Arathiel deltog entusiastiskt i striden, nöjd med sin insats. Aldrig igen ska dessa människor få gömma sig bakom förrädiska alver och tro sig kunna segra utan en strid! Det hade svidit att skjuta en alv men hon var ganska säker på att det inte var dödligt, i alla fall inte direkt dödande, syftet hade ju bara varit att sätta igång striden ige…[Read more]
Hon hade hört att Vesvía var tillbaka i Antrophelia, och kanske på ren impuls så hade hon valt att kalla henne till sig. Det var trots allt tack vare Vesvía som hennes inbjudan till Ayperos hade nått fram och även om Vesvía inte hade influerat Ayperos beslut att acceptera inbjudan så kände hon trots det tacksamhet för den lojalitet som handelskvi…[Read more]
Också Isra tycktes lysa upp då de nådde ytan. Den friska fläkten svepte genom hennes hår och över hennes hud och fick den att knottra sig. Nere i Antrophelia fläktade inga vindar och temperaturen var alltid behaglig och stabil, inte alls som ovanför ytan där de nu befann sig. Det var uppfriskande, och hon kunde inte låta bli att sluta ögonen fö…[Read more]
Förvåningen i hans ögon skulle ha varit nog för att få henne att skratta om det nu inte var för att där inte bara fanns förvåning i dem, utan också något annat. Det gjorde henne lite paff, och än mer så när han lutade sig in för att kyssa henne igen. Det var nog för att göra också henne förvånad, men hon var inte den som klagade. Istället b…[Read more]
Hon betraktade dem medan Dastan hjälpte Sera på fötter, glad över vetskapen att prinsessan ännu hade kompetenta och lojala män vid sin sida. När hon först fått nyheterna om läget i Iselem så hade hon fruktat att Sera skulle vara helt och hållet ensam. Hon var glad att så inte var fallet. Hon skulle behöva allt stöd hon kunde få, särskilt nu när…[Read more]
Ett litet slugt leende fanns på hennes läppar och hon kunde inte rå för att skratta ett bubblande och glatt skratt. Hennes ögon var något mer allvarliga och det fanns en nästan mörk och nästan lurig glimt i ögonen.
“Åh ja, men å andra sidan måste det betyda att du är den enda som rör sig i svarta marknaden, hm?” sa hon som om det var något anna…[Read more]
Givetvis var det så, de befann sig ju trots allt i Märehn. Hon skulle antagligen ha sagt något om vad hon tyckte om en så humorlös gud, men när han föreslog att han skulle slåss för henne, och sedan talade om deras ”vekhet” så mörknade hennes blick, och hennes humör.
”Om det är blod ni vill ha, furst Vasilij, så är det blod ni ska få. Min bror…[Read more]
Wreax log lömskt till hur Aine uttryckte sig. “En handelsman måste vara klarsynt för att vara bland de bästa.”, svarade han. “Er klädsel hjälpte självklart.”, tillade han, och skrattade lite. “Ja minsann. Jag har hittills rest för det mesta långa vägar västerut och sydväst, men min väg har också lett till Karm på ett par tillfällen. Car…[Read more]
Aine
“Åh, ursäkta, vart är mitt hyfs?!” Hon log lite snett, men urskuldande. “Jag heter Aine.” När han nämnde att hon var en magiker, gav hon ifrån sig ett mjukt – men lågt skratt. “Det är min kåpa, eller hur?” Hennes ögon smalnade av lite och såg fundersamt på honom. Det var en av få som hon mött, som vågade gå rakt på sak. “Menmjovisst.. är jag f…[Read more]
Wreax Situros
“Wreax, Wreax Situros. Och för all del! Född och uppväxt här i Antrophelia, minsann.” Efter att han introducerat sig vände han sig och gjorde en gest som kunde tolkas som ett bud att gå bredvid honom, och han såg sig omkring medan han lyssnade på och besvarade Aines fråga.
“Javisst! Det är en av de första saker som läggs märke till…[Read more]
Aine
Hon såg lättad ut! Vilken tur att första bästa personen varit en vänlig en. Handelshuset Bläck hade gjort sig ett rykte, ett som inte Aine missat. Därför gick det fort för henne att identifiera färgerna på hans klädsel. “Du ska… ha stort tack.” Ska tacka honom när vi kommit fram, tänkte hon. Den mänskliga kvinnan suckade högt och börja…[Read more]
Sparven hade kommit fram till den livrädda mannen och tagit honom i kragen innan bartenderns skrik fick honom att stanna upp i sin rörelse där tänderna var blottade, redo för ett bett. Lååååångsamt vände han blicken mot den osedvanligt modiga mannen som verkade greppa tag i Deimos som inte direkt verkade bekväm med det hela.
Doften av urin från m…[Read more]
“Ja du, det känns att han har fått för sig att jag handlar i varor som jag inte borde. Till exempel den byggnadskorall som jag exporterat till Celeras – självklart behöver folket här av den då korallrevet blev smittat i Djupgraven och det finns enbart nu kvar i små mängder och blivit oanständigt dyrt. Men han förstår inte, jag har själv sett…[Read more]
Dryaden tycktes inte märka av Axels inre monolog, förutom att hon gav honom ett litet frågande leende innan han vände sig upp för att se på vad hon visat åt honom. Ett gladare och nöjt leende över hans reaktion fick henne att sedan skratta. Nu då han var medveten om deras hem kunde han även se små älvor fladdra omkring, och se att många av trä…[Read more]
Neaduin ryckte obekymrat på axlarna över deras ord.
‘Visst, visst, så vad ni säger är att jag ska vara tyst.’ sa hon och gav dem varsin lite skarp men lurig blick, som om hon utmanade dem att försöka stoppa henne från att säga och göra precis vad hon tyckte. Taweyn la sina armar i kors, men log lite över Aeriels uppmuntrande ord och det behagliga…[Read more]
Arand var egentligen inte speciellt sugen på vin efter deras dryckestävling, men det handlade mer om princip och kanske själva tanken om att sitta med en vinbägare och bli matad som en kejsare. Med ett förvånansvärt nöjt leende höjde han glaset i en lite sarkastisk skålning, trots allt var det en omväxling att bli omhändertagen av någon.
‘Ers…[Read more]
Jezeral hummade simpelt över hennes ord, med blicken riktad framåt då äntligen kommit ut på vägarna igen där detta galna äventyr börjat. Nu skulle resan han behövde göra ta betydligt längre, men för att överlämna Naera var det värt det så klart.
‘Då har du lärt dig en hård sanning, krigare.’ sa han.
‘Och du har så klart rätt, allt kan vara farligt…[Read more]
Faegrim betraktade ordväxlingen mellan Finn och Cathryn lite tankfullt, men ryckte på axlarna sedan bekymmerslöst.
‘Det ordnar sig nog.’ sa han med ett uppmuntrande leende, men dolde faktumet att hade de inte insisterat på att hon var en man skulle han inte trott det. Trots allt käbblade de två som ett par.
‘Vi hittar nog någon som kan hjälpa…[Read more]
Nilla hade lika klumpigt som Arlin mött upp kyssen med ett flammande rött ansikte som hon i sin tur vart lite generad över som i sedan tur gjorde rodnaden värre. Trots detta dock så såg hon betydligt mycket gladare ut nu även om det svidandet som var hennes kind fortfarande bultade efter hennes mors “tillrättavisning”. Hon ville nästan inte slä…[Read more]
Faegrim gav de två kompanjonerna ett tankfullt leende, lite road över Herries beslutsamhet om att ta sig vidare. Likväl verkade trollet väldigt avslappnad med tanken att gå in i skogen.
‘Det sägs att skogen är magisk, och att den Gröna draken sover här, vaknades över Brinkeland…’ sa han, och talade lite lägre som om det var en plats av vö…[Read more]