Han försökte att låtsas som att han inte alls fann hennes skämt särskilt lustigt, men han lyckades inte särskilt bra, och det gjorde hennes flin bredare och hennes retsamma humör än värre. Inte blev det bättre av att han dessutom erbjöd sig att mata henne, så hon slängde sig ned på rygg i sängen och lade armarna bakom huvudet.

”Då…[Read more]

Om det fanns tid att förvarna. Men de orden fastnade på Vésivas tunga, för vad det egentligen någon idé att skrämma upp honom mer? Nej, det skulle gå fint. Eller?

En stund senare bröt Vésiva vattenytan och hon drog ett djupt andetag, det var som om hon drunknade i vinden som ven ovanpå men snart verkade hon  vant sig och slöt ögonen mot so…[Read more]

Runar, eller Svart Runar som han var känd som, stod stilla på sin plats i väntan på vad hans syster skulle kunna urskilja den bästa vägen efter deras marsch genom det snåriga landskapet. Han var en man med ett strängt yttre, fylld av skuld över att inte kunna få sin döde broders styrka från vad snart kändes som en evighet sedan. Det var sällan m…[Read more]

Saskia Belsante
Paniken steg i henne. Pulsen ökade och tankarna skenade. Utanför hördes stridens larm, de ljud som tycktes skära lättast genom vagnens väggar var skriken fyllda av smärta. De dog utanför och hon var instängd i en låda, mitt i allt kaos. Hon klättrade över den döda hovdamen, men hejdade sig med handen på handtaget. Vart skulle h…[Read more]

Då Faen talade igen så kunde Selyana känna att det genast blev mer bekvämt för henne vilket var en lättnad. Visst var hennes liv skapat för att vara alviskt proper och tala på det fina viset men det få visste om henne var att under sina egna stunder så fann hon det intressant att höra ens tal utan restriktioner. Hon må vara prinsessan av alvfolke…[Read more]

Sorlet stillade sig. Atmosfären i salen vart omedelbart tyngd, även de okänsligaste av väsen upplevde spänningen som gick genom rummet. Resen förbannade sig för att han lämnat Dunkel att vila i valvet. Han övertygade sig att yxan ändå skulle duga, det var bara den ena av de två inkräktarna som var synligt beväpnad med ett silverblankt sp…[Read more]

Enduriel hade hört tillräckligt. Hon brast ut i ett hjärtligt, klingande skratt som fick de närmaste gästerna att vrida på huvudet. Hon var inte helt säker på varför hans ord hade roat henne så. Var det lättnad som hans ord hade frammanat? Lättnad att elden brann i hans blod trots allt och det kraften fortfarande levde i denna tidens barn? Eller…[Read more]

Man kunde följa den enorma oxens väg genom skogen, i hans spår hade han lämnat förstörelse i form av nedtrampade ungträd, trasiga buskar, brustna träd och grenar och omkullvräkta stenar. Toro var en svart och osmidig jätte i skogens grönska. De breda hornen fastnade i snåren och trädens täta grenverk. Ur oxens mun skummade det och de blottade vito…[Read more]

Asgeir klappade fursten på axeln.
‘Äh, vi är dumma utlänningar som inte kände till era lagar. Låt mannen leva med förnedring så fortsätter vi festligheterna istället, hm? Som min syster säger, ett litet missförstånd, inget mer?’ frågade han på sitt lättsamma vis, trots allt ville han inte lägga fokus på sådana tråkiga saker som dueller och bråk so…[Read more]

Som det var bekvämt för henne? Det fick Faens egna ögonbryn att höjas ett snäpp, men hon sade inte emot. Kanske var det så att prinsessan tyckte det var inte intressant att prata med pöbeln, så som människorna hade beskrivit någon som Faen. Men berätta om sig själv? Det var alltid något som tog emot för henne. Ännu en nackdel med att inte rikti…[Read more]

Axel ville nästan skratta till över hur sant det hela faktiskt var men tänkte inte envisas med detta, för ögonblicket i alla fall. Han skakade dock lite roat på huvudet medan de gick genom grönskan mot hennes huvudstad. Hur skulle den ens se ut? Något sa honom att värdefulla ting fungerade på helt andra sätt i den här delen av Talanrien o…[Read more]

Nilla kunde inte längre finna någon tanke på sitt liv utan Arlin i sin närhet vilket självfallet fick henne att bara vilja lämna direkt. Vilket gjorde det tur att i alla fall Arlin stannade upp dem för att tala om det bästa alternativet för dem, för så långt hade Nilla inte tänkt. Förlovningsfesten.. Det gjorde ont att tänka på det som det var men…[Read more]

Dryaden höjde ett ögonbryn åt hans komplimang, och log lite roat.
‘Du hittar bara på.’ sa hon enkelt med ett skratt, och började sedan röra sig på lätta steg igen bland rötter och träd. Men de närmade sig snart Berelon vilket inte märktes direkt för det ovana ögat. Men såg man uppåt skulle man se dryadernas boningar bland trädkronorna, o…[Read more]

Arlin lät sig falla in i Nillas kram, och ett ögonblick var han nästan chockerad över hennes närhet. Men det la sig snabbt då han la sina armar om henne, för att stöda henne i hennes strid och sorg över vad som inträffat mellan henne och hennes mor. Och inför hela hovet, mellan henne och Kael så klart.

‘Så låt oss ge oss av då, om gudarna är på…[Read more]

Faegrim betraktade Kahtryn lite nyfiket då en inre storm av tankar verkade gå genom hennes huvud. Finn hade uppenbarligen inte förstått hans pik, så han viftade bara bort det hela men hade ett litet bredare leende på läpparna än innan. Snart hade de en munter eld sprakandes framför dem, och Faegrim började göra ihop en soppa åt dem med dittan och…[Read more]

De två kvinnorna nickade och utbytte blickar, att de hade kommit så långt att få dessa alver att lita på dem var en seger.
‘Låt oss återvända då, mina vänner!’ sa Neaduin glatt, och klappade de båda alverna på ryggarna med ett ljudligt dunkande. Taewyn gjorde en grimas, trots allt såg alverna lite mer sköra och bräckliga ut även om det kanske var…[Read more]