på ryggen. Köttfärs i all ära men hon föredrar att inte göra den på ilskna karlar. O…[Read more]

Äntligen… Allt springandes hade gjort Jo trött. Trots allt ska man inte springa på en timme efter att man har ätit… Eller var det simma som det stod i Erethils bok? Det var väl bättre att försöka hålla sig borta från båda de två aktiviteterna. Ett tag stod Jo och hämtade sin anda för att försiktigt sedan gå mot Gork. Det tog båda hans händer…[Read more]

Vanligtvis hörde Vinga om det var någon som dök upp, men kvinnan tog henne med förvåning. Svart hår, blåa ögon… En blick som fick andra att fånga intresse i henne. För en stund lurade det kvinnan själv, tills hon skakade på huvudet och såg mot de tre männen där. Åtminstone jämnades oddsen något. Tre mot tre. Eller Vinga skulle nog säga att de h…[Read more]

Halvt som halvt lyssnade Vinga på vad som nämndes om besten som låg död där framför dem. Inte allt för intresserad, varelse som varelse och död var den nu. Så vad spelade det för roll att tala om den nu? Om det inte betydde arbete… så klart. Hon kände lite diskret på sin penningpung som började bli lite för tunn för hennes egna smak. Kanske de…[Read more]

“Eldel, jag är Eldel”, svarade mannen som uppenbarligen var någon slags trollkarl. “Jag kommer från norra Älvskogen”. Bara orden av hans forna hem fick nästan hans ålderstigna ögon att börjas tåras. Hur många av hans vänner skulle finnas kvar att möta honom? Och hans dotter? Levde hon ens? Han hade inte sett henne på två decennier… Han försökte…[Read more]

Gork hade hiskeligt ont, vad var detta, varför var Gork så klumpig, det hände alltid därhemma. Gork klumpig tänkte Gork medan Gork sprang omkring i sin cirkel utan att märka att Jo sprungit efter Gork. Gork stannade till när Gork såg Jo, Jo försökte säga Gork något.. Jo höll nått i sina händer.. trasor? vad ville Jo göra med Gork..

En massa…[Read more]

Thelgarn lyssnade på vad denna såkallade “Häxkarl” hade att säga. Så vek han in: “Jag har io läst kring dessa varelser i de bibliotek i Celeras, men som den gode häxmästaren här påpekar, är det ju besynnerligt att en boskapskär lindorm skulle ha något intresse att återta sig ett besök här. Och inte har väl någon av oss någon fårskalle i släkte…[Read more]

Plötsligt så kommer en ung kvinna gående iklädd i en lång kappa, den är figursydd och under kan man skymta en lång klänning. Hon har långt svart hår och ljust blåa ögon som gnistrar av temperament. Hon är lång och har en smal midja men annars väldigt kvinnliga former. Det går inte att missta att hon är arg, hon säger inte ett ljud.

Trots att…[Read more]

Ett tag följde Jo orken med sin blick, som för att försöka fundera på om det var något annat han hade försökt säga henne. Vad kan… Aha! Smärta, så klart. Det går väl inte an, han hummade lätt medan han funderade vad han kunde göra åt saken. Sedan gick det upp ännu ett ljus och han gick fram till en av sin säck för att dra fram en av hans rena un…[Read more]

Höga röster hade fått Vinga att reagera, i för sig var det inte allt för ovanligt i Celeras. Alltid något som skedde i skuggorna. Hon skyndade på sina steg och tornade sig upp bakom en av de tre männen. Den unga kvinnan var lång, nästan lite för lång. Hon placerade försiktigt men ändå bestämt en hand på mannens arm.

“Jag tror ni är medvetna om a…[Read more]

Det var inte mer än att hennes fingrar spändes lite över vinkupan när hon hörde drottningens svar. Varför hade Neyir föreslagit det? Typiskt honom. Fast åtminstone verkade inte drottningen ta allt för illa upp, även om hon såg det vassa leendet. Ett kort ögonblick mötte hon Neyirs blick, en hint av både hennes rädsla och irritation.

L…[Read more]

Neyir lyssnade på härskarinnans ord, och kände sig spänd inuti över vad han själv föreslagit. Vem var han som försökte ge råd åt denna kvinna? Ville han bli av med huvudet genom att förolämpa henne? Han skulle få försöka vara mer försiktig i fortsättningen, men hans affärssinne hade tagit över. Önskan om att alltid göra det bästa av vad man hade…[Read more]

Hennes kommentar om anledningen till varför maktbytet varit så pass tumult förblev utan kommentar, vilket kanske var bäst. Det värsta de båda hade kunnat göra i den stunden skulle vara att påstå att så inte alls var fallet, ty det var osanning och Isra avskydde osanningar med avsikt för att stryka hennes ego, det var alldeles för genomskinli…[Read more]

Neyir nickade lätt åt det Vesíva sagt, trots allt var detta vad de hade diskuterat på förhand. Han betraktade drottningen, i hopp om att hennes reaktioner skulle vara positiva.
‘Och givetvis är det inte vår sak att säga hur ni ska agera politiskt, ers högvördighet, men jag tror att våra klienter skulle uppskatta att lära känna er mer… perso…[Read more]

Arand torkade bort svett från sin panna med ärmen, och drog några djupa andetag för att stabilisera sig själv. Han sneglade hastigast mot de andra, och mot folket som sprang omkring. Ingen hade riktigt tid att stanna och se på vad som skedde, de hade trots allt eldar att släcka. Långsamt, kanske lite bittert, gick han till besten och lade sin ena…[Read more]

“Ma. Erethil!” sade Gork till svar. “Erethil. Vogaumtar! Jo, Vogaumtar! Gork, Nam’gaumtar (inte gudomlig)” varje gång Gork sa Vogaumtar öppnade han sina mun och sina ögon som om han sett något spöke eller överraskande, något gudomligt.. och när Gork sa Nam’gaumtar, hade han ett besviket ansiktsuttryck och sänkte sitt huvud.

Sedan såg Gork på j…[Read more]