Herrie försökte sitt bästa att inte verka oartig.

“Nej men faktiskt, den kakan var god! Men… Jag måste erkänna att jag ätit väl innan. Men jag är säkert hungrig nästa gång vi stannar!”

“På tal om det, Faegrim, var tror du att vi borde stanna nästa gång? Vi borde ju orka gå ett par timmar innan vi stannar.”

Han tittade upp från deras konversat…[Read more]

Späck såg på maten som han blev erbjuden av Toss, och tog emot kycklingbenet utan ett ord eller leende. Det var något egendomligt i hans sätt att vara – han verkade inte ens kapabel att le, även om han haft orsak. Detta var första gången han skulle äta något på flera dagar, då han använt sina egna pengar på att supa i lata hundens värdshus. Med…[Read more]

Drakungen låg på golvet ett litet tag för att återhämta sig från trolldomen. Till slut lyckades han vakna till lite tack vare lukten av mer kött. Regnet höll fram med att ösa ned och varje droppe slog mot husets tak likt grus.

“Du skall ta mig till bergen.” kom rösten fram igen, men klarare denna gång.

“Du skall. Vi delar nu liv, ljuter döden…[Read more]

Dhrach hade flera års erfarenhet av att handskas med varm mat vid en brännhet eld. Visst hade han flera gånger svett sina fingrar men i och med att hans stora händer hade så mycket valkar och tjock hud efter flera års slit med både vapen och jordbruks verktyg, så var hans fingrar och händer inte direkt känsliga längre som andra personers…[Read more]

Lissandra log först åt Deimos och sedan åt Toss när han knuffade hennes sida. Hon skrattade till och tog en klunk till från sin mugg medan hon betraktade de två.

“I din närhet ser de flesta ut som att de behöver någonting i magen, kära Toss, jag har ännu inte träffat någon som överträffar din majestätiska form. Jag tycker du bör göra någonting å…[Read more]

Hillevi stirrade honom i ögonen för en kort stund, fundersam. Hon var tvungen att anstränga sig innan hon kunde tro honom, då det var det osunda av de två alternativen som han valde. Förstås, han hade aldrig vågat ta det andra alternativet öppet inför hans krigare, men han verkade genuin i sin avsikt.

Hon såg sig sedan över axeln, och de två förs…[Read more]

Luka bevittnade hur ytan snabbt närmade sig dem och han kände hur hjärtat hoppade över ett slag då huvudet skulle brista upp ovanför ytan. Det var en udda känsla var det minsta man kunde erkänna då huvudet brast igenom det välkända blå för att bli slaget av en kraftig vindbris. Vaaaa?! Hans blöta ansikte såg sig storögt omkring som om detta var nå…[Read more]

Selyana älskade studier och hade spenderat sitt liv med att läsa allt hon hann med om under dagar som denna; dagar hon var ledig på. Hon älskade att läsa om alla de olika raserna och suga upp så mycket information som böckerna nu kunde ge. Sen var hon inte naiv. Hon var väl medveten om att vissa ting kunde man inte läsa sig till vilket gjorde t…[Read more]

Han såg sig lite nervöst om men allt han kunde se var lite sly och en död gammal gran och sten.
“Jag tror inte det min vän, här verkar det lugnt.”

Xharin log lite blekt och kunde inte låta bli att se sig om lite extra men som han sagt här verkade det inte finnas samma atmosfär ens.
“Man ska då vara med om allt; mordiska träd?” Trollkarl…[Read more]

Drakungens blå ögon kunde man nästan drunkna i, de var vackra och på något sätt kändes de… gamla och unga på samma gång. En märklig känsla. Åtminstone hade hon rätt med en sak – han fann köttet gott. Hoppades hon i alla fall, för biten försvann snabbt. Lite ångrade hon att det inte fanns mer att ge honom. Eller? Hon sökte i sina många fickor e…[Read more]

Blå ögon tittade stint in i kvinnan egna en lång trång stund tills den lille skiftade synen över till den usträckta köttbiten i hennes händer.
Drakungen for långsamt fram nosandes och efter en sista blick mot kvinnan godtog han köttet.

Tuggandes sträckte krabaten på sig. Alldeles snövit fjäll och hud med lena drag täckte det mesta av kroppen.
Ma…[Read more]

Cathryn rynkade pannan och såg ned på sig själv när Finn gestikulerade. Nej, ingen skulle nog se på henne och tänka ‘man’. Hon ryckte på axlarna fortsatte äta. “Det kan väl ändå inte vara ett problem? En trollkarl som inte kan känna igen en annan trollkarls verk kan väl ändå inte vara mäktig nog att hjälpa oss?”

Hon satte ner skålen på marken…[Read more]

Det var inte som om Tussie var dum. Trots allt var hon inget bergstroll. Att halvingarna inte tyckte om kakorna var uppenbart – även om hon inte riktigt förstod varför. Hon rodnade lite och stoppade ner de andra kakorna i sina fickor innan hon såg ner på sin svans som långsamt drogs på vägen lite som en sorgsen hund.

“Jag har… honungs…[Read more]

Soppan värmde Finns händer och han såg ner på vätskan. Det var svårt att helt urskilja vad som fanns där i. Men ännu verkade inte finnas några ögon eller grodlår som petade upp. Dessutom inget råttkött – vilket alltid var positvit. Det tenderade att bli en del sådant i staden. Fanns inget allt för mycket annat att gnaga på, om de hade otur.  Han…[Read more]

Konungen tycktes lite disträ. Hans tankar hade vandrat till något annat ställe och det märktes på hans ögon som verkade fokusera sig på en punkt bakom Enduriels ansikte. Han blinkade långsamt till och ryckte nästan när han hörde hennes röst i sitt huvud. Han hade inte förväntat sig det. Nu när ringen inte var närvarande. Och i ärlighetens nam…[Read more]

Allt gick fort, nästan för hastigt för Sera att registrera. Vanligtvis var hon van med snabba ryck – ärligt så föredrog hon att snarare agera innan att tänka. Speciellt till Dastans förtvivlan. Blodet och skriken. Det hela gjorde henne illamående och hon svalde för att försöka få bort känslan. Hur hade allt kunnat komma hit? Vad var det som had…[Read more]

Var det? Eili kisade med sina ögon mot taket och fick syn på sin syster.  Det dröjde inte länge förrän blicken vandrade mot kartan igen. Hon tog tag i det stora hattbrettet och lyfte sin hatt för att klia sig något. På bakhuvudet kunde hon känna ärret som var efter att hon hade ramlat ner från ett tak som en liten tös. Sedan dess hade hon inte…[Read more]

Det var svårt för Faen att hindra en äcklad min från att sprida sig över hennes drag då hon iakttog slakten framför sig, men för sin grupps skull höll hon minen stilla. Människorna hade inte en chans mot alverna, men trots det så tycktes Aenya endast tänka på att driva på slakten. Be dem ge upp, tanken ekade i Faens sinne. Be dem ge upp. Om männi…[Read more]

På något vis fick Selyanas leende tyngden att lätta en aning inuti Faens bröstkorg. Det fick henne att känna sig mindre som en främling och mer som en… gäst. Inte hemma, men välkommen. Långsamt så drog hon in ett andetag medan hon funderade över känslan, och andas sedan ut ett lika långsamt moln genom sina näsa, kände hur röken stack i hennes ög…[Read more]