Jökel stod först alldeles stilla, blicken hård och vaksam. Det tog ett ögonblick innan hennes ord riktigt nådde honom.

Hans hals spändes, men han försökte andas lugnt, djupt.

“Inte… nu,” upprepade han tyst, nästan för sig själv, innan han skakade på huvudet och försökte rätta till hållningen, som om han försökte minnas hur stor han borde se u…[Read more]

Tyngden av fingret på hennes panna och berömmet fick henne att besvara det svaga leendet men det var inte svårt att se att bakom leendet fanns fortfarande någon som arbetade vidare på sin idé. Hon fnös lite lätt åt hans uppmaning åt henne att fortsätta och korsade sina armar.

“Ska jag behöva hitta på allt? Är det inte därför jag har en general?…[Read more]

Tiden stod still för vad som kände som en evighet men säkert inte var mer än några sekunder. Vem visste vad en krabat som denne kunde få för sig? Istället var det som Eili själv var monstret och hon spärrade upp ögonen för att hålla upp sina händer framför sig och skratta.

“Nejnej…! Inte nu, jag trodde bara du var ett vanligt ägg… Eller j…[Read more]

Jökel såg på henne länge, stilla. Hennes skratt fick honom att röra på huvudet som om han försökte förstå ett språk han glömt.

“Du trodde att jag var… föda?” frågade han slutligen, med en svag, nästan förbryllad rynkning över nosryggen. “En måltid.”

Det kom inget väsande, ingen ilska, bara ett långsamt, djupt andetag som fick en frusen lu…[Read more]

Dastan nickade belåtet. Han höjde sitt hand och knackade lätt på Seras panna med sitt pekfinger. “Mycket bra, Sera.” Svarade han kort, vilket bekräftade att han var tillfreds med hennes svar. “Att se möjligheten i att kombinera. Att förstå att ett slag kräver tålamod, timing… och lite fantasi.” Fortsatte han med en svagt leende.

Da…[Read more]

En dag när Dastan inte var där? Inte direkt något som hon ville lägga någon tid att tänka på. Det var en hemsk tanke, en som hon inte ens ville lägga en sekund på. Istället fuktade hon sin underläpp med sin tunga medan hon tänkte över de alternativ som fanns, som om hon inte ville avslöja sina tankar innan de hade formats helt i hennes huvud.…[Read more]

Dastan lät ett djupt andetag passera medan han betraktade henne. Hans blick var stadig, men inte hård. Mer nyfiken, som en lärare som väntade på ett svar han redan visste kunde överraska honom. “Det beror på hur man ser det och vem man frågar.” sade han lugnt. “Och du behöver inte vara det för att tänka som en. Det handlar inte om att bära en kron…[Read more]

Instämmande nickade hon åt hans ord om hennes magi. Vad skulle inte Sera kunna göra om hon hade haft sin magi? Utan den så kände hon sig ensam, nästan tom. Det var märkligt att något man tagit för givet i så många år plötsligt inte längre var där. När han pratade om Akila så såg hon en smärta där bakom orden. Förvisso hade Akila alltid varit h…[Read more]

Dastan stod tyst ett ögonblick, medan hennes ord sjönk in. Vinden hade mojnat, men det låg fortfarande ett fint dis av sand i luften, som om öknen själv höll andan tillsammans med dem. Han tog emot brevet ur hennes hand igen och såg på det som om han kunde tvinga det att tala. “För bra…” upprepade han lågt, som om smaken av orden var bitter. “…[Read more]

Fortfarande med rynkade ögon betraktade hon brevet för att göra en gest så att pappret prasslade i hennes hand. Allting kändes för bra. De hade inte haft någon sådan tur, om man kunde kalla det de, på flera månader. Vart var skiten som de alltid tycktes trampa i?

“Vi har inte hört ifrån Salim på månader. Det kan vara en fälla. Det låter för bra…[Read more]

Dastan sneglade på Sera ett höjt ögonbryn, som reaktion på hennes försvarande hand, i kombination med ett svagt leende. Möjligen en överflödig gest, men det var trots allt han som hade lärt henne en gång i tiden att alltid vara på sin vakt och förvänta sig det oförväntade, och i dessa tider kunde han inte heller klandra henne.

Han vände sedan si…[Read more]

För ett kort ögonblick kändes det som hon stod vid randen av ett stup i väntan på att marken skulle falla under henne. Det kändes som en evighet för ryttaren att resa sig upp efter Dastans ord. Hon ville nästan greppa tag i Dastans hand, eller sin egna tunika för att hålla fast i något men hindrade sig att falla för frestelsen. Istället ni…[Read more]

Dastan lät en kort skymt av ett leende spela över läpparna vid hennes replik, det där typiskt trotsiga sättet hon alltid haft — det som en gång drivit honom till vansinne under deras träningspass, men som med åren blivit något han värderade mer än någon skulle förstå. “Om du håller andan…” började han, men tystnade med ett kort skrock. “…så får…[Read more]

“Gör jag inte det?” frågade Sera, snarare som en utandning åt hans första fråga, med ett höjt ögonbryn. Ibland kändes det åtminstone som hon bar hela hoppet av Iselem och dess framtid på sina skuldror vilket Dastan verkade intyga med de sista orden. Hon grimaserade lite så att hon fick fler rynkor för att reta honom som hon så ofta hade gjort s…[Read more]

Hovslagen bröt tystnaden som en påminnelse om världen bortom deras, för stunden stillsamma läger. Dastan drog undan sjalen från sitt ansikte och klev fram ur skuggan av ett av tälten. Hans blick föll på Sera, där hon satt i sanden, lika tankspridd som alltid dessa dagar. Det hårda liv han nu levde bland rebellernas läger hade blivit till en del…[Read more]

Stridens hetta hotade att ta över henne, hon kunde känna det i varje steg hon tog, desto närmre hon kom långhuset. Det var det där bekanta bruset som gjorde hennes synfält smalare och kanterna suddigare, som fick hennes hjärta att banka som en trumma i bröstet. Det hotade att svälja henne, och även om det alltid varit en del av beräkning…[Read more]

Frågan fick henne att skratta lite generat till, som om hon inte riktigt vågade svara ärligt på den. Generat såg hon bort och försökte gnugga bort den röda färgen som började dyka upp på sina kinder.

“Eh, ja men kanske… ehehe något sådant.” sa hon, lite tyst. Kanske han inte ens skulle höra det? För att klia sig lite i sitt hår och resa sig up…[Read more]

“Prinsessa?” fnös Vesíva irriterat, som om bara ordet irriterade henne och skavde. Det var väl något hon inte var och aldrig hade sagt att hon var. Irriterat blängde hon på Atlens hand som höll dörren hårt på sin plats och hindrade henne att fly ifrån denna konversation. Men när han rörde sig till sängen följde hon honom med blicken med en fnysnin…[Read more]

Ett roat leende fanns där hos alven och ett skratt som fastnade lite i Camthalions strupe över etiketten som Bain påstod sig ha lärt i sin korta tid bland drottning Alienna. Han hade tänkt säga något mer, kanske erkänna att han delade hans oro för Aenya och denna general som hade ett sådant blodtörstigt rykte. Samtidigt som han också visste att…[Read more]