Hillevi följde Garvald med blicken medan han rörde sig mot bordet hon satt vid. Hon var tacksam att se ett sådant närmande, det kändes skönt att välkomnas så tydligt. Det var hur hon tolkade det åtminstone. Hon nickade och log, och lät honom tala till punkt innan hon själv klev in i samtalet på nytt.

“Pryd vet jag inte om det är ett ord jag skul…[Read more]

Innan de gav sig ut gjorde Vasilij själv i ordning sitt egna altare och som helgon Ikon valde han det helgon som var hans klan skyddshelgon, eller snarare helgona då de tre systrarna som de kallades. I likhet med alla de adliga klaners skyddshelgon hade de en nära koppling till klanens grundare och spelade en stor mytisk roll i deras historia. I…[Read more]

“Besvär! Hah, jag kan nästan tro att ni är lite pryd där under alla skogslöv och mossa ni klätt er i, Hillevi. Vi välkomnar alla som önskar vara med vid ett blot samt vill offra och visa sin aktning åt gudarna. Vem är vi att avböja eller vägra någon att visa sin uppskattning och respekt åt gudarna?” Kungjorde Garvald och stegade bort mot bordet dä…[Read more]

Hillevi vandrade med sin blick över rummet medan familjen kom igång att vara en familj. Hon fick en varm känsla av hur husligt det var,  av hur tydlig kärleken var och redo alla var att vara vänliga. Hon valde diplomatiskt att inte kommentera ämnet som hade berört deras uppenbarligen bortgångna moder, och valde att istället fokusera på allt det a…[Read more]

Kentaur och mer’en var nog båda för avdankade för att egentligen kunna uppmärksamma vad den andre gjorde. Dhrach hade inte noterat att Luka tidigare somnat med huvudet mot hans rygg, mer känt det men inte tänkt på det direkt vilket han gjort den gången Luka tidigare under dagen lagt sina armar om hans midja. Känslan av att ha fisken på sin hästr…[Read more]

Denna gång dolde inte Garvald sitt nöje utan skrattade kort och öppet åt Hillevis uttalande om hans ‘frustrerande artig dotter’.
“Ja då har hon väl lärt sig något efter mor sin – inte var det stridskonsten i alla fall”, svarade han med sin rungande röst och gjorde en skämtsam bedrövad gest med händerna upp i luften och såg upp i taket som om han b…[Read more]

Luka satt på hästryggen och lyssnade till Dhrach medan han kämpade mot att falla till sömns där han satt. Dhrachs trötta stämma lät längre och längre bort för Luka och hur han än kämpade så föll ögonlocken nedåt gång på gång. Han öppnade det omaka paret ögon för att en sekund senare finna att de slutit sig. Jisses, det hade verkligen tagit mer kr…[Read more]

Skogen var gles och än så länge kunde kentauren ta sig fram mellan träden och buskarna, men inte allt så länge till. Ju tätare vegetationen blev desto svårare var det för den enorme kentauren att ta sig fram samt att blev de anfallna skulle han ha svårt att röra sig fritt. Därav var det svårt att försöka hitta en väl skyddad plats som samtidigt t…[Read more]

Hulta försökte nå mappen utan större lycka, men var ganska van med sin rumskamrats retsamhet och efter några halvhjärtade försök lät Sera henne äntligen nå mappen. Hon log smått och öppnade upp den ivrigt, bläddrande genom de olika bedömningarna.

“Latsidan? Jag jobbar hårdare än de flesta i mina kurser, men det handlar inte om det.” Hon hade v…[Read more]

Han reste sig sakta och såg ned mot skogen de lämnat, försökte bedöma om de skulle vara säkra alls på platsen och ruskade sedan sakta på huvudet.
“Jag vill nog gärna att vi flyttar oss utom synhåll för den där skogen innan vi slår läger.” det var en medelväg på problemet, för hon hade rätt det var långt till ett värdshus.
Trollkar…[Read more]

Vid Vésvias fråga så såg han lite förbryllad ut en sekund som om han undrade om hon kunde läsa tankar eller liknande. Efter en kort paus dock som handlade om att samla sig själv så sa han lite hummande. “Ja jag har alltid undrat hur det är att vara torr.. Och hur värme känns. Jag menar jag vet verkligen inget om dessa saker mer än de få gångerna…[Read more]

Det var nästan läskigt att bevittna hur genuin någon som Luka kunde vara. Det räckte liksom inte att bara säga förlåt och sedan så var det klart utan Luka var den typen av person som genuint bugade så genuint att det nästan var skamligt att se för de flesta. Men Luka var den typen av person; hade han gjort ett fel så menade han ursäkten ti…[Read more]

Ja vad sa man egentligen vid sådana här tillfällen? Just i detta läget så fann hon sin mor vara en elak kvinna som enbart tänkte på sig själv men om det var sanning eller tankar av ilska kunde hon för närvarande inte bestämma sig för. Nilla kramade om Arlins händer då han tog hennes och började nästan skämmas lite smått över hur hennes mående just…[Read more]

Det var förstås svårt att tänka på hur hon skulle förklara det. Hur förklarade man för någon hur man andades? Det kände så naturligt för Vésiva och för att vara ärlig var det som om hon alltid hade gjort det. Vilket förstås in var riktigt sant, men nästan åtminstone. Länge nog. Det var åtminstone ett tag upp till ytan.

“Så, vad är det du längtar…[Read more]

Putsväck var båda de små männen och Tussie visste inte riktigt helt vad hon skulle ta sig till. Hon ryckte lite på axlarna för att sedan slå sig ner på en av stolarna och trumma med sina fingrar på bordsytan medan hon väntade på att någon av de skulle komma tillbaka. Hon fiskade upp en honungskaka ur hennes ficka som hon började mumsa på under tid…[Read more]

Lite retsamt höll hon upp mappen så att de var precis utöver räckhåll för hennes vän. Trots allt var Sera längre än de flesta och det var alltid något roande att retas. Till slut lät hon mappen nå Hultas fingrar med samma varma skratt. För henne själv hade hon redan hunnit göra några små justeringar, inte så att det märktes allt för mycket men någ…[Read more]

En kall känsla sköt genom Hultas kropp när hon hörde vad Sera hade stulit, och hon stirrade tyst på henne ett tag. Till en början kändes det bara rentutav fel att de stulit papper från skolan, men sedan att det var deras omdömen och betyg. Självklart var Hulta nyfiken, och det fanns minst ett omdöme hon skulle vilja byta ut innan hennes syster läs…[Read more]

Lite för avslappnat satt Sera i sin säng, lutandes mot den kala väggen med en bok i famnen. Fast det såg inte riktigt ut som om hon var intresserad av det, utan snarare ett annat föremål som låg framför det. De mörka fingrarna höll upp en mapp med olika papper i och det fanns ett finurligt leende på hennes läppar när hon vände blicken mot s…[Read more]

Hillevi och hennes soldater slog följe när de bjöds in i byn. Det var en lättnad att få släppa Baura, även om hon ganska omedelbart kände en tomhet när all vikt försvann från hennes armar. Lättnaden var starkare såklart, men som med vad som helst så vande sig kroppen snabbt vid ett ett särskilt tillstånd. Hon sträckte på sig, rullade på sina a…[Read more]