Att hjälpa andra – en av de noblaste dygderna. Utan att han själv märkte det växte ett leende långsamt över hans ansikte allt medan Luka talade om sin syn på världen och sitt kall att hjälpa andra. Det var som att solen långsamt gick upp efter en kall natt och tinade frosten i gräset. Han humade instämmande och nickade uppmuntrande då och då.

Det…[Read more]

Diedrich Korp ”Korpen”

Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]

Prinsessan Selyanas ena spanare hade snappat upp spåret som de två gjorde i skogen och höll sig på vaksamt avstånd men hade följt dem ett tag redan, osäker på vad det var som han bevittnade. Kunde det vara vad de var efter eller enbart två personer som promenerade genom skogen? Han höll sig ju trots allt på sådant avstånd att han inte kunde höra v…[Read more]

Felaern log ett behagligt leende över hennes ord, trots allt verkade hon genuin med sina avsikter. Lätt att läsa, som en öppen bok, inte så kryptisk som många alver var. Eller kunde det vara ett skådespel för att få honom att lita på henne? Trots allt var han inte van med människor som han var med alver, och det fanns ju ingen garanti att hon va…[Read more]

Alvinnan satt kvar utan att röra sig då Wreax steg upp, men lät sig inte bli skrämd av hans längd då han stod över henne. Kanske det gav honom styrka i situationen? Det fanns en liten aning om ett leende i hennes mungipa vid Wreax ord.
‘Ni har väl rätt, ni är ingen av de sakerna.’ sa hon, men om det var en komplimang eller inte förblev oklart, oc…[Read more]

Deras delade munterhet gjorde en hel del för att milda den spända situationen mellan dem – åtminstone för henne. Men då han fortsatte tala var hennes ögon fokuserade och hennes ansiktsuttryck mer allvarsamt. Ithias ögon följde skarpt med vad som hände mellan denne Viktor och allt som hände omkring honom just då. Hon försökte besluta sig om detta…[Read more]

Audgisil gjorde en gest som sade åt alla krigare att lämna dem ensamma, och snart stod konungen och Tura själva där i salen trots viss tveksamhet från hans närmsta krigare. Hans blåa klara fortsatte studera henne medan hon talade. Det verkade inte finnas ilska där, eller hotfullhet. Snarare nyfikenhet.
‘Tura Helgadottir, du är vår gäst enligt vår…[Read more]

Konungen satte sig ned fel väg på en av stolarna vid eldstaden och lutade sina korsade armar på ryggstödet. Audgisil som hade sitt vanliga lugn omkring sig verkade, för de som kände honom väl, ha spänd energi inom sig som tävlade om att släppas lös. Men han lät inte impulserna styra honom, eller hans humör, utan de blå ögonen studerade Maev…[Read more]

Monsterjägaren såg lite tankfull ut en stund. Det var en inre tvist inom honom, trots allt hade han kommit hit till Kaldrland för att komma bort från allt det där. Politiken, kriget i söder. För lite frisk luft. Men här hade Ayperos skugga genom Fëani och nu Wreax följt honom, och det verkade som om han inte kunde skaka av sig demonen innan dåd…[Read more]

Han blev förvånad då Ziyaté plockade honom från marken och höll honom ovanför sitt huvud. Men sen skrattade han, ropade “Såhär!” och petade henne i ögonen med fingrarna.

Han tumlade ner från hennes grepp, och landade på sin rygg på marken, vilket fick honom att släppa ut ett stön och tappa träsvärdet ur hans grepp. Hans landning var verkligen in…[Read more]

Saskia Belsante
Runt midnatt hade hon lämnat hovet och festligheterna där, tillsammans med ett litet sällskap hade de sökt sig ner till staden. Saskia hade lagt mer tid på sin utklädnad nu, för hon ville inte bli igenkänd. Men skulle hon bli det hade hon tre livvakter, också förklädda med sig i sällskapet. Hon var ( i alla fall enligt sig själv) l…[Read more]

Saskia Belsante
Även om det var maskerad, skulle hon aldrig kunna delta obemärkt på den som hon själv arrangerade. Det fanns alltid en tjänare som skulle skvallra. Saskia gjorde inget för att dölja vem hon var, masken hon bar täckte bara halva ansiktet (ögon och näsa) och dessutom bar hon en mäktig krona, ingen tiara utan en regelrätt krona. Runt…[Read more]

Han hade sina många antaganden om hur stegen i den långa processen hade gått för att denna person hade fått veta om att han var den hon antog att han var, vilket han i sitt huvud hade förknippat med att han uppenbarat sin sanna identitet för Me’erisias drottning, och därmed till Handelsgillet Bläcks ledare Vésiva. Det var trots allt hon som hade…[Read more]

Ayperos. Hon hatar namnet och det ger henne rysningar av obehag längs med ryggraden. Hon lyssnar medan han talar och när handen hamnar på hennes axel ser hon upp och möter hans sökande blick i sin. Allvar i hennes unga ansikte” Du kan döda honom ” upprepar hon, hur? Hon vet inte och vågar inte fråga, inte just nu för hon antar att hon ändå inte ko…[Read more]

Att möta sin far kändes allt annat än bra. Han hade hellre sett att brodern varit där men än så länge syntes hans tvillingbror inte till någonstans. Han ger Yazfein en kort blick innan han följer med sin far och de andra in i hallen, vänder sig i förbifarten till en av hirdmännen som redan fanns inne i salen” Hämta Lire.. Maeve är skadad och henn…[Read more]

Dvärgen såg en aning förvånat på de framkastade mynten, men verkade besluta sig för att inte ställa några frågor när det bjöds.
Han gestikulerade åt en av damerna som serverade och gled ner på sin pall igen, och lutade sig mot väggen bakom.

”Hämta något redigt starkt” Sa han obekymrat när hon närmade sig bordet.
”Och en hel flaska skulle jag…[Read more]

Viktor hade endast höjt ögonbrynen aningen skeptiskt till hennes förklaring. Det fanns visserligen en road, eller kanske belåten, krökning i ena mungipan då hon nämnde det om hot. Men i övrigt verkade han knappast lägga någon större vikt eller intresse av hennes ord om svärdet. För stunden fanns det annat han var mer intresserad av.

Hennes…[Read more]

Det skulle visa sig att Arlin hade rätt. Resan gick betydligt snabbare än vad hon hade trott, något som delvis kunde tillskrivas Kaldrländarnas långskepp och deras skicklighet till havs, förmågor som hon insåg sig ha underskattat.

När de slutligen nådde Tinderstad så var det på vingliga ben som hon kom i land, fortfarande med den ensamma pac…[Read more]

Arlin brydde sig inte så mycket om hennes oroliga natur. Han hade trots allt ganska stor lust själv att se bakom axeln, orolig över att någon från Kaelred skulle följa efter dem. Men än så länge hade deras resa gått smärtfritt. Han nickade lite frånvarande över Nillas ord till flickan, som för att bekräfta vad hon sade, och log varmt mot Nill…[Read more]