Fier verkade som inte orolig för den alven, det var mer varelsen som slumrade som utgjorde ett hot, och inte bara den för att om den nu skulle vara en dörr från andra delen av världen så vore det klokast att stänga den dörren. Visste hur lätt saker kunde slinka igenom vid rätt tillfälle, eller fel om man ville hellre kalla det så.
Vad hade de för…[Read more]

Eir var tvungen att medge, det var faktiskt intressant att se hur allting utvecklades. Hen hade ingen kärlek för Demethys, men det fanns inte heller en önskan att kvinnan skulle dö. Det råkade bara vara en person som fanns i Eirs liv då och då och aldrig på de bra sätten. Så Eir förblev tyst i bakgrunden. Demethys verkade inte bry sig om Eir, så…[Read more]

Fier verkade nästan se ut som han blev mer vaksam när kvinnan, alven kom närmare honom. Han verkade inte som om att han tänkte skada henne, för att det fanns ju säkert spår av att hon eventuellt hade skadat kvinnorna från staden, men samtidigt kunde det vara en av bestarna som gjort det och hon kurerade bara hudarna om kom därifrån.

Han var osäke…[Read more]

Eir ville först stoppa Fier från att kliva in i rummet, allt kändes som en fälla, men kom på sig själv och lät bli att beröra vad än det var Fier var. Han fick göra sin grej, Eir skulle inte lägga sig i. Så istället klev hen fram från bakom lådan och ställde sig synlig, om inte annat för att få en reaktion från Demethys, kanske med förhoppningen…[Read more]

Fier verkade inte minsta imponerad av vad han såg där nere, nog för att det påminner om där Eirs lya. Det fanns en viss likhet, som han lyckades fånga upp om än att det här var mer som skogen, men det hade sina likheter och mossan som klär platsen verkade som vara fuktig, våt och klibbig kring fötterna när han klev ner i den.
Han blickade si…[Read more]

Eir hörde stegen i trappan och hur de gradvis tystnade av att personen nått mossan och kunde inte göra annat än att hoppas att det var Joij eller Fier som kom nedför den. Så snart hen fick det bekräftat att det var Fier så slappnade hen av trots Joijs varningar om att vara varsam runt honom. Istället höjde Eir blicken igen över lådan hon stod ba…[Read more]

Arand föreföll närmast likgiltig inför Aslögs tal om hans liv och vad vore värt att offra. Inte för att orden inte nådde honom, utan för att han redan för länge sedan fattat sitt beslut. Han var en man som, när han väl bestämt sig, höll fast vid sitt val med en envishet som var både hans styrka och hans förbannelse. Om han gick här vid Maeves s…[Read more]

Fier verkade inte som han hade tålamod likt Joij kunde ha. Nej, han ser på fågeln, den som hånade honom och försökte få honom att komma ut där på bjälkarna. Det var hans tanke, kunde det vara så att den inte var den som skadat människorna i området. Den var en styggelse och hade försökt skada honom, och det gav honom tillräckligt att ta hand om…[Read more]

Varelsen vickade på huvudet så där obekvämt mycket igen och ett brett leende öra till öra fyllde ansiktet. “Otålig! Jaga, jaga, jaga! Slåss, slåss, slåss! Aaoou, aaoouu, aaoouu! Arg som varg! Kan inte ta mig!” Varelsen skrattade till och hukade sig på bjälken, studerande Fier. “Äta människor? Uääh!” Varelsen rynkade våldsamt på sin mänskliga näs…[Read more]

Fier började ana att det var något med fågelvarelsen som inte stämde. Att det var så att den inte stank riktigt som de övriga som kom springande längst trappor. Han kände hur någon av dem sänkte sina klor i benet som fick honom att rycka till, såg ner på den där han fångade upp de båda.
Gjorde livet kort där man kunde höra hur de krossades i händ…[Read more]

Fågelvarelsen ryckte till dels från hur snabbt Fier hade tagit sig upp dit men sedan också från hur han röt. Som svar så skrek varelsen åt honom med en vass ton och hoppade sedan vidare till en annan träbjälke i taket lite längre bort. “Försvinn!” Ropade varelsen till Fier igen med samma vassa röst. “Inkräktare! Försvinn!” Tjöt den varnandes, men…[Read more]

Fier var en jägare, en beskyddare. Joij var en spejare och smälte så bättre in i världen som de befann sig i.
Nu hörde då Fier hur den som hånade honom där uppe, Eir försvann ur synvinkeln och det gjorde att Fier verkade som kunna anstränga sig allt mindre att försöka hålla koll på Eir åt Joij.

Han satte ner en tass tillräckligt hårt för att kro…[Read more]

Eir stirrade på Joij som i princip slukades av skuggan och blev tillsynes ersatt av den man bara kunde anta var Fier. Så de delade inte kropp, de var två helt olika, men sammanbundna? Eir fortsatte röra sig mot bortre kortsidan när Fier plötsligt gjorde utfall mot någonting som rörde sig inne i kyrkan, vilket orsakade Eir att hoppa till. Fiers a…[Read more]

Joij verkade som se hur Eir följer henne in där i kyrkan. Varför kunde hon inte förstå, för att hon själv skulle ju inte vilja se Eir skadad. Hon ville ju att hen stannade där ute, för det gjorde saken lättare för henne att faktiskt kunna göra vad hon var nästan designad till att göra. Det hade ju varit något galet med henne sedan hon faktiskt k…[Read more]

Eir nickade allvarsamt åt Joij när hon uppmuntrade henom att stanna utanför, men fastän hen nickade så fortsatte hen att följa. Eir tyckte inte om att slåss, men det betydde inte att hen inte kunde. Troligtvis inte lika bra som Joij, men kunde definitivt klassas som farlig när nöden kallade. Nu fick Eir det däremot bekräftat att Fier var den an…[Read more]

Joij märkte av hur mycket Eir älskade det här och skulle de komma härifrån utan några större skador skulle hon garanterat ta med Eir på mer än det här och skulle låta Eir se mycket mer av henne om det önskades. För att det var mycket fantasin och de magiska resurserna som satte eventuella käppar i hjulen på att skifta.

Hon dundrade fram där till…[Read more]

Joijs fart, vinden i ansiktet, det kändes otroligt. Eir hade kul, trots allt som hade hänt och som troligtvis snart skulle hända, så hade Eir kul och skrattade till då och då när ett särskilt stort hopp eller en kraftig sväng hände. Stundvis var det svårare att hålla sig kvar i sadeln, men Eir var oproportionerligt stark för sin vikt, så även de v…[Read more]

Joij frustade till och ville få komma iväg. För om hon inte kunde ta ut sin frustration på Eir, så fanns det någon där ute som skulle kunna ta hand om den. Det var ju det som de sökte där ute som skulle kunna stilla henne, delvis.
Hon kände då hur Eir rörde sig och att hen så snart kom att sätta upp på hennes rygg så var det svårt att göra något m…[Read more]

Efter att Joij tagit frukten så klev Eir bakåt och studerade resultatet av hens arbete med Joijs kropp och log lite stolt för sig själv. För ett arbete som inte tagit mer än kanske en kvart så kände hen sig väldigt nöjd. Under tiden som Eir studerade sitt verk så var hen tvungen att vicka på huvudet lite. Den här gången tittade hen inte bort, ut…[Read more]

Joij följer Eir med ena nyfikna ögon, det var inte så att hon kunde hjälpa det. För ögonen hade ju en tendens att se allt runt omkring sig som för att knappt finnas någon del som hon inte kunde se vilket var oerhört praktiskt. Hon rörde sig, ställde sig upp duktigt när hon behövde för att ge Eir utrymme att röra sig på.
Det var mycket som händ…[Read more]